Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Fackligt arbete ger bra inblick

– Jag tycker det är kul att jobba fackligt. Man får en oerhörd inblick i sin egen arbetsplats. Lunds universitet har ju cirka 7 000 anställda och kanske 10 000 timanställda. Det säger Pehr Osbeck, facklig förtroendeman för SULF vid Lunds universitet.

1 maj, 2006
Universitetsläraren

Pehr Osbeck började sitt fackliga arbete tidigt.
– Jag kommer ihåg att 1969 satt jag som representant för amanuenser och assistenter, som det hette då, i en utbildningsnämnd. Jag var också institutionsombud för SULF på den tiden.
Nu är han ordförande i SULF vid Lunds universitet och även ledamot i SULF:s förbundsstyrelse. Annars är han adjunkt vid statistiska institutionen och har tidigare även varit studievägledare på deltid.
– Men jag har varit mycket tjänstledig för det fackliga. Nu är jag facklig fyra dagar och arbetar i mitt civila jobb en dag i veckan, säger han.
Pehr Osbecks fackliga uppdrag är framförallt att ha huvudansvaret för löneförhandlingarna, men han hanterar också nästan alla typer av ärenden, som förhandlingar av kollektivavtalet.
Löneförhandlingarna har han skött i 20 år.
– Men då var det inte alls den omfattningen. Lönerna för lärare och doktorander bestämdes av ett tariffsystem, det förhandlades centralt och gick bara efter anställningstid. Vi förhandlade bara för administratörer och liknande, cirka 700 personer sammanlagt.
I och med införandet av individuella löner sköter Pehr Osbeck nu löneförhandlingarna för 3 500 medlemmar.
– När man införde det nya systemet innebar det rejäla lönehöjningar för många grupper, innan dess hade lönerna varit skandalöst låga.

Om lönerna varit högre
Per Osbeck påpekar att löneförhandlingarna innebär en enorm apparat och att många blir tilltufsade under processen.
– Det är möjligt att det gamla systemet hade varit bra om bara lönerna varit högre. Ofta är man ensam i lärarrollen och många tycker att en chef högre upp i hierarkin omöjligt kan bedöma vad man gör, funderar han.
Pehr Osbeck har också – ofta ihop med Karin Warfvinge, professor i experimentell oftalmologi och vice ordförande i SULF i Lund – gjort kartläggningar som brukar användas av SULF centralt. Bland annat har de funnit att det i genomsnitt tar sju år för en nydisputerad att få fast tjänst.
Kvinnolönerna är en fråga som engagerat SULF i Lund.
– Vi har sedan år 2000 inför löneförhandlingarna tittat på kvinnolönerna. Universiteten är också extrema på att tillämpa tidsbegränsade anställningar, hälften av tjänsterna är tidsbegränsade och tyvärr är skillnaden mellan könen stor, andelen tidsbegränsat anställda är högre bland kvinnor än bland män.
Kartläggningen har gett resultat.
– Vi ser att situationen har blivit bättre, både löneskillnaderna och andelen kvinnor med tidsbegränsade anställningar har minskat.

Andra saker som har förändrats till det bättre?
– Vi fick ett arbetstidsavtal som är bättre än det tidigare, åtminstone på papperet.
Enligt det arbetstidsavtalet ska det finnas tid till forskning och kompetensutveckling i alla lärartjänster.
– Men på många håll på universitetet finns den här möjligheten bara på papperet. Det finns ingen tid vid sidan av undervisning och administration.
Pehr Osbeck anser att högskolan generellt har blivit en betydligt hårdare miljö, beroende på penningbrist.
– Det gör att det förekommer en utslagning. Tidigare fanns det lite utrymme när någon blev trött i slutet av karriären, då kunde man klara av det internt på institutionen. Nu behöver de pressa ut allt de kan.

