Vid Universitetslärarstämman nyligen markerade utbildningsministern tydligt att några extra medel inte kommer att tillföras högskolan i samband med Bolognaprocessens implementering. Så nu vet vi vad som gäller – att det är omprioriteringar inom respektive lärosäte som hanterar kostnader i implementeringsfasen. Men två viktiga frågor kvarstår när det handlar om tiden efter implementeringen. Även här krävs nämligen en resursförstärkning, eller omprioriteringar. Klara besked från politiskt håll är önskvärda!
Vad händer med målsättningen 50 procent?
När några, kanske majoriteten, av studenterna skall läsa ett femte år kommer vi att ge mer utbildning per student än i nuläget. Om inte högskolan får en resurs för detta ökade utbildningsbeting måste vi anta färre studenter till grundnivån. Vår gissning är att staten inte är beredd att satsa ytterligare på högre utbildning, vilket skulle innebära att omfördelningen måste göras inom utbildningar: alltså att färre studenter utbildas men under längre tid. Ur lärareperspektivet torde detta innebära att vi får fler kurser med färre studenter (mer jobb till samma totala ersättning). Ur det politiska perspektivet skulle det innebära att målsättningen om att 50 procent av en årskull till högre studier måste ges upp.
Blir den avancerade nivån tärande och grundnivån närande?
I avvaktan på riktlinjer om hur kurser på de två nivåerna skall ersättas (riktlinjer som gissningsvis i bästa fall blir fakultetsvis), får man anta att student-ersättningen kommer att vara densamma. Eftersom kurser på grundnivån har fler studenter än vad kurser på den avancerade nivån har, så kommer det att vara svårt att ”få ekonomi” på de senare. Man kan uttrycka det som att den avancerade nivån kommer att vara tärande och grundnivån närande. Man kan också uttrycka det som att den avancerade nivån kommer att subventioneras av grund-nivån. Lite eftertanke ger vid handen att grundnivåns kurser därmed kommer att försämras för att möjliggöra den avancerade nivåns existens. Om inte nya medel tilldelas högskolan, vill säga, t ex i form av högre ersättning till studenter på den avancerade nivån.
ALLA INBLANDADE VERKAR överens om att Bolognaprocessen innebär spännande möjligheter och entusiasmen är stor att förverkliga dessa. Men om extra medel inte tillförs högskolan när den väl implementerats, kommer Bolognaprocessen att innebära att målet om 50 procent till högskolan måste överges och att grundnivåns utbildning kommer att försämras. Det senare är oroväckande med tanke på den urholkning av utbildningarna som skett under de senaste 15 åren.
PER MILBERG
Professor i växtekologi,
IFM avdelningen för ekologi Linköpings universitet
UNO WENNERGREN
Docent i teoretisk biologi,
IFM teori och modellering Linköpings universitet
