Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Debatt

18 december, 2005
Universitetsläraren

Genom passiv integrationspolitik har Sverige förskingrat stora delar av den kompetens som invandrade akademiker tillfört vårt samhälle. Det tillhör våra viktigaste framtidsutmaningar att bättre ta vara på invandrade individers kunnande. För att göra detta möjligt måste samhället satsa på kompletteringsutbildning som gör invandrarakademikers utbildning konkurrenskraftig i Sverige.
Enligt FN:s statistik är mer än tre procent av jordens befolkning migranter. Om det hade funnits ett land för dem, hade detta lands befolkning varit lika stor som Brasiliens, det vill säga som jordens femte största nation. I Sverige bor cirka 1,1 miljoner människor som är födda i ett annat land. Som senast OECD visat, har Sverige misslyckats med den viktiga uppgiften att integrera dessa nya invånare. Invandrararbetslösheten är anmärkningsvärt hög. Alltför många av de människor som kommit till vårt land med hoppet om ett bättre liv har fastnat i bidragsberoende.
Detta utanförskap ter sig till stora delar onödigt. Invandrarna kommer inte tomhänta till Sverige. De för med sig kunskap och kompetens från sina hemländer. Det rör sig om allt från hantverks- och yrkeskunnande till hög akademisk kompetens.

UTAN ATT SVENSKA skattebetalare har behövt betala en enda krona har en solid kunskapsbank ställts till vårt förfogande. Det är uppenbart att vi illa förvaltat den utvecklingspotential som vi fått oss till skänks genom invandringen ”från landet som inte är”. Detta måste få ett slut. Det tillhör våra viktigaste framtidsutmaningar att ta vara på och nyttiggöra invandrarnas kompetens. För tiotusentals individer skulle passivitet kunna förbytas i delaktighet och stora samhällsekonomiska vinster skulle kunna uppnås.
För att göra detta systemskifte möjligt, behöver vi validera den reella och formella kompetensen hos de invandrade akademikerna snarast efter ankomsten. Det kan också finnas behov av kompletteringsutbildning i svenska för yrkes- och affärslivet, av att arrangera introducerande kulturmöten med det svenska samhället, samt av att sprida kunskap om svensk organisationskultur och svenskt ledarskap. Att ge en sådan kompletterande utbildning under cirka ett och ett halvt års tid, innebär en engångsinvestering som gör det lättare att nå uppställda integrationspolitiska mål samtidigt som svensk internationell konkurrenskraft främjas.
Denna typ av utbildningsverksamhet finns etablerad i dag. InvandrarAkademin vid Högskolan i Borås är ett exempel. InvandrarAkademin har framgångsrikt arbetat för att öka utlandsfödda akademikers anställningsbarhet och göra dem delaktiga i det svenska samhället. Genom samarbete med olika externa aktörer har många kvalificerade utlandsfödda personer fått tillträde till den svenska arbetsmarknad som de tidigare varit utestängda från. Utbildningen ger i sig mening åt tillvaron och skapar framtidstro.

VERKSAMHETEN I BORÅS visar på potentialen av integrationsfrämjande verksamhet inom den svenska högskolans ram. All utbildning av detta slag bedrivs emellertid i dag i projektform och framtiden är osäker. Dimensioneringen är inte anpassad efter de behov som finns. Enligt en utredning från AMS var 30000 utlandsfödda akademiker arbetslösa eller sysselsatta i mindre kvalificerade arbeten 2001. Bara i Västra Götalandsregionen är i dag drygt 4000 akademiker med utländsk examen arbetslösa eller engagerade i arbetsmarknadspolitiska program.
Varje år kommer cirka 600 nya personer med utländsk akademisk examen till Västra Götalandsregionen. Rätt förvaltad skulle dessa personers kompetens kunna medföra ett betydande bidrag till utvecklingen av det svenska kunskapssamhället. Att låta 600 svenska studenter genomgå en minst treårig akademisk utbildning, kostar mer än 200 miljoner kronor inräknat studie- och utbildningskostnader.
”Alla” är överens om att vi borde göra något åt den nuvarande situationen. Departementsutredningen Öppna dörrar – sänkta trösklar analyserade denna utmaning korrekt, men en permanent lösning saknas fortfarande. Kanske är detta allas ansvar och ingens uppgift? Eller är det möjligen allas uppgift och ingens ansvar? I en alltmer globaliserad värld är utmaningen att genom stadigvarande individuellt anpassad kompletterande utbildning tillvarata våra invandrares kompetens så väl som möjligt.
Det tjänar Sverige på.

ULF HANNING
Projektledare, InvandrarAkademin Högskolan i Borås

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023