Högskoleverket har undersökt alla som doktorerade år 2000 och kontrollerat deras sysselsättning 2003. År 2000 tog sammanlagt 2176 personer en svensk doktorsexamen.
Skillnaden i sysselsättningsgrad är stor mellan olika forskningsinriktningar.
Naturvetarna har med 77 procent den lägsta siffran, medan tekniker och samhällsvetare har den högsta sysselsättningen med 89 procent. (Allra högst ligger den lilla restposten ”övriga forskningsämnesområden” med 92 procent, de flesta i gruppen har disputerat inom vårdvetenskap.)
Var i landet man tar examen spelar också roll. Alla naturvetare som examinerats från Umeå universitet hade jobb mot bara 68 procent av dem som examinerats från Göteborgs universitet.
92 procent av de tekniker som disputerat vid KTH och i Linköping och Luleå var etablerade på arbetsmarknaden tre år senare mot 84 procent av dem som examinerats från Chalmers.
Offentlig sektor dominerar
När det gäller vilken samhällsektor de forskarutbildade får jobb i, så dominerar inte oväntat den offentliga sektorn starkt.
Nästan 70 procent arbetar inom den offentliga sektorn, mot bara 33 procent inom den enskilda sektorn. Till den enskilda sektorn räknas inte bara privata företag utan även statligt och kommunalt ägda företag samt organisationer.
Nästan hälften av de forskarutbildade har jobb inom den statliga sektorn, vilket naturligtvis förklaras av att de flesta universitet och högskolor är statliga.
18 procent, en knapp femtedel, av de forskarexaminerade arbetar inom den kommunala sektorn.
I det här fallet är det främst fråga om disputerade i medicin som arbetar inom landstingen.
Det i särklass vanligaste yrket, 38 procent, bland disputerade är universitets- och högskolelärare, rimligen är många av dem också forskare.
Näst vanligast, med en knapp femtedel, är vad som i statistiken kallas hälso- och sjukvårdsspecialister. Därefter kommer yrkesgruppen civilingenjörer och arkitekter med tio procent av doktorerna.
Andelen examinerade som blir universitets- och högskolelärare varierar stort mellan olika ämnesområden.
Högst är den bland ”övriga forskningsämnesområden” (främst vårdvetenskap) där 76 procent arbetar som högskolelärare. Bland de andra grupperna ligger humanister och samhällsvetare högst med över 70 procent lärare. Lägst ligger de som disputerat i medicin med 20 procent och teknikerna ligger mittemellan med 40 procent lärare.
En liten andel, tre procent av kvinnorna och fem procent av männen, jobbar i ett yrke som bara kräver en kort högskoleutbildning eller gymnasium.
Det finns en skillnad i sysselsättning mellan män och kvinnor. Skillnaden var sex procentenheter, 81 för kvinnorna och 87 för männen.
Drygt var fjärde person som disputerade år 2000 hade utländsk bakgrund. De har lägre etableringsgrad än de med svensk bakgrund, 75 procent mot 87 procent. Skillnaden är större för kvinnor än för män.
Svårt för nyutexaminerade
På det stora hela tycker Högskoleverket i rapporten att forskarutbildade klarar sig bra på arbetsmarknaden. Men HSV redovisar också att bara 75 procent av dem som examinerades 2002 hade arbete 2003 vilket pekar på att det är svårt för många nyutexaminerade och att det ofta tar lång tid att etablera sig på arbetsmarknaden.
Man kan jämföra med den statistik över arbetslösheten bland forskarutbildade som SACO har tagit fram på SULF:s uppdrag, första gången 2004.
Den undersökningen var den direkta anledningen till att HSV gjort sin studie om forskarutbildades etablering på arbetsmarknaden.
Jämför man med senaste siffrorna från januari 2006 var totalt 5,0 procent forskarutbildade arbetslösa eller i arbetsmarknadsprogram, en ökning med 0,2 procent sedan januari 2005. I denna statistik ingår, till skillnad från i Högskoleverkets undersökning, också personer med licentiatexamen.
I SULF:s statistik syns även långtidsarbetslösheten (minst sex månader) bland forskare, av totalt 1884 arbetslösa var 682 långtidsarbetslösa, eller 36,1 procent.
PER-OLOF ELIASSON