Hårdare miljö
Pehr Osbeck har ett långt tidsperspektiv och han ser att arbetsbelastningen har förändrats radikalt.
– Det är inte fråga om så många fler timmar i katedern utan det är alla kringuppgifter som svämmat över. För många lärare är arbetsdagen fylld av möten i ledningsgrupper, styrelser, samarbetsorgan och utredningar.
Det gör att för många medlemmar är det idag viktigare att få en bättre arbetssituation än att få högre lön.

Vilket är det största fackliga problemet?
– Största bekymret är resursbristen. Det finns hela tiden sparbeting. Antalet studenter per lärare har förändrats radikalt under de år som jag varit med och det ger utslag på arbetsmiljön. Löneläget är också bedrövligt, många gånger är det mycket lägre än vad man kan erbjuda utifrån.

Vilken är den viktigaste fackliga frågan?
– Det är arbetsmiljön. Man har gjort universitetet beroende av externa pengar. De externa medlen följer konjunkturen och det är smärtsamt för universiteten att anpassa sig efter svängningarna.
Pehr Osbeck pekar på att många är pressade av situationen, speciellt doktoranderna, bland dem har sjukskrivningarna blivit många fler.
– På högskolor och universitet är det lokalvårdare och doktorander som är långtidssjukskrivna. Sjukskrivningar börjar komma bland lärare också men inte alls i den omfattningen.

Vilka är de svåraste fackliga frågorna?
– Knepiga personalärenden är oerhört slitsamt för oss, för de utsatta, och nog också för arbetsgivaren.
Konflikter på institutionen är svåra att hantera.
– Ibland kan konflikten ha pågått i 25–30 år innan den plötsligt exploderar.
Beskrivningarna om vad de varit med om brukar variera ordentligt mellan de inblandade.
– Det är oerhört svårt att få rätsida på det, ibland undrar man i efterhand om man hittat rätt.

Vad är mest givande med att arbeta fackligt?
– Alla de oerhört varierande kontakter man har som facklig förtroendeman.
Per Osbeck poängterar också det stimulerande goda kamratskapet bland dem som är engagerade i facket.
– Här i Lund har vi ett väldigt gott samarbete mellan de fackligt aktiva. Det är en förutsättning för att kunna jobba fackligt att man har en grupp som man kan jobba ihop med, att man känner att man har stöd.
Anneli Carlsson, som är ordförande i SACO-rådet vid Lunds universitet, understryker det goda samarbetet inom den fackliga gemenskapen.
– Att samarbetet fungerar så bra beror till stor del på att det är delvis samma personer i SULF och i SACO-rådet. De två organisationerna är som kommunicerande kärl, vilket gör att det är väldigt lätt att få fram information.
Själv är Anneli Carlsson dubbelansluten till SULF och Jusek, hon jobbar fackligt till 50 procent och är på de andra 50 procenten adjunkt i handelsrätt på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

Goda kamratskapet
Hon förklarar arbetsfördelningen mellan SULF-föreningen och SACO-rådet: SACO-rådet fungerar som en paraplyorganisation. I rådet ingår tio fackföreningar som Civilingenjörsförbundet, Naturvetarförbundet, Läkarförbundet, Jusek och DIK. Det största förbundet är SULF, som därför är så kallat kontaktförbund och har hand om de externa kontakterna.
– SACO-rådets styrelse sköter det löpande arbetet som MBL-förhandlingar och medlemsärenden. Styrelsen träffas en gång i veckan, alltid onsdagsmorgnar, då vi planerar verksamheten och gör uppföljningar. SULF däremot sysslar med policyfrågorna samt rekrytering och driver de fackliga frågor som för tillfället prioriteras och som står på SULF:s agenda.
Det är alltså ett nära samarbete mellan de två organisationerna. Så är till exempel Pehr Osbeck vice ordförande i SACO-rådet och det är på formellt uppdrag av SACO-rådet som han löneförhandlar.
– Pehr är värdefull med sin långa erfarenhet, alltid respekterad och med en väldig förmåga att få bra kontakt med människor, säger Anneli Carlsson.

PER-OLOF ELIASSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023