Lars Haikola, rektor vid Blekinge Tekniska Högskola, BTH, framhöll fördelarna med att bilda Akademi sydost, när han deltog i Högskoleverkets kvalitetskonferens, som i april arrangerades på Lärarhögskolan i Stockholm. Ett av många teman som belystes var samverkan mellan universitet och högskolor.
Växjö universitet, Högskolan i Kalmar och Blekinge Tekniska Högskola har tillsammans cirka 30000 studenter och 1760 heltidstjänster. Profilen i Kalmar är naturvetenskaplig, Växjö har en stark inriktning på humaniora och samhällsvetenskap och högskolan i Blekinge satsar på teknik.
– På 1990-talet fanns planer på samgående som aldrig förverkligades. Nu har alla lärosäten en starkare identitet och därmed är förutsättningarna för samverkan bättre, sade Haikola.
Processen startade hösten 2003, ett år senare bildades en styrgrupp och flera projektgrupper. I höstas tecknades ett ramavtal för samverkan mellan de tre lärosätena.
– Sammanlagt har 200 anställda deltagit. Det är viktigt att förankra processen, betonade Haikola.
Planer på samarbete finns inom en rad ämnen och program; bland annat vårdutbildningar, design, ekonomi, teknik och it, matematik och lärarutbildningar.
Administrationen kan effektiviseras samtidigt som antalet nyckelpersoner blir fler.
I framtiden ökar sannolikt kraven på att kommersialisera högskolornas innovationer och därmed också behovet av specialkunskaper om patent, juridiska spörsmål och företagsetableringar. Innovationsstödet stärks med hjälp av samarbete.
De tre lärosätena kan tillsammans rekrytera studenter, delta på mässor och sprida information till gymnasierna.
De mindre och unga högskolorna har bara en liten del av lärosätenas forskningsresurser. Därför är det också svårt att skapa ett fruktbart flöde mellan forskning och utbildning.
– När Akademi sydost bildas har vi bättre chans att få externa anslag. Vi blir större, kompetensen ökar och förhoppningsvis lyckas vi hävda oss i kampen om resurserna, sade rektorn på BTH.
Lars Haikola betonar att Akademi sydost handlar om samarbete, inte om samgående.
– Var och en av lärosätena behåller sitt varumärke. Samarbete med andra universitet och högskolor kan fortsätta samtidigt som vi tre går vidare tillsammans, förklarade Haikola.
Samverkan är inne
Samverkan är i dag inne. Många universitet och högskolor använder uttrycket som en rubrik på sina hemsidor. Det syftar på kontakter med företag och olika organisationer, men används också för att beskriva ett intensifierat samarbete med andra akademier.
Exempelvis har Örebro universitet många järn i elden.
I höstas undertecknades ett avtal om samarbete med högskolorna i Skövde och Halmstad om forskarutbildning och forskning inom teknikområdet. Positionerna ska flyttas fram i kampen om de så hett åtrådda externa forskningsmedlen.
I Penta Plus utvecklar Örebro nya samarbetsformer tillsammans med högskolorna i Dalarna, Gävle och Mälardalen samt universitetet i Karlstad, bland annat för att förbättra kontakterna med näringslivet och den offentliga sektorn.
Parallellt med detta har Örebro ingående diskuterat en fusion med Mälardalens högskola, (tidigare belyst i Universitetsläraren 1/2005 och 16/2005). Styrelserna har ännu inte enats om sammanslagning, men samarbetet ska fortsätta.
Ytterligare ett exempel på brobyggande finns i Västsverige. I höstas skrev Chalmers, Högskolan i Jönköping och Högskolan Väst under ett avtal som gör det lättare för teknikstudenter att i Bolognaprocessens anda flytta mellan de olika lärosätena.
I en plenarsession på kvalitetskonferensen diskuterades samverkan och dess eventuella för- och nackdelar. Anders Flodström, rektor vid Kungl. Tekniska Högskolan, KTH, var en av deltagarna.
– I Sverige är vi duktiga på att bygga system. Det är framsidan av den svenska avundsjukan. Vi är rädda för att någon annan ska bli duktigare och därför samarbetar vi. Globaliseringen tvingar oss också att gå samman.
Chalmers och KTH har aldrig samverkat så mycket som nu, berättade Flodström.
Studenterna har en nyckelroll i processen. Möjligen finns det en risk att de säger nej till fortsatt utbildning vid ett annat universitet eller en annan högskola om de inte vill flytta eller resa långa sträckor.
– Jag tycker det är fel att tala om problem och inte om möjligheter. Utbudet av kurser breddas i Akademi sydost.
Representanter för studenterna finns med i styrgruppen och där har de chansen att påverka utvecklingen, framhöll Agneta Bladh, rektor vid Högskolan i Kalmar.
Betydelse för kommunerna
Samverkan handlar bland annat om lokalisering av olika verksamheter. Det kan få politiska effekter. Om studenter bosätter sig i en annan stad och tar med sig sina studiemedel har det betydelse för den kommunala ekonomin.
Sannolikt kan också debatten påverkas av mindre rationella argument med klangbotten i gamla motsättningar mellan olika bygder och regioner.
– Ett debattinlägg har publicerats i Vestmanlands Läns Tidning med anledning av det intensifierade samarbetet mellan Örebro universitet och Mälardalens högskola. Debattören ansåg att Mälardalen skulle bli en filial till Örebro, berättade Janerik Gidlund, rektor vid Örebro universitet.
Agneta Bladh underströk att det är viktigt att etablera en dialog med regionala beslutsfattare.
– Vi måste få politikerna att tala vårt eget språk. Det går. Utsikterna förbättras på lång sikt för alla inblandade lärosäten, betonade Bladh.
Samarbetet ökar
Ann Fritzell är chefsutredare på SULF. Hon deltog i kvalitetskonferensen och konstaterar att samarbetet mellan olika lärosäten ökar.
– Inom SULF är vi i princip positiva till en sådan process. Många högskolor är små och därför är det naturligt att de utnyttjar sina resurser gemensamt.
I själva verket är jag förvånad över att det tagit så lång tid för lärosätena att börja samarbeta, framhåller Ann Fritzell.
Hon understryker dock att processen kan få negativa konsekvenser för lärarna och deras möjligheter att få ett rimligt inflytande på olika beslut.
– Jag noterar att det i den styrgrupp som bildats i Akademi sydost inte finns några ombud för lärarna, vare sig deras fackliga organisationer eller de kollegiala organen. Däremot är studentkårerna vid de tre lärosätena representerade. Det tas för givet att lärarna gör som de blir tillsagda, anser Ann Fritzell.
Hon befarar att lärarna kan komma i kläm när lärosäten ska förhandla sig fram till gemensamma beslut.
– När ledningarna lyckats bli överens finns det en risk att de vanliga arbetsrättsliga och kollegiala spelreglerna glöms bort och att ingen kallar till MBL-förhandlingar eller fakultetsnämnder. Beslutsfattandet blir otydligt och där-med är det oklart vem som tar ansvaret, poängterar Ann Fritzell.
En av drivkrafterna bakom samverkan är att mindre lärosäten knyter sina olika forskningsmiljöer till varandra, breddar kompetensen och lyckas kapa åt sig större bitar av forskningsanslagen.
– Politikerna har svikit. På de mindre högskolorna är de knappa resurserna till forskning särskilt påtagliga och därför försvåras utbildningens anknytning till forskningen, säger Ann Fritzell.
CURT ISAKSSON
