Det går en våg av oro genom den finländska universitetsvärlden, sedan regeringen i början av året presenterade sitt nedskärningsprogram.
Konkret innebär det, att fram till och med år 2011 kommer endast varannan av de tjänster som blir lediga i statsförvaltningen att tillsättas.
För universitetens del skulle det, om man ser till antalet pensionsavgångar, kunna innebära att hela 6000 tjänster försvinner.
– Den allmänna uppfattningen är att något sådant faller på sin orimlighet. Utöver att institutioner skulle tvingas stänga riskerar ju i så fall till och med mindre universitet att få upphöra med sin verksamhet, konstaterar professor Markku Sotarauta vid universitetet i Tammerfors.
Han får medhåll av sitt universitets administrative chef Timo Lathi:
– Man kan inte jämställa universiteten med statsförvaltningen i stort. Vi är ju trots allt en inrättning för utbildning och forskning och inte någon förvaltningsmyndighet.
Kartlägga ”effektivisering”
De olika departementen har fått till uppgift att kartlägga vilka möjligheter det finns till ”effektivisering” inom sina respektive områden. I början av sommaren fick universiteten varsin anmodan i ärendet och svaren lämnades in i början av september.
– Även om varje universitet svarar för sig, så kände vi också ett behov av synkronisering. Därför inkallade jag alla rektorerna till ett extra rådsmöte, berättar Gustav Björkstrand i Åbo och sammanfattar vad som kom fram:
– Vi anser att det helt enkelt inte finns några möjligheter att skära ner på undervisning och forskning. Man ska ha i minnet att de finländska universiteten det senaste decenniet uppvisat mycket goda resultat. Vi har en 30-procentig ökning av antalet magisterexamina och vad gäller doktorer så har dessa till och med fördubblats!
En ironi i sammanhanget är, att statsmakterna i våras förkunnade att man framöver skulle satsa ännu hårdare på universitetens forskningsverksamhet.
– Här råder verkligen en stor motsägelse och det visar väl hur staten agerar. Den ena handen vet inte vad den andra gör, menar professor Markku Sotarauta i Tammerfors.
Skapat en nidbild
I finländska medier har debattens vågor gått höga om nedskärningarna vid universiteten och politikerna har tvingats gå i svaromål.
Vid ett rektorsmöte i Helsingfors uppgav således den nyligen avgångna utbildningsministern Tuula Haatainen (s), att det är oppositionen som skapat en nidbild. Enligt henne finns det ”för närvarande inget behov av stora förändringar”.
Nytillträdande utbildningsministern Antti Kalliomäki (s) tar till mer drastiska uttryck i en intervju med tidningen Helsingin Sanomat i början av oktober.
– Det effektiviseringsprogram som statsförvaltningens ledning satt igång har gett upphov till orimliga och felaktiga skräckbilder om att professorerna skulle ställas upp på led och så skjuts varannan som närmar sig pension, säger han och tillägger:
– Professorerna, övrig personal samt studenterna är resurser, som vi behöver även framöver. Med nuvarande medel ska vi försöka nå bättre resultat, men på så sätt att vi prioriterar utbildningen och forskningen.
Vad är då att vänta? Markku Mattila är chef för utbildningsdepartementets universitetsenhet och när detta läses är det där som bollen ligger.
– Uppgifterna om att 6000 tjänster skulle försvinna är helt orimliga. Vi sammanställer nu uppgifterna från universiteten och för dem vidare till finansministeriet, utan att lägga in våra egna värderingar.
– Enligt våra beräkningar handlar det om knappt 11000 personer som går i pension fram till och med år 2011. Av dessa är omkring 7000 sådana vars anställning vid universitetet finansieras av annat än statsmedel, till exempel genom forskningspengar.
– Vi har kommit fram till en slutsiffra om 3400 personer, och av dessa är cirka hälften lärare och forskare, medan den andra hälften hör till administrationen.
Är det alltså den senare gruppen ni vill skära ned på?
– De samtalen kommer vi att föra i slutet av oktober med finansdepartementet. Klart är att det är inom administration besparingsmöjligheterna främst ligger. Exempelvis planerar vi redan nu för en central funktion som ska sköta samtliga universitets löneutbetalningar.
Menar du alltså att universitetslärarna och forskarna oroar sig ”i onödan”?
– Hittills har bara linjer dragits och då är det naturligt att det uppstår spekulation. Ännu känner ju ingen till var vi till slut landar, men jag tror att man i Finland även framöver kommer att satsa hårt på universiteten.
Vad säger du om rädslan från mindre universitet, att mindre ämnen helt kan tvingas bort?
– Även sådana frågor tror jag vi kan lösa i samförstånd och med sunt förnuft.
Följer utvecklingen
Från fackligt håll följer man noga utvecklingen. Det har dock varit svårt att agera direkt, eftersom några mer exakta siffror ju ännu inte finns.
– Klart är att man inte bara kan lägga ut en matris och tillämpa den på universiteten. Dessutom är det ju ett faktum att vi redan idag kan uppvisa en mycket hög effektivitetshöjning, säger Professorsförbundets ordförande Tapani Pakkanen, som är professor vid universitetet i Joensuu.
För sent
Riku Matