Förhandlingsordningen inom staten är starkt decentraliserad. I senaste avtalsrörelsen begärde SULF och övriga SACO-förbund en förändring av avtalet som innebär att balansen mellan parterna blev bättre än tidigare. Enligt nuvarande förhandlingsordning kan, om fack och arbetsgivare inte enas lokalt, först lokal och därpå central lönenämnd med opartisk ordförande tillsättas. Uppgiften för den opartiska ordföranden är att tillsammans med parterna gå igenom hela löneunderlaget, att väga och att jämka så att en lösning kan nås. Om inte detta arbete lyckas, så kan i sista hand Arbetsgivarverkets styrelse få överta frågan och avgöra den.
Bakom denna lösning – som inte var okontroversiell – låg tidigare års erfarenheter. För SULF:s del har samma arbetsgivare flera gånger återkommit som omöjlig att träffa avtal med. Liknande erfarenheter har även andra SACO-förbund: förhandlingarna till exempel på Skattemyndigheten var mycket problematiska. SULF har i senaste omgången inte lyckats bli överens med Blekinge Tekniska Högskola, BTH. Vi godtog i den lokala lönenämnden budet från den opartiska ordföranden, men inte BTH. Det är tredje gången i rad just BTH utmärker sig genom bristande vilja och förmåga att göra upp med den lokala motparten.
MOT EN SÅDAN BAKGRUND är det lätt att förstå att det hos de lokala SACO-förhandlarna finns en växande tveksamhet till den gällande
förhandlingsordningen. Detta gäller oavsett om man tillämpar modellen med lönesättande samtal eller om man för lokala individförhandlingar på traditionellt sätt. Arbetsgivarverket har som så kallad uppdragsmyndighet uppenbarligen en alltför svag ställning och kan inte knuffa motspänstiga arbetsgivare i rätt riktning. Dessutom, och det är värre, verkar det som om det tänkande som ligger bakom den decentraliserade förhandlingsordningen inte har slagit igenom bland åtskilliga lokala chefer.
INOM SULF OCH SACO-S diskuteras för närvarande att i förtid säga upp det centrala RALS-avtalet! En sådan uppsägning måste ske senast fredagen den 31 mars 2006.
En viktig omständighet som påverkat SULF att tänka i denna riktning är de pågående förhandlingarna med BTH. Den opartiske ordföranden har i central lönenämnd under december och januari arbetat för att finna en lösning som båda parter kan godta.
En grundförutsättning för att enighet överhuvudtaget ska kunna nås är att parterna är förhandlingsvilliga, och att de prioriterar sin gemensamma angelägenhet. I fallet BTH har den opartiske ordföranden arbetat på. Hans arbete förutsätter att respektive part gör sin uppgift, kommer med relevant statistik, yrkanden och dylikt. Från SULF:s sida har vi självfallet avsatt erforderliga resurser. Arbetsgivarsidan däremot har inte uppfyllt utfästelser och förväntningar. Det är uppseendeväckande att BTH i ett tidspressat förhandlingsläge i stället väljer att prioritera utbetalning av nya löner till de oorganiserade framför det gemensamma arbetet i den centrala lönenämnden.
KOLLEKTIVAVTAL ÄR gemensam angelägenhet för parterna. Inom EU – och ibland gentemot EU – framhålls från svensk sida ofta deras fördelar. Men inom SULF vacklar vi för närvarande i vår tro på deras förträfflighet och lämplighet inom den statliga sektorn. De lokala erfarenheterna av RALS och av trygghetsavtalets tillämpning på doktoranderna, som vi har skrivit om tidigare, är lite för negativa. En förtida uppsägning av RALS är dock en stor fråga, och vi återkommer fortlöpande med information i Universitetsläraren och på SULF:s hemsida.
GÖRAN BLOMQVIST
Förbundsdirektör i SULF
