Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Debatt

1 augusti, 2006
Universitetsläraren

Våren kom och med den Vetenskapsrådets årliga utlysningar. Det som stod öppet för mig i år var post-doc vid svenskt universitet. Chansen att en arkeolog skulle få en sådan tjänst är mikroskopisk, men man måste förstås söka. Jag vände mig till ett par kära kollegor vid ett svenskt universitet, låt oss kalla det Dingeldångel, och de remitterade mig till tillförordnade prefekten. Hon tyckte mitt projekt var mycket intressant och välkomnade en ansökan med Dingeldångel som bas.

EFTER NÅGON vecka återkom dock tillförordnade prefekten, nu betydligt mindre entusiastisk. Hon hade kommit på helt andra tankar, och till slut meddelade hon mig att jag inte kunde få försöka placera någon post-doc-tjänst i Dingeldångel. Skälet var att hon under mellantiden tagit del av några uttalanden jag gjort i medierna.
”Ditt sätt att agera i press och media om arkeologi, utbildning och yrkesroll sammanfaller inte alls med våra synpunkter på arkeologi och vår verksamhet. Arbetsmiljön för oss skulle inte vara konstruktiv. Lycka till någon annanstans.”
Vad var det nu för uttalanden jag gjort? Och i vilka medier? Hade jag kanske hetsat till folkmord? Smädat kyrkan och konungahuset? Kanske i någon politiskt extrem publikation? Hade jag rentav svinat i Big Brother?

NEJ. TILLFÖRORDNADE prefekten hänvisade till Universitetsläraren 2006:1 och Kulturnyheterna i SVT2. Felet jag begått var att säga offentligt att arkeologernas arbetsmarknad är starkt överbefolkad både på grundexamens och doktorsexamens nivå.
Närmare bestämt sade jag i tv att man skulle kunna stänga arkeologiutbildningarna i fem år utan att det skulle bli brist på arkeologer, ett inom yrket allmänt erkänt faktum. Reportern gick med detta yttrande till kulturministern och frågade honom varför statsmakterna medger ett kursutbud i högskolan som får sådana följder. Ministern svarade häpet att det är
högskolorna själva som bestämmer vilka kurser de skall ge.
Av denna historia kan vi dra ett par lärdomar.
• En och annan idealistisk institutionsledare bryr sig tydligen mera om sitt ämnes välgång än om studenternas. En mindre välvillig tolkning är att de tänker på sina egna lönekuvert.
• Det är hinder för anställning inom universitetsväsendet att man uttryckt obekväma åsikter i Universitetsläraren.

SJÄLV ÄR JAG MEST HÄPEN. Inte har jag väl direkt förlorat något: den där vr-ansökan hade med all sannolikhet inte lett någon vart. Och de förgripliga uttalandena var varken första eller sista gången jag sticker ut hakan. Men, som sagt, jag är häpen. I svart på vitt framför mig på skrivbordet säger prefekten i arkeologi i Dingeldångel att hon är oförmögen att samarbeta med forskare vars åsikter kan utgöra ett hot mot institutionens håpar. Även om dessa forskare är välmeriterade, presenterar intressanta projektplaner och står på vänskaplig fot med institutionens personal.
Dock har jag fått en solid bekräftelse på att de åsikter jag framförde i Universitetsläraren 2006:1 är välgrundade. Arbetsmarknaden för disputerade arkeologer är mycket riktigt så överbefolkad att arbetsgivarna kan behandla de arbetssökande precis hur som helst. Tillgång och efterfrågan.

MARTIN RUNDKVIST
fil.dr i arkeologi

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023