Debatt och debattsvar

VAD HOTAR EGENTLIGEN FORSKNINGENS FRIHET?
Med ovanstående rubrik vill jag aktualisera en principiell fråga som i högsta grad berör forskarsamhället samt Universitetsläraren och dess läsare. Anledningen till nedanstående inlägg är en artikel införd på DN Debatt 2005-12-13 under rubriken Jakt på fler studenter hotar högskolornas kvalité. Författarna till nyss nämnda DN-artikel är universitetskansler Sigbrit Franke, Högskoleverket, samt forskarna docent Li Bennich-Björkman och fil dr, Katarina Barrling Hermansson.

EN AV DE RAPPORTER som författarna hänvisar till bär titeln: Överlever den akademiska friheten – En intervjustudie av svenska forskares villkor i universitetens brytningstid (Högskoleverkets rapportserie 2004: 1R). Rapporten är en förstudie genomförd av docent Li Bennich-Björkman och publicerad, enligt vad som också anges i universitetskansler Frankes förord till rapporten, som en pilotstudie för vidare studier i ämnet. Syftet med förstudien har enligt författaren endast varit att få kunskapsunderlag för fortsatta studier av forskarrollen i en förändrad omvärld.

DEN ANDRA RAPPORTEN är (när huvuddelen av detta inläggs skrevs) endast tillgänglig via Högskoleverkets officiella hemsida där den med bilagor upptar cirka 175 sidor text. Den är uppenbarligen en avslutad forskningsstudie men med ett helt annat syfte i jämförelse med förstudien. Här anges syftet vara att studera akademisk frihet i den högre utbildningen. Högskoleverkets nya, och i DN-artikeln refererade rapport: Akademisk frihet i praktiken – en rapport om tillståndet i den högre utbildningen (Högskoleverket 2005: 43R) är genomförd av fil dr, Katarina Barrling Hermansson och i något avsnitt medverkar också professor Jörgen Hermansson.
Den fråga som jag med detta inlägg vill kommentera (med anledning av DN-artikeln) är i huvudsak en principiell forskningsetisk frågeställning. Andra frågor lämnas därhän i det här sammanhanget.
Kan vetenskapliga förstudier (pilotstudier) användas för generella och avgörande utsagor om det studerade fenomenet?

Frågan, som jag menar måste ställas, är huruvida Högskoleverket som statlig tillsynsmyndighet för den akademiska forskningen/utbildningen, själv ska/kan vara både beställare av forskningsdata och samtidigt med förord legitimera forskarsamhällets förstudier (pilotstudier)? Med andra ord vill jag sätta frågetecken för om det kan anses rimligt att anta att Högskoleverket som myndighet samtidigt skulle kunna vara:

(a) beställare av fri och oberoende forsk-
ningsdata inom sitt tillsynsområde
samtidigt som man därifrån,
(b) via förord till genomförd förstudie
lämnar Högskoleverkets ”legitima-
tion” på inte vetenskapligt publicerad
forskning och därtill,
(c) lämnar utsagor till allmänheten via DN
Debatt rörande svensk forsknings
generella villkor grundat på en veten-
skaplig förstudie när,
(d) nämnda förstudie överhuvudtaget
(enligt forskaren) inte syftar till att
generera färdiga vetenskapliga resultat,
(e) där den andra refererade studien som
diskuteras i DN artikeln dessutom har
ett delvis annat syfte än att studera
forskningens villkor,

