Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Umeålektor vill fortsätta undervisa i Reykjavik

Den svenske lektorn på Island trivs som fisken i vattnet; 56-årige litteraturvetaren Lars-Göran Johansson från Umeå är nu inne på sitt femte år i Reykjavik och skulle mer än gärna vilja uppleva sin 60-årsdag här om det gick för sig.

17 december, 2005
Universitetsläraren

För så känner han det i stunden.
Vanligtvis byts lektorerna ut vart tredje år, men hans företrädare innehade posten sju år i följd.
– Så vi får väl se vad som händer, säger han och understryker:
– Det är en ytterst stimulerande uppgift att efter bästa förmåga dels fungera som en förbindelselänk mellan Island och Sverige, dels ta hand om starkt motiverade studenter.
Studentantalet är visserligen inte stort, men i växande; 32 läsåret 2003/2004, 37 läsåret 2004/2005. Och fler ser det ut att bli i år.
– En lektor behöver kunna allt från att lära ut partikelverb till att delta i kulturaktiviteter med Svenska Föreningen, ungefär så ser tjänsten ut, säger Lars-Göran Johansson och citerar därmed Svenska institutets hemsida när han möter mig i hjärtat av sin arbetsplats, Nordens Hus.
Den finske arkitekten Alvar Aaltos skapelse är ett hus där de olika delarna ungefär som tårtbitar integreras i varandra till en helhet som kan fylla en människans behov:
Biblioteket med 35 000 titlar på de olika nordiska språken, aulan med scen och flygel, kafeterian med soppluncher och sallader på inhemska råvaror.
Utanför hans fönster hänger de nordiska flaggorna på rad i en rak linje mellan Nordens Hus och universitetet.
Det för Alvar Aalto så karaktäristiskt ogeometriska över väggarna och taket genomsyrar atmosfären.
– Jag tycker mycket om den, förklarar Lars-Göran Johansson.

Representera Sverige
Några meter längre in i korridoren ligger hans arbetsrum med skrivplatsen i ena änden av rummet och ett större sammanträdesbord i den andra.
Vägg i vägg arbetar en kollega från Finland, en från Norge och två från Danmark.
I hans bokhylla står ett institutionsbibliotek som en blygsam filial till universitetsbiblioteket.
– Jag har de flesta av mina lektioner här, förklarar han.
Inom ramen för det svenska lektoratet finns även två timlärare som undervisar i grammatik, översättning och språkriktighet. Timlärarna träffar studenterna uppe på universitetet.
Svenska institutet, som är en myndighet under Utrikesdepartementet, förmedlar lektoraten men är inte arbetsgivare. Lektorerna är anställda av respektive utländska universitet och i år finns ett 70-tal lektorer spridda världen över med uppgiften att inte enbart främja det svenska språkets ställning bland studenter. Lektorn ska också representera Sverige i olika sammanhang.
Hur går det till?
– Tja, man får träffa både den svenske kungen och en rad stora kulturpersonligheter som Vigdís Finnbogadóttir, svarar Lars-Göran Johansson som är en självskriven deltagare i kulturarrangemang med svensk anknytning på Island.
Han har kontoret ett stenkast från universitetet i Reykjavik, med gångavstånd till både nationalbiblioteket och nationalmuseum.
– Jag trivdes också när jag för många år sedan var i Nyslott i östra Finland som svensklektor. Men den internationella atmosfären här tilltalar mig mycket mer, säger han.
Lars-Göran Johansson undervisar 13 veckor per termin med en avslutande tvåveckors tentamensperiod, håller sju till åtta föreläsningar i veckan, tar hand om små elevgrupper på mellan sex och åtta studenter åt gången och ges stort utrymme till egen forskning, där Lars Gyllenstens senare författarskap står i fokus.

