Samverkansavtalet uppsagt vid Mälardalens högskola

SACO-S-föreningen vid Mälardalens högskola har sagt upp samverkansavtalet, främst för att det inte fungerar tillfredsställande. Det centrala samverkansavtalet har funnits i åtta år, men inte fått något större genomslag på lokal nivå.

Mälardalens högskola har arbetet med samverkansavtalet varit problematiskt.
– På vissa delar av verksamheten har det fungerat bra, medan det på andra håll fungerat mindre bra eller till och med otillfredsställande, säger Lennart Ytter, ordförande i SACO-S-föreningen vid Mälardalens högskola.
SACO har påpekat detta för motparten.
– Tyvärr har inte arbetsgivaren agerat tillräckligt kraftfullt för att få det att fungera bättre. Vi har också från SACO:s
sida haft känslan av att ibland vara gisslan, att det varit lite av samverkan på arbetsgivarens villkor.
Nackdelarna övervägde framför fördelarna med avtalet.
– När sedan våra lokala samverkansrepresentanter inte erhöll nedsättning i tjänsten för sitt arbete så valde vi att säga upp avtalet under våren 2005 och förlänga det provisoriskt månad för månad för att hitta en lösning. Men då inte arbetsgivaren trots ett antal påpekanden åtgärdat ersättningen för samverkansarbete valde vi att från och med 1 september 2005 definitivt säga upp avtalet.

Komplicerad situation
På Mälardalens högskola har nu situationen blivit en aning komplicerad.
Lärarförbundet och ST har inte sagt upp samverkansavtalet så nu MBL-förhandlar SACO-S, medan de andra facken har samverkan.
– Det är ju en lite knepig situation som ger merarbete för arbetsgivaren och också för oss. Det blir nu 4–5 MBL-förhandlingar i veckan om olika saker, säger Lennart Ytter.

Ingen succé
Men samverkansavtalet har överhuvudtaget inte varit någon succé.
– Bara 13–14 högskolor av 39 har tecknat lokala samverkansavtal. Och av de 13–14 är det bara 3–4 som tycker det fungerar acceptabelt. Så det är ingen höjdare, säger SULF-ombudsmannen Jan-Erik Sköld.
Det centrala samverkansavtalet var ett arbetsgivarinitiativ.
– Man tyckte att MBL var byråkratiskt och ville ha mjukare umgänge med motparten och att allt inte behövde lösas i förhandlingar utan det nya ordet var samverkan, säger Jan-Erik Sköld.
På central nivå pågick förhandlingar under flera år innan avtalet trädde i kraft 1 oktober 1997.
– Avtalet kom att heta Samverkan för utveckling och de fackliga organisationerna underströk att det var utveckling vi var intresserade av.
Formerna för samverkan var för vår del underordnade, men i praktiken har tyvärr utvecklingsdelen hamnat i skymundan.
I vissa delar ersätter samverkansavtalet MBL. Men avtalet är inte tvingande, man är inte tvungen att teckna lokala avtal vid de olika lärosätena. Sluts inget lokalt avtal är det medbestämmandelagen som gäller i stället.
Samverkan för utveckling är ett centralt statligt avtal som gäller i hela statliga sektorn.
– Men intresset är rätt lågt också i resten av statsförvaltningen. Samverkansavtalet bygger på att man har förtroende och känner tillit till motparten. Det är väl så att man inte har den tilliten på en del håll. Då väntar man med att teckna avtal, säger Jan-Erik Sköld.

Utvärdering år 2003
SACO-S gjorde 2003 en utvärdering av avtalet eftersom man visste att det fanns mycket kritik och att lokala avtal inte hade tecknats i någon större utsträckning.
– En genomgående kritik är att det blivit oklart var frågorna ska hanteras, ska det vara samverkan eller ska det vara MBL? En kritisk punkt är att arbetsgivaren har sett en möjlighet att slippa förhandla när man borde ha förhandlat. Frågor har skyfflats åt sidan och man har inte tagit upp dem vare sig med samverkansavtalet eller MBL, fortsätter han.
Det har alltså blivit en organisatorisk oklarhet.
– Som organisation är vi anhängare av att medarbetare ska vara delaktiga i beslutsprocessen. Men det får ju inte ske på bekostnad av att man tappar möjlighet till inflytande, vilket är resultatet av samverkansavtalet på en del håll.
Samverkansavtalet kräver också mer tid för de fackliga företrädarna.
– Det har arbetsgivarna varit ovilliga att betala för. På en hel del håll har de inte velat avsätta resurser för att arbeta med det här avtalet.
Malmö högskola är en av få där de fackliga representanterna i huvudsak är nöjda med samverkansavtalet.
– Vi tror att det fungerar bättre än vanlig information och MBL, särskilt ute på de olika utbildningsområdena. Vi tror att det ger oss mer inflytande än om vi inte hade haft avtalet, säger Karin Stenberg, (bilden), adjunkt i socialt arbete och ordförande i SACO-S-föreningen vid Malmö högskola.
Hon har flera exempel där samverkan fungerar.
– Vi har kommit med väldigt bra när det gäller till exempel anställningar av chefer där vi är med i hela rekryteringsprocessen. Vi sitter också med i den centrala budgetgruppen under hela tiden den diskuterar budgeten. Om vi inte hade haft samverkansavtal så hade vi bara haft MBL-förhandlingar när budgeten var klar.
Men inte heller på Malmö högskola är samverkansavtalet problemfritt.
– Vi upplever att vi inte är med i processen vid en del organisationsförändringar och detta kan ibland fördröja besluten eftersom det innebär MBL-förhandling i stället. Det händer också att olika chefer har svårt att tillämpa samverkansavtalet. Man får hela tiden kämpa med ledningarna för det finns en omedvetenhet om när man ska samverka och när man inte ska göra det.

Positiv attityd
Karin Stenberg anser att det krävs en positiv attityd från arbetsgivaren för att samverkansavtalet ska fungera. Dessutom behövs en medvetenhet från de fackliga företrädarna.
– Det är viktigt att påpeka att samverkan kan leda till att facket blir överkört för att motparten tycker att man har behandlat en fråga i samverkan. Vi på Malmö högskola driver en fråga till MBL-förhandling så fort vi tycker att den är tveksam och/eller när vi är osäkra på om frågan eventuellt borde gå till central förhandling, säger Karin Stenberg.

PER-OLOF ELIASSON


Kategorier: Arkiv