Arbetstiden för lärarna vid universitet och högskolor är den fråga vi inom SULF har störst anledning att bekymra oss över. Det märker vi på nödropen som flyter in till förbundet och på Universitetslärarens debattsidor. Den är alltid närvarande vid förbundsstyrelsens överläggningar och en stående punkt vid förhandlingsdelegationens sammanträden.
Sverige tillhör undantagen i Europa i det att vi saknar centrala regler som garanterar universitetslärarna tid för egen forskning och annan kompetensutveckling samt tillräcklig tid till för- och efterarbete i samband med undervisningen. I vårt land regleras dessa frågor i de lokala arbetstidsavtalen som uppvisar stora skillnader. Något som nyligen tagits upp till debatt i denna tidning, Universitetsläraren 4/2006. De ganska stora skillnaderna är resultatet av vad som förefaller att från början ha varit en gemensam aktion från arbetsgivarsidan att undanröja alla bindande regler i avtalen men där våra förhandlare så småningom möttes av en varierande grad av förståelse hos de lokala motparterna.
DET KAN TYCKAS PARADOXALT att samtidigt som våra lärosäten tävlar om att framstå som de mest internationaliserade, är de beredda att mäla sig ut ur den internationella akademiska gemenskapen genom att skära av banden mellan utbildning och forskning.
Alla undersökningar visar att universitetslärarna arbetar långt mer än normal heltid i sin strävan att bevara sin egen och professionens integritet. Det var också den partssammansatta UH-gruppens slutsats för fyra år sedan. Mot den bakgrunden är det fullständigt obegripligt att inte alla lärosäten hjälper till med att rensa ut godtycket till förmån för transparenta och rimliga regler för arbetstidens fördelning, regler och riktlinjer som tillåter en uppföljning värd namnet. Arbetsgivaren är som bekant skyldig att undanröja problem i arbetsmiljön.
TROTS ATT MÅNGA av våra medlemmar helt saknar möjlighet att inom ramen för betald arbetstid hålla sig á jour med ämnesutvecklingen och vidareutveckla sin egen professionella kompetens vill arbetsgivarna, som det heter, ”modernisera arbetstidsavtalen”. Från SULF:s sida har vi tills vidare ställt oss avvisande till dessa propåer eftersom de mest tycks syfta till att ställa lärarna ännu fler timmar i katedern. Vi känner väl till den alarmerande bristen på resurser i grundutbildningen. Vi tar alla tillfällen i akt att bearbeta våra politiker för att få en ändring till stånd. Men vi avvisar med bestämdhet alla försök till att pressa lärarna att skjuta till ytterligare av sin fritid för att arbetet ska kunna utföras.
Om ett och ett halvt år går det nuvarande avtalet ut. Om vår motpart inte innan dess kommer till insikt om hur allvarligt problemet är kan förhandlingarna bli mycket svåra. SULF kommer att värna om den högre utbildningens och forskningens kvalitet i Sverige. Det kan inte uteslutas att vi tvingas ta till stridsåtgärder. Hur rimligt låter det? Stridsåtgärder mot landets universitet och högskolor för att värna om just dessa institutioners verksamhet. Förhoppningsvis tvingas vi inte av motparten att gå så långt men vi måste skapa en beredskap. Fackliga stridsåtgärder är omgärdade av många regler särskilt på den statliga sidan. Våra engelska kollegor blockerar just nu rapportering av betyg i samband med examination. Förmodligen skulle en sådan aktion vara olaglig i Sverige eftersom det lär kunna betraktas som en partiell stridåtgärd i samband med myndighetsutövning.
DIALOGEN MED MEDLEMMARNA är viktigast av allt. Under det kommande året måste vi formulera våra krav och dra upp gränserna för vad som är möjligt. Förhandlingsdelegationen har dragit upp riktlinjerna för en kartläggning av den aktuella situationen beträffande arbetstiden ute på lärosätena. I första hand är det naturligtvis vår önskan att övertyga motparten med väl underbyggda argument. Men det är fara värt att det inte kommer att räcka.
CHRISTOPH BARGHOLTZ
Ordförande för SULF