MIN UPPFATTNING ÄR att det rimligen inte kan vara på det sättet att universitetskansler Franke frivilligt har medverkat till nämnda DN-artikel. Om det ändå, mot förmodan, skulle vara på det sättet så förskjuts praxis för den svenska vetenskapliga kvalitetssättningen. Det skulle då kunna utvecklas ett prejudikat som innebär att opublicerade vetenskapliga förstudier, via statens nivåsättare av forskningskvalitet (Högskoleverket), kan komma att användas som underlag för generella utsagor. Inom all forskning kan sådan praxis bli mycket problematisk. Att föra en öppen debatt om universitetens arbetsvillkor är naturligtvis ytterst angeläget men Högskoleverkets kunskapsförmedling måste då, menar jag, utgå ifrån aktuella och vetenskapligt godkända forskningsresultat.
Universitetssystemen i Europa är hotade, skriver fil dr, Katarina Barrling Hermansson i avslutningen av den elektroniskt publicerade rapporten (2005: 43R). Hon efterlyser där staternas skydd för fri forskning.
Jag instämmer självfallet i utsagan om att staterna i Europa, samt demokratierna världen över, har till uppgift att stödja och värna fri kunskapsproduktion. Om det ska vara möjligt så måste svensk forskning få verka i en fri och självständig vetenskaplig forskningssfär med de spelregler som antagits i det svenska och internationella forskarsamhället. Därför menar jag att det inte kan vara rimligt att Högskoleverket använder vetenskapliga förstudier som enda kunskapskälla för avgörande slutsatser om svensk forsknings allmänna villkor inklusive dess finansieringspremisser.
Den här ovan diskuterade DN-artikeln (2005-12-13) väcker också många andra frågor. Läs den och framför allt rapporterna som artikeln hänvisar till.

INGER BRÄNNSTRÖM
universitetslektor

Svar från Sigbrit Franke:
AKADEMISK FRIHET, EN CENTRAL ASPEKT
Det är en viktig del av Högskoleverkets arbete att uppmärksamma frågor som rör förutsättningarna för utbildning och forskning vid svenska lärosäten. I detta arbete är den akademiska friheten en central aspekt. Vi har på senare år givit ut tre rapporter som behandlar olika perspektiv på akademisk frihet Akademisk frihet – en rent akademisk fråga? 2001:21 R, Överlever den akademiska friheten? 2004:1 R samt Akademisk frihet i praktiken, 2005: 43 R). De rapporter som nämns av artikelförfattaren är de två senare.

FÖR ATT GENOMFÖRA de studier som ligger till grund för dessa rapporter anlitade vi två forskare, verksamma vid Uppsala universitet. Forskarna gavs i uppdrag att belysa den akademiska friheten ur enskilda forskares synvinkel respektive ur lärarnas och studenternas synvinkel. Uppdragen formulerades mycket övergripande för att ge de två forskarna frihet i utformning och genomförande av studierna. Det är också författarna själva som svarar för innehållet i rapporterna. Jag anser att bägge rapporterna är gedigna studier, som ger upphov till många intressanta frågor och kan användas som inspiration för nya undersökningar. Självfallet kan frågor som rör akademisk frihet även studeras på andra sätt.
Högskoleverket ger inte sällan ut rapporter av externa skribenter. Till sådana rapporter skriver jag alltid ett förord, i vilket jag bland annat ger en bakgrund till varför verket valt att lyfta fram en viss fråga. Högskoleverket kan naturligtvis också dra slutsatser av studiernas resultat.

NÄR DET GÄLLER den aktuella DN-artikeln (DN Debatt 2005-12-13) vill jag betona att den baseras dels på iakttagelser i de nämnda rapporterna, dels på kunskap som Högskoleverket har inhämtat i andra sammanhang. Högskoleverket har under lång tid observerat och beskrivit de tendenser som lyfts fram i artikeln och vi har ett mycket omfattande faktaunderlag. Underlaget utgörs bland annat av resultaten i de över 1 000 kvalitetsgranskningar av enskilda utbildningar och ämnen som Högskoleverket har genomfört sedan 2001.
Slutligen vill även jag uppmuntra till läsning av rapporterna och debattartikeln, som alla finns tillgängliga på www.hsv.se. Det går också att beställa rapporterna i tryckt form från Högskoleverket.
Jag kan även rekommendera två årligen återkommande publikationer som innehåller viktiga fakta: dels vår årsrapport (Universitet och högskolor 2005:26 R) och dels den samlade analysen av föregående års kvalitetsutvärderingar (Hur har det gått? 2005: 20 R).


SIGBRIT FRANKE
universitetskansler
Högskoleverket


Kategorier: Arkiv