Alla ska kunna studera på lika villkor i den svenska högskolan. Därför känner SULF oro över att införandet av avgifter för studenter från länder utanför EES-området kommer att visa sig vara första steget mot en bredare användning av utbildningsavgifter. Samma oro gav vår förre utbildningsminister Thomas Östros uttryck för när han i april 2002 sa ”att införa avgifter för vissa studentgrupper kommer obönhörligen att leda till krav på avgifter för övriga studenter. Då kan vi glömma alla visioner om en öppen högskola”.
För SULF handlar det om högskolans roll i det svenska samhället. Vi vänder oss emot en instrumentell syn på högre utbildning sådan som den som kom till uttryck i den brittiska regeringens argument att de som inte själva tar del av högre utbildning heller inte kan begäras bidra till kostnaden. Universitet och högskolor har samhällets uppdrag att förvalta och vidareutveckla centrala delar av den gemensamma kunskapsbasen och att hålla den tillgänglig för alla. Om detta handlar forskningsuppdraget, utbildningsuppdraget och den tredje uppgiften. Det finns länder, till exempel USA, där finansieringen av samhällsgemensamma åtaganden sker på annat sätt än i vårt land. I Sverige där finansieringen av universitet och högskolor utgör en del av statsbudgeten skulle allmänna utbildningsavgifter i högskolan vara ekvivalent med en skatt på högre utbildning. Sådana avgifter skulle hjälpa den högre utbildningen lika lite som ett avskaffande av studiemedlens bidragsdel. Möjligen skulle de ge något mer till statskassan.
Men SULF är emot ett införande av avgifter för studenter från länder utanför EES-området också av andra, mer omedelbara skäl. Svensk högre utbildning har allt att vinna på en ökad internationalisering också på hemmaplan. Studenter med en annan kulturell bakgrund utgör ett värdefullt tillskott till forsknings- och studiemiljön vid svenska lärosäten. Om detta tycks det råda enighet. Dessutom skulle ett ökat antal framgångsrika studenter med examen från svenska lärosäten, verksamma runt om i världen, bidra till att höja anseendet hos svensk högre utbildning i utlandet till gagn för svenska studenter.
Den svenska regeringen säger sig också eftersträva en ökning av antalet utländska studenter. Man nämner en fördubbling. Vi tror inte att införandet av utbildningsavgifter med bibehållet värde och bibehållen levnadskostnadsnivå är rätt väg att gå för att nå det målet.
MEN ÄR DET DÅ RIMLIGT att svenska skattebetalare skall bekosta kinesiska och afrikanska medelklassungdomars utbildning? Ja, det är det. Även vid en fördubbling av antalet studenter från utomeuropeiska länder kommer de inte att utgöra mer än tre procent av samtliga studenter och kostnaden blir således begränsad. Det priset är en ökad internationalisering av våra lärosäten utan tvekan värd. Vad man möjligen kan diskutera är om kostnaden borde tas ur närings- och biståndsbudgeten.
Statsfinansiella skäl kan således inte rimligen vara grunden för förslaget om avgifter bara för studenter från länder utanför EES-området. Inte heller kan det väl vara en eftergift till dem som vill bygga en ”fästning Europa”? Då återstår bara den tolkningen att förslaget syftar till att bereda vägen för en mer generell avgiftsfinansiering av svensk högre utbildning. Detta kan SULF omöjligt acceptera.
CHRISTOPH BARGHOLTZ
Ordförande i SULF
