Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Lärarutbildare behöver mer genuskunskap

Inom lärarutbildningen är genus- och jämställdhetsfrågor eftersatta ämnen, undervisningen är oftast beroende av eldsjälar och det är ett område som många fortfarande tillåter sig att raljera kring.

1 mars, 2006
Universitetsläraren

Margareta Havung, biträdande prefekt vid Institutionen för hälso- och beteendevetenskap vid Högskolan i Kalmar, har undersökt i vilken utsträckning och på vilket vis genus och jämställdhetsfrågor blir belysta inom lärarutbildningen. Hennes rapport har fått det talande namnet Du som är kvinna kan väl ta det, det där om genus.
– I den nya lärarutbildningen som infördes 2001 ska genus och jämställdhet lyftas fram mycket tydligare än någonsin tidigare. I betänkandet som föregick propositionen inför den nya utbildningen ägnades ett helt kapitel åt genus och jämställdhet och motiv för dess plats i lärarutbildningen. Regeringen underströk sedan i sin proposition hur viktig frågan är.
Det gav Margareta Havung anledning att studera om lärarutbildningen nu uppfyller kraven. Hon har granskat kursplanerna inom det allmänna utbildningsområdet, det vill säga det block på 60 poäng som alla lärarstudenter läser, vid alla 23 lärosäten som har lärarutbildningar. Hon har också djupintervjuat åtta lärarutbildare.
Margareta Havung konstaterar att utbildningen om genus ofta är eftersatt. När den väl ges är den dock mycket genomtänkt. Men det är ett stort och brett ämne och det kan tas upp på många olika sätt. Det skulle behövas mer gemensam struktur runt det som kan vara relevant i en lärarutbildning.
– Det är ett ganska dystert resultat. Frågan behöver behandlas ingående och samlat för att man ska förstå vad den betyder för förhållandet mellan kvinnor och män, grupper och individer och för maktförhållanden i samhället.
I stället är det mycket vanligt att kombinera studierna kring klass, etnicitet och kön.
– Vissa saker talar naturligtvis för att det är lämpligt att göra det – det finns beröringspunkter och samband. Men alla tre områden är mycket stora och vidsträckta och borde få utrymme vart och ett för sig. Hinner man inte fördjupa sig i de enskilda frågorna är risken att förändringsarbetet rinner ut i sanden.
Utbildningarnas utformning är godtycklig och i hög grad beroende av vilka kunskaper och vilken kompetens som finns på de olika lärosätena. Det är främst de stora universiteten, till exempel Göteborg och Umeå, som arbetat länge med frågan som har en bred kompetens.
– Regeringen har lämnat över till de enskilda lärosätena att utforma utbildningen. Idag formas den utifrån den kunskap som redan finns på lärosätet – OM den finns!

Entusiaster driver på
Ofta är det enskilda personer som driver på att genus och jämställdhetsfrågorna ska finnas med i utbildningen. Margareta Havung kallar dem ”entusiaster”. De gör ofta ett bra jobb – men om entusiasten slutar eller inte orkar bära ansvaret ensam längre, finns det ingen som kan ta över. Därför behövs en kompetensutveckling av lärarutbildarna konstaterar Margareta Havung.
– Det är vanligt att uppgiften lämpas över på kvinnor. Det tyckte jag illustrerades ganska bra när en lärarutbildare berättade att kollegorna sagt ”Du som är kvinna kan väl ta det, det där om genus”.
– I många kursplaner står det skrivet att ”genusfrågorna ska genomsyra
undervisningen”. Jag brukar undra hur det ska gå till. Jag ser den formuleringen som ett sätt att komma undan och att göra ingenting, kommenterar Havung.
De som arbetar med genus och jämställdhet har ofta jobbat i motvind. Frågan uppfattas som en kvinnofråga och inte som en samhällsfråga. Det gör att när det blir stressigt är det den här frågan som får stryka på foten. I en av djupintervjuerna berättar lärarutbildaren att när lärosätet ordnade en kurs om ”Genuspedagogik för högskolelärare” var det bara fem av flera hundra lärare som anmälde sig – och endast en dök upp när kursen började.

Behövs det centralstyrning och ett konkret uppdrag från regeringen i den här frågan?

– Jag tror verkligen att det behövs klara direktiv för att genusfrågan ska tas på allvar, men det kan ske lokalt. Jag tror att den bästa lösningen är att ledningen – både på rektorsnivå och inom lärarutbildningen – tar detta ansvar.
Hon konstaterar också att genusfrågan får ett allt större utrymme i
lärarutbildningarna, men att det går långsamt framåt.

Utgå från läroplanen
Ett lämpligt sätt att förbättra undervisningen vore, enligt Margareta Havung, att utgå från formuleringarna i läroplanerna – det instrument som styr lärarnas arbete. I läroplanen för skolan står det att lärarna ska föra vidare sin kunskap om genus och jämställdhet till eleverna i skolan, de ska skapa förändringar i verksamheten och de ska motverka traditionella könsmönster.
– Lärarstudenterna är inte särskilt väl rustade för att klara detta när de lämnar lärarutbildningen. Det krävs att man verkligen får kunskaper och insikter och har möjlighet att intensivt arbeta med frågorna under lärarutbildningen.

Är du förvånad över resultaten?

– Egentligen inte. Faran med att vara intresserad av de här frågorna och att ha jobbat med dem i många år är att man blir luttrad. Men lite besviken är jag. Jag upplever att det finns ett inbyggt motstånd och det gör att en del av entusiasterna till slut ger upp.
Det Margareta Havung har svårast för är att det är accepterat att driva med frågan och raljera kring den.
– Det är ett sätt att undvika att ta genusfrågan på allvar.
Studenterna visar dock starkt intresse för ämnet.
– De står mitt i den punkt i livet när dessa frågor ska hanteras. Men jag kan se att de också har en stark ambivalens. De är för jämställdhet, men de har svårt att acceptera en förändring i sitt eget liv eller det egna beteendet.
Margareta Havungs forskning ingår i ett samverkansprojekt mellan Högskolorna i Kalmar och Jönköping, Lärarhögskolan i Stockholm och Universitetet i Umeå. Olika värdegrundsfrågor i den nya lärarutbildningen studeras och resultatet publiceras i mars i Tidskrift för lärarutbildning och forskning, som ges ut av Värdegrundscentrum i Umeå.

ANKI WOOD

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023