Det som oroar mig mest med Bolognaprocessen är målinriktningen. Den svär mot den klassiska tanken om kunskap, men även om bildning. Om du från början vet vad du är ute efter är det ingen idé att studera – då har du redan alla svar.
Det sade Bernt Gustavsson, professor i pedagogik med inriktning på demokrati vid Örebro universitet, när han höll en avslutande reflektion kring kunskap och bildning på SULF:s Universitetslärarstämma 2005.
– Utbildning måste vara en fri process. Man ska inte under vägen veta vad man ska komma fram till. Processen försvinner om systemet innehåller färdiga ”outcomes”.
– Det andra som oroar mig är att resten av världen inte finns med i Bolognaprocessen, fortsatte Bernt Gustavsson, som själv arbetat i tre olika världsdelar och som innan han kom till den akademiska världen arbetade med folkbildning som folkhögskolelärare.
Han vill ha ett rikare kunskapsbegrepp, som innehåller en demokratisk och en humanistisk dimension. Men kunskapssynen präglas allt mer av ekonomiska synsätt och kunskapen och studenten blir därmed en vara.
– Jag är oroad och kritisk. Ekonomiseringen av utbildningssystemet reducerar kunskaps- och bildningsbegreppen och de humanistiska aspekterna marginaliseras. Vi måste satsa brett – på olika former av kunskaper och verksamheter.
ANKI WOOD
En intervju med Bernt Gustavsson fanns i Universitetsläraren 15/2005.
