Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Unga forskare flyr italienska lärosäten

Framtiden ser mörk ut för de italienska universiteten. Och regeringens senaste reform löser inte problemen med den ständiga strömmen av unga forskare som flyr utomlands. Det är snarare tvärtom och protesterna har varit många och högljudda inom universitetsvärlden. Plus att de ständigt minskade resurserna troligen tvingar många universitet att dra ner på sitt utbud redan i höst.

1 april, 2006
Universitetsläraren

Att den italienska universitetsvärlden behöver reformeras är det få som argumenterar emot. Även rektorernas egen organisation, CRUI, har länge krävt att något ska göras.
Men när frågan om vad som ska förändras kommer upp är enigheten försvunnen. Därför blev förvåningen stor när universitetsvärlden nästan enhälligt protesterade mot Berlusconi-regeringens senaste reformförslag (som nu blivit dekret) i höstas.
Reformen är en översyn av rekryteringen, undervisningsplikten (som ökar något) och universitetslärarnas juridiska status. I dag finns tre typer av anställningar: ricercatore (motsvaras i princip av universitetsadjunkter, dock ingår även forskning), professore associatio (motsvaras i princip av universitetslektor) och professore ordinario (motsvaras i princip av professor). I framtiden vill regeringen att anställningen som universitetsadjunkt helt ska försvinna och rekryteringen av lektorerna och professorerna kommer att ske på ett annat sätt.
Nu görs lokala lösningar med tjänster, där ”vinnaren” får den lediga platsen, eller gör karriär genom att byta ”titel” (från ricercatore till professore associato till exempel). Problemet är att dessa tjänster för det mesta bara är en fasad, det är redan bestämt innan vem som ska anställas. Som en universitetslektor som vill vara anonym förklarar:
– Om man inte har stöd från någon i examineringskommissionen så har man ingen chans.
I framtiden kommer tjänsterna att vara på riksnivå, något som både rektorerna och facken krävt. Problemet är att det även i fortsättningen kommer att vara de lokala universiteten som väljer lärarna.
De nya tjänsterna kommer nämligen bara att ange vilka som är lämpliga att bli universitetslektorer respektive professorer. Sedan kan universiteten välja fritt bland alla kandidaterna.
– Vilket i praktiken innebär att det nuvarande systemet med favoriter och svårigheter att byta tjänst från ett universitet till ett annat blir kvar, konstaterar Daniela Fabbrini, som är ombudsman på det stora facket CGIL:s utbildningssektor i Toscana.
– Ännu vet vi inte vem som ska välja lektorerna och professorerna. Regeringen har inte specificerat det i dekretet, förklarar hon.
Men rektorernas organisation CRUI är positiv till denna del av reformen.
– Principen är rätt. Däremot löser man inte problemet om det inte byggs upp ett fungerande kontrollsystem av universitetens kvalitet. Vi har föreslagit att det skapas en utvärderingsbyrå på riksnivå, säger CRUI:s ordförande Piero Tosi.
Men CRUI är starkt emot att tjänsten som universitetsadjunkt tas bort.
– Detta minerar universitetens grund och går helt emot de andra EU-ländernas satsningar. Vi har föreslagit en utökning med en tredje tjänst för att ge de unga möjlighet att göra karriär, konstaterar Piero Tosi.

