Det fanns inga pengar att bli kvar på universitetet för, så jag fick hitta andra vägar, säger Jesper Magnusson som disputerade den 9 maj 2003 i mikrobiologi vid SLU i Uppsala.
Vid sidan av forskarstudierna hade han sysslat mycket med ideellt arbete inom bland annat organisationen Unga Européer (en internationell organisation som arbetar för att stärka samarbetet inom EU).
– Så jag började arbeta med marknadsföring och kommunikation för Unga Européer och andra organisationer och organiserade till exempel kurser och konferenser.
Därefter gick Jesper Magnusson över till att arbeta inom organisationen Folk och Försvar varefter han har arbetat på kommunikationsbyråer, först i Stockholm och numera på Södra tornet kommunikation i Uppsala. Jobben har hela tiden varit projektanställningar på högst sex månader.
– Jag har hamnat mittemellan. Det jag har formell utbildning i, mikrobiologi, saknar jag arbetslivserfarenhet av och det jag har arbetslivserfarenhet av, kommunikation, saknar jag formell utbildning i.
200 sökande till varje jobb
Att fortsätta inom det akademiska området har visat sig vara mycket svårt.
– Under den här treårsperioden har det funnits ett tiotal jobb för mig att söka och det har varit 150–200 sökande till varje plats. Jag har varit på en hel del intervjuer men inte kommit i fråga eftersom jag inte har någon arbetslivserfarenhet inom mikrobiologi.
Han anser att situationen har förvärrats på senare år.
– Ett och ett halvt år innan jag disputerade var det bara cirka 30 ansökningar till varje jobb.
En anledning till den dåliga arbetsmarknaden är att SLU har sagt upp många forskare och lärare. Nydisputerade har att konkurrera med docenter som arbetat 10–15 år efter disputationen.
Ett av problemen är att universiteten utbildar så många forskare samtidigt som antalet platser i de fortsatta stegen efter disputationen är väldigt begränsade.
– Åtminstone en tredjedel av de disputerade borde vara garanterade tjänst inom universitetet. Enbart på min institution examineras tre till fyra doktorander varje år och det känns inte som om man har tagit hänsyn till behovet av forskare.
Värdefull utbildning
Jesper Magnusson anser trots den svåra arbetsmarknaden att en forskarutbildning är värdefull. Den har gett kunskaper han har nytta av även utanför sitt forskningsområde.
– Det är en trygghet att ha genomgått den processen, att ha lärt sig att jobba koncentrerat, vara kreativ, ta många olika faktorer i beaktande och att formulera sig. Det kritiska tänkandet har man också nytta av. Att kunna fördjupa sig så inom ett ämnesområde är i sig en viktig färdighet man har nytta av. Doktorera är ett komplicerat projekt som också kräver att man är bra på att projektleda.
Han påpekar att engagemang utanför utbildningen ger möjligheter. Hans fritidsintressen och ideella arbete gav honom en yrkesmässig öppning och en viss ekonomisk trygghet.
– Det har varit värt att ha lagt 15–20 timmar i veckan på att jobba ideellt, säger han.
Men korta projektanställningar ger ingen trygghet. För att kunna få ekonomisk stabilitet och kunna planera mer än ett halvår framåt i tiden har Jesper Magnusson därför långt framskridna planer på att starta eget inom kommunikation och marknadsföring.
– Jag försöker nu etablera egna kundkontakter. Helst vill jag arbeta med att hjälpa forskningsprogram med att kommunicera externt och internt samt att bli bättre på att marknadsföra sig. Då kan jag få användning av både mina vetenskapliga erfarenheter och kommunikativa kunskaper.
PER-OLOF ELIASSON
