Sedan 2002 har Luleå tekniska universitet, LUT, och Sveriges Lantbruksuniversitet drivit Forskarstation Östra Norrbotten, FÖN, i samarbete med näringsliv och kommunledningar i de fyra kommunerna Haparanda, Kalix, Överkalix och Övertorneå. För närvarande har forskarstationen sex doktorander. Deras respektive forskningsprojekt är knutna till behov inom regionen och inom det lokala näringslivet.
– Forskarstationen har inga seniora forskare så forskarskolan är verksamhetens hjärta, säger Håkan Ylinenpää som är projektkoordinator och docent i entreprenörskap vid LTU.
Och i stället för att som andra doktorander ägna 20 procent av sin arbetstid till att undervisa på institutionen så har de i stället till uppgift att samverka med näringsliv och kommuner i regionen.
– Vi ser inga aber med att doktoranderna är kopplade till regionen, att det skulle sluka tid eller kvalitet. Det de presterar ligger väl i linje med vad andra doktorander gör både i studietakt och i studieresultat, säger Håkan Ylinenpää.
Ingen fysisk plats
Forskarstationen är ingen fysisk plats utan i det här projektet är doktoranderna knutna till regionen men de är rent fysiskt placerade på campus på sina universitet. Det ger dem tillgång till kontaktnätet av forskare som finns där.
– Jag tycker vi har visat att det går att decentralisera kunskapsproduktion utan att slå sönder campus. Ur den synvinkeln tycker jag forskarstationen är ett mycket spännande pilotprojekt. Det är som att både äta kakan och ha den kvar, säger Håkan Ylinenpää.
Initiativet till FÖN kommer från kommunerna i regionen. De gick samman för att få högskolekurser och -program till regionen och i målsättningen ingick också forskning. En förebild fanns. Arbetslivsinstitutet hade under några år på 1990-talet drivit projektet Forskarstation Bergslagen kopplat till universiteten i Örebro och Karlstad och elva kommuner i Bergslagen.
– 1999 åkte vi till Bergslagen och såg hur de hade byggt upp det. Vi bestämde då att forma en forskarstation, säger Margareta Strömbäck som är projektledare för Forskarstation Östra Norrbotten.
– Vi bestämde att vi skulle jobba ”bottom up” så vi gav våra kommuner i uppdrag att ta reda på de behov som fanns – strategier, tankar om framtiden, vad som är viktigt för att regionen ska utvecklas.
Projektledningen ansökte om stöd från EU Mål 1-program och kunde starta forskarstationen i januari 2002.
– En viktig sak är att redan när målsättningen drogs upp sades det att vi skulle jobba i en treenighet, universitet, kommuner och företag. Då visste vi inte att det hette Tripple Helix, säger Margareta Strömbäck och skrattar hjärtligt.
Doktorandernas forskningsprojekt har sitt ursprung i regionen.
– Frågeställningarna kommer från lokala behov och är omformade så att de ska passa i den akademiska världen, säger Margareta Strömbäck.
Av de sex doktoranderna är en doktorand i industriell design inom träproduktion och två inom livsmedel, med så olika ämnen som odling av abborre och odling av blåbär, medan tre är inom området turism.
Turismdoktoranderna forskar om att jobba i nätverk, kvalitetsutveckling samt e-handel och marknadsföring.
– Lärdomarna är att doktoranderna inom turism har en stor fördel då de är tillräckligt många för att stötta och komplettera varandra, säger Margareta Strömbäck.
Jämförde förväntningar
Anna-Karin Jonsson Kvist är den första doktoranden i FÖN som tagit licenciatexamen.
– Mitt forskningsområde är kvalitetsutveckling av turism och jag har tittat på kunderna och deras behov och förväntningar. Jag jämförde brittiska och italienska turisters förväntningar och upplevelser när de kommer till Norrbotten, säger hon.
Hon och de andra doktoranderna är i ständig dialog med lokala företag.
– Det som är speciellt med den här forskarskolan är att vi försöker förmedla våra resultat direkt ut till företagen. Vi försöker avpassa seminarier som vi har ute i regionen efter företagens och kommunernas behov.
Men det har tagit tid att finna former för hur kontakterna med regionen ska gå till. Det som varit svårast i kontakterna med regionen är att företagen inte varit vana att jobba tillsammans med doktorander.
– Nu går det smidigare och smidigare. Det gäller att få förtroende från företag och politiker och olika inblandade och förklara vad en forskarstuderande gör och vad kan vi göra och vad kan vi inte göra, säger Anna-Karin Jonsson Kvist.
Vad ger de externa kontakterna dig som doktorand?
– Jag tycker det är ett privilegium att jobba så här för att vi får ett helt annat kontaktnät än vad andra doktorander får. Det här nätverket är spännande att utveckla och man lär sig jättemycket på det. Förhoppningsvis är nätverket något man kan ha nytta av sedan.
Fördelar för alla
Håkan Ylinenpää betonar att arbetssättet har fördelar för alla inblandade parter.
• Doktoranderna har en stor fördel av att ha avnämare som är mycket intresserade av vad de gör.
– Man kan säga att regionen har adopterat doktoranderna. När jag kommer till regionen frågar människor: ”Var är doktoranderna?”, säger Håkan Ylinenpää.
– Man kan stöta på folk man aldrig träffat förut och så säger de: ”det är ju du som är våran doktorand”. Det känns bra att man har det här regionala stödet, instämmer Anna-Karin Jonsson Kvist.
• Regionen får en länk in i kunskapsproduktionen som bedrivs på ett universitet.
– Doktoranderna fungerar också som länkar in till andra på universitetet. Tillsammans med handledarna finns nu minst 20 akademiker kopplade till regionen. Och man kan redan nu se att till exempel Anna-Karins resultat används av företag som deltagit i projektet, säger Håkan Ylinenpää.
Anna-Karin Jonsson Kvist anser att forskarskolan betyder mycket för känslan av att det händer något i regionen.
– Det har gett en viss framtidsoptimism. ”Vi har doktorander – det pågår forskning i regionen.” ”Vi kan och vi är på gång.”
• Universitetet får forskningsproblem som kommer ur utmaningar i verkligheten och där resultatet kan omsättas i lösningar på de här problemen.
– Det här projektet hjälper oss att finna nya former för den tredje uppgiften som inte prövats förut. Och man ska inte sticka under stol med att det har varit en bra lösning att projektet finansierats via EU Mål 1, säger Håkan Ylinenpää.
Ska bli permanent
Forskarstation Östra Norrbotten har troligen finansiering till och med 2006, men pla-nerna är att projektet ska bli permanent.
– Vi ska försöka jobba så att det här blir ett naturligt sätt att förhålla sig mellan näringsliv, kommuner och universitet. Vi vill också nyttja våra nuvarande doktorander, som då blir seniora forskare, som handledare när vi tar in andra omgången doktorander, säger Margareta Strömbäck.
Antalet mer koncentrerat
Lärdomarna gör att antalet forskningsområden ska bli mer koncentrerat.
– Vi ska nästa gång bara ha ett eller två teman, så vi får en kritisk massa av doktorander. Turismen blir kvar och eventuellt ett tema till.
Problemet är finansieringen.
– Kommunerna är positiva men där-emot finns inte pengarna. Vi jobbar nu febrilt för att finna företag som samarbetspartners och se vad EU:s strukturfonder kan komma med. Vi för också resonemang med universiteten om hur mycket de kan bidra med, säger Margareta Strömbäck.
PER-OLOF ELIASSON