Meningslös reform
Giovanni Santangelo är universitetsadjunkt och tillhör de universitetslärare som demonstrerade i höstas mot regeringens reformförslag. Han tycker att den italienska universitetsvärlden skulle behöva en rejäl omstrukturering, men han tycker att regeringens reform är helt meningslös.
– Undervisningsnivån är hög, för vi lyckas få fram utmärkta universitetsadjunkter som är efterfrågade utomlands. Däremot är det oerhört svårt för dem att hitta en plats som adjunkter här i Italien. Det är något vi borde göra något åt, inte bara hur lärarnas juridiska ställning är, konstaterar han när vi träffas på Pisas universitet, där han arbetar som lärare i marinzoologi och forskar på Medelhavets röda koraller.
Han ska i dagarna avlägga en examen för att bli universitetslektor. Det kommer inte att innebära något för honom vare sig i form av undervisningstid eller lön, utan handlar helt enkelt om status. Om att ha en bättre ställning och en bättre förhandlingssituation när det gäller hans forskning.
Tillsammans med honom arbetar 32-årige marinbiologen Lorenzo Bramanti, som skrivit sin doktorsavhandling i Pisa. Han har nyligen skickat iväg ansökningshandlingarna för ett EU-stipendium, som skulle ge honom möjlighet att åka till USA och forska i två år. Hans nuvarande forskning vid universitetet i Pisa gör han helt frivilligt och utan betalning.
– Jag gör det för att hålla mig à jour, och kunna publicera mig med jämna mellanrum. Annars har jag ingen chans utomlands. Här ser jag inga möjligheter och med reformen är det till och med ännu värre, berättar han, som för att försörja sig arbetar på en båt som tar med turister för att titta på delfiner. Han tillbringar all sin lediga tid på universitetet.

En tiondel i facket
Lorenzo Bramantis situation är inget undantag, utan snarare en regel. Och alla inom universitetet är överens om att de unga forskarnas flykt utomlands måste stoppas på något sätt.
Men ett stort problem när det gäller att organisera motståndet inom universitetsvärlden är den låga facktillhörigheten. Bara en tiondel av de anställda är medlemmar i någon facklig organisation. Det finns inga arbetsrättsavtal som reglerar arbetsförhållandena inom universitet och högskolor.
– Det är lite som en värld för sig, där var och en har organiserat sin arbetstid och sitt liv som de själva vill. Hittills har det varit svårt att få lärarna att förstå vikten av att organisera sig fackligt, säger Daniela Fabbrini.
Men även om reformen fått universitetsvärlden att koka, så finns ett kanske ännu större problem att ta itu med. Regeringen har nämligen ständigt dragit ner på resurserna till universiteten, som nu nått en ”smärtgräns”. Troligen kommer många universitet att vara tvungna att dra ned på kurser och utbildningar redan i höst.
– Det är samma sak varje år, från september till december tvingas vi ägna oss nästan helt åt att försöka övertyga regeringen om att vi behöver mer resurser. Men trots att appellerna kommit från hela den akademiska världen, så lyckades vi inte i år heller och nu har universitetens resurser minskat med totalt 400 miljoner euro (3,7 miljarder svenska kronor), säger Piero Tosi.
Även från fackligt håll har protesterna varit många och högljudda. Trots det tror inte Daniela Fabbrini att det blir någon bättring.
– Nej, det ser mörkt ut. Jag undrar bara hur universiteten överhuvudtaget ska kunna fungera utan tillräckliga resurser. Det finns inte pengar till underhåll av byggnaderna, och på sina håll inte ens till personalens löner, konstaterar hon.

Vänta på doktorander
Giovanni Santangelo är inte orolig för sin egen framtid. Däremot lider han av situationen där inga universitetsadjunkter blir kvar tillräckligt länge för att ”lära sig samarbeta”.
– Varje gång jag haft någon som det funkat att jobba med, som till exempel Lorenzo, så har de försvunnit efter bara några år. Det kommer inga andra, utan vi måste hela tiden vänta på att det kommer lämpliga doktorander, förklarar han.
Lorenzo Bramanti själv har bara en enda studiekamrat som fått jobb som universitetsadjunkt på ett italienskt universitet. Bland de andra har några rest utomlands och andra gett upp och börjat jobba med något helt annat.
– Min flickvän, som är molekylärbiolog, är redan i USA och forskar. Själv skulle jag jättegärna ha stannat här, men eftersom framtiden ser mörk ut så håller jag på att leta efter en möjlighet i USA jag också.

KRISTINA WALLIN

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023