Höga krav
Det ställs höga krav på den svenske lektorns kunskapsbredd: allmän språkvetenskap, grammatik, litteraturhistoria, språkhistoria, svenskt samhälls- och kulturliv.
Han brinner för uppgiften som ständigt utmanar kreativiteten.
– Att historiens vingslag hörs litet varstans på Island gör det lätt att knyta samman aktiviteter till en för både studenterna och den Nordenintresserade allmänheten tilltalande mix, säger han och ser fram emot en ny spännande höst.
Upptakten skedde redan de första dagarna i oktober med en kurs om den historiska romanen – en del av ett större arrangemang i anslutning till 100-årsmarkeringen av unionsupplösningen mellan Sverige och Norge år 1905 – initierad av den norska ambassaden i Reykjavik.
– Studenterna fick möta svensk och norsk historisk litteratur i det förr så viktiga stormannasätet Reykholt, 65 km nordöst om Reykjavik. Där dräptes Snorre Sturlasson år 1241, men där visar sig också ett påtagligt medeltida avtryck i form av en stensatt bassäng med vatten från en varm källa, berättar han.

Träffar författarna
Arrangemanget följdes upp av ett litterärt program i Nordens hus med författarna Lars Andersson och Ola Larsmo från Sverige, samt Kjartan Fløgstad från Norge som föreläsare.
– Jag vill ge mina studenter möjligheten att träffa författare bakom verk som vi har som kurslitteratur, säger han och refererar bland annat till besök av Sara Lidman, Henning Mankell och Mikael Niemi.
Två kurser och en utställning om Ingmar Bergmans filmkonst erbjuds under innevarande läsår: Fadersupprorets filmer under hösten och Konstnärens ansikte under våren.
Utbildnings- och kulturdepartementet i Sverige har de senaste fem åren lämnat bidrag för att stärka det svenska språkets ställning på Island. Årets bidrag handlar om 200000 kronor som ska fördelas mellan grundskola, gymnasium och svenska lektoratet.
– Jag använder pengarna till att bygga upp en allt bredare distansutbildning. Vi har kommit ganska långt med distansundervisning via nätet. Höstterminen 2003 började kursen i grammatik att undervisas på distans och våren 2004 kursen i samhällskunskap. Nu erbjuds ytterligare två distanskurser: svensk litteratur efter 1980 och språkfärdighet.
Ett annat projekt har skapats i samarbete med Svenska institutet. Det började som en idé bland några nyanställda lektorer som träffades på en introduktionskurs på Billströmska Folkhögskolan på Orust sommaren 2001.
– Det fanns en önskan om att upprätthålla kontakten med varandra också efter det att alla tillträtt sina tjänster utomlands. Lite skämtsamt fick projektet namnet Burma som en symbol för detta okända nya område dit vi alla var på väg, berättar han.
Man skapade ett virtuellt nätverk mellan ett antal lektorer i svenska som undervisar vid olika universitet i utlandet.
– Tanken var att hålla kontakt via nätet där erfarenheter och undervisning skulle kunna ventileras. Varje land/lektor kan presentera ett material som läggs ut på nätet så att också studenter kan ta del av det.
Ensam är inte stark, det finns ett stort behov av samarbete lektorerna emellan, säger Lars-Göran Johansson som också ingår i ett nätverk inom projektet CoPLand som drivs av en forskargrupp på KTH tillsammans med Svenska Institutet och som startade i oktober 2003.
– Syftet med projektet är att etablera en webbplats kallad Svensk Webb där svensklärare utomlands kan utveckla metoder och tekniker för ökad kunskapsspridning. Vi har kommit en bra bit på väg.
Hans barn är vuxna, hustrun Lotta, med skolrektorstjänst i Umeå, tar vara på möjligheterna att litet då och då besöka Island. Själv reser han hem till Sverige när lektorstjänsten så tillåter.
– Det fungerar alldeles utmärkt, säger ”sænskur lektor” Lars-Göran Johansson.

LENA WIKSTRÖM

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023