Många bestämda åsikter om avgift för utbildning

– Vår ambition är att öka antalet studenter som kommer från länder utanför EES-området. Men de svenska skattebetalarna kommer inte att acceptera att finansiera högre utbildning för ett växande antal studenter från andra delar av världen. Därför måste vi införa avgifter för dem. Detta är dock inte ett första steg för att införa avgifter för alla. En socialdemokratisk regering kommer inte att införa avgifter för svenska studenter.

Det sade utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky när han talade över ämnet Utbildning som handelsvara? under 2005 års Universitetslärarstämma. Han fick kraftigt mothugg av Kat Fletcher, ordförande för National Union of Students från Storbritannien:
– Att införa avgifter för en grupp är det första steget på ett halt utförslut som ofelbart leder till att avgifter införs för alla, menade hon.
Den tredje som talade kring ämnet var Agneta Bladh, rektor för Högskolan i Kalmar, som ansåg att Sverige kan bidra till utvecklingen i ett stort antal länder – både i dem med växande ekonomier och i utvecklingsländer – där det finns människor som har råd att köpa utbildning till sina barn, men som hindras av att det inte finns plats i det egna landets utbildningssystem.
– Jag är en ivrig anhängare av Bolognaprocessen, slog utbildningsministern fast. Under hans nio år som statsråd hade han aldrig tidigare upplevt ett internationellt projekt som skapat så många konkreta resultat på så kort tid, sade han.
– Och det utan lagstiftning, domstolar eller byråkrati. Det är en omfattande reform som kommer att leda till en harmonisering, utan att det samtidigt betyder centralisering. Det är det som är det tjusiga med Bolognaprocessen – att den respekterar de olika ländernas skilda kulturer och historia.
– Jag vet hur mycket arbete det kommer att innebära för alla er som arbetar inom högskoleväsendet. Men arbetet är av stor vikt och måste få hög prioritet.
En utvidgning av den högre utbildningen är den enda vägen för Europa, fortsatte Leif Pagrotsky och kritiserade EU som lägger alltför mycket tid på att diskutera tariffer och kvoter för textilindustrin, i stället för att lägga krafterna på att stärka den högre utbildningen och forskningen.
Den externa och den sociala dimensionen av Bolognaprocessen måste dock stärkas, menade Leif Pagrotsky, som vill att fler än de nuvarande 45 länderna ska inkluderas i samarbetet. Den sociala dimensionen handlar om att minska hindren för mobiliteten och då är möjligheten att ta med sig sina studiemedel utomlands avgörande. Sverige har fått uppdraget att leda arbetsgruppen om den sociala dimensionen vid nästa ministermöte 2007.

Inga avgifter inom EES
– Internationaliseringen av högskolan måste fortsätta. Vi vill att fler studenter ska komma hit och studera, men det får inte leda till att de resurser som avsätts för svenska studenter minskas. De allra flesta länder i Europa har avgifter för studenter som kommer från länder utanför EES, sade Leif Pagrotsky och berättade att regeringen kommer att föreslå att avgifter för studenter inom EES-området förbjuds.
Kat Fletcher från National Union of Students hade inget till övers för studentavgifter inom den högre utbildningen. Hon höll ett passionerat tal där hon visade hur de avgifter som infördes för inhemska studenter i Storbritannien 1997 påverkat både studenterna och högskolesystemet – avgifter för studenter utanför EES-området fanns redan tidigare.
– New Labour införde avgifterna mot såväl studenternas som allmänhetens vilja. Argumentet var att utbildningssystemet skulle få mer resurser. Men den statliga finansieringen har dragits ner i motsvarande mån – universitetssystemet är alltså lika underfinansierat som tidigare. Det hela är bara ett sätt att öka privatiseringen av den högre utbildningen och att tillåta ett större inflytande från privata intressen genom till exempel sponsring.
Hon räknade upp en rad andra negativa effekter:
Färre från arbetarklassen och färre äldre har börjat studera.
Trots att målet i Storbritannien (liksom i Sverige) är att 50 procent av en årskull ska läsa vidare på universitet har antalet nya studenter minskat.
Uppåt 90 procent av studenterna arbetar någon gång under studenttiden och 58 procent arbetar under terminerna.

Konsumerar en produkt
– Det har lett till att antalet avhoppade har ökat till 20 procent. Den vanligaste förklaringen är att man inte klarade sina finanser.
Men den följd som hon själv fann allvarligast är att synen på utbildning förändrats:
– Studenter har blivit konsumenter och utbildning har blivit en vara, en produkt man konsumerar, ett papper som ger ett bra jobb. Man har skapat en öppen marknad där man kan köpa sin examen. Studier ska handla om att söka sanningen, om att genomgå en process, om att mogna och om att fritt kunna studera världen. Det är en verksamhet som måste finansieras av samhället. Om man inte kan vara idealistisk som student, kan man antagligen inte bli det senare heller!
– Man måste vara medveten om vart man är på väg när man börjar betrakta studenter som kunder. Studentavgifter är en av de mest beklagliga beslut Labourregeringen har fattat, konstaterade Kat Fletcher.
Rektor Agneta Bladh underströk att för Sverige handlar internationaliseringen om ökad kvalitet och inte om ökade inkomster.
– De viktigaste argumenten är att ett ökat antal studenter från andra kulturer ökar kvaliteten, samtidigt som Sverige kan hjälpa till att öka andelen universitetsutbildade i länder där möjligheten att få en högre utbildning är begränsad. Men de akademiska värdena måste alltid respekteras.
Hon varnade för att skattebetalarna kan komma att se studenterna som en börda. Och trots att hon tror på en gratis utbildning för studenter inom EU, så accepterar hon avgifter för studenter som kommer från länder utanför EES.
– Utbildning är så viktigt att om den inte räcker till kan ett lands utveckling stagnera. Det finns en marknad utanför EES-området där vi kan erbjuda människor bättre möjligheter. Att göra det möjligt för vissa av dem att studera i Sverige mot betalning vore att bidra till utveckling – och ett sätt att skapa vänner.

Olika villkor
I den efterföljande diskussionen kritiserade Kat Fletcher Agneta Bladhs resonemang:
– Det är ingen skillnad om en svensk student eller en utländsk student betalar för utbildningen. Den som betalar vill ha ett papper som visar att han eller hon genomgått en bra utbildning och fått höga betyg. Det är uppenbart att det förändrar synen på utbildning. En annan effekt är att studenter studerar på olika villkor och att de på så sätt ställs mot varandra, sade Kat Fletcher.
Men utbildningsministern trodde inte att det finns någon risk att den högre utbildningen i Sverige blir en handelsvara:
– Vi håller inte på att kommersialisera universiteten – vi har starka traditioner som förhindrar det.
En åhörare påpekade att den tidigare utbildningsministern Thomas Östros helt förkastat tanken på studentavgifter eftersom han ansåg att om man inför dem för vissa blir det lätt att senare argumentera för att alla ska ha lika villkor. Hade Östros fel, löd frågan?
Leif Pagrotsky gav ett varsamt svar som gick ut på att Östros förändrat sin attityd och att han mot slutet av sin period som utbildningsminister ändrat åsikt i frågan.
Kat Fletcher skakade på huvudet och kommenterade att åsikter lätt förändras och att det var just det hon avsett när hon sade att Sverige nu tar ett första steg på ett halt utförslut.
– Vi kommer inte att gå den vägen, svarade Leif Pagrotsky.

ANKI WOOD


Kategorier: Arkiv