Månggraderade så kallade ECTS-betyg är på väg att införas i många universitetsutbildningar. Politiska önskemål om harmonisering och ”sunt förnuft” verkar ha väglett besluten. Vi tycker det är anmärkningsvärt att beslut i pedagogiska frågor inte vilar på en vetenskaplig grund. Låt oss ta en titt på en annan skattefinansierad verksamhet.
INOM SJUKVÅRDEN finns ett uttalat krav på att åtgärder och medicinering skall bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Under senare år har ett begrepp ”evidensbaserad medicin” växt fram som ledstjärna. Detta innebär till exempel att man bara skall byta en åtgärd mot en annan, eller en medicin mot en annan, om det finns studier som visar på nyttan. Detta innebär också en skyldighet för praktiker att följa med i sitt område 1). Begreppet evidensbaserad medicin har fått stort genomslag eftersom det vore oetiskt och ekonomiskt oförsvarligt att göra något sämre och mindre effektivt när det finns bättre alternativ. Som skattebetalare har vi ett intresse i att sjukvården effektiviseras, bland annat via ”evidensbaserad medicin”.
Nu till en intressant paradox. Universitetsutbildningar skall bygga på vetenskaplig grund, därom är alla överens och upprördheten är stor när så inte sker 2). Men hur vi bedriver vår undervisning behöver inte vila på vetenskaplig grund. Ingen efterfrågar pedagogisk evidens utan i stället är det sunt förnuft, eller politiskt drivna harmoniseringskrav, som är drivande när det gäller införandet av månggradiga betyg. Faktum är dock att pedagogisk forskning visar att månggraderade betyg snarast leder till kvalitativt sämre utbildningar (till exempel 3–7).
SOM EN DIREKT parallell till evidensbaserad medicin vill vi hävda att det även här, av etiska och ekonomiska skäl, är oförsvarbart att inte beakta tillgänglig ”evidens”. Hur kan vi som skattebetalare, och som representanter för universitetslärarprofessionen, tillåta att ”evidensbaserad pedagogik” helt ignoreras?
PER MILBERG
Professor i växtekologi, IFM avdelningen för ekologi Linköpings universitet
KARL-OLOF BERGMAN
Lektor i naturvårdsbiologi, IFM avdelningen för ekologi Linköpings universitet
LARS OWE DAHLGREN
Professor i pedagogik, Institutionen
för Beteendevetenskap Linköpings universitet
1 Nordenström J (2004) Evidensbaserad medicin i Sherlock Holmes fotspår.
– Karolinska University Press.
2 Hansson S-O & Sandin P, red. (2000) Högskolans lågvattenmärken.
– Natur och Kultur.
3 Dahlgren LO & Fejes A (2005) ECTS-skalan: Att mäta eller mota lärande?
– Pedagogisk Forskning i Sverige. 10:24–34.
4 Lindberg-Sand Å (2003) Kompetensbedömning eller prestationskontroll? Examination som praktiserad kunskapssyn.
– Utvärderingsenheten, Lunds universitet, Rapport nr 2003: 222. www.evaluat.lu.se/publ.htm
5 McClure JE & Spector LC (2005) Plus/minus grading and motivation: an
empirical study of student choice and performance.
– Assessment & Evaluation in Higher Education 30: 571–579.
6 Milberg P m fl (under tryckning) Precision i poängsättning av essäfrågor och examensarbeten: implikationer för betyg enligt ECTS.
– Linköpings universitets interna 9e universitetspedagogiska konferens, Bolognaprocessen: Nya villkor för lärande och undervisning. CUL-rapport (http://www.liu.se/cul/)
7 Moeller AJ & Reschke C (1993) A second look at grading and classroom
performance: report of a research study.
– Modern Language Journal 77: 163–169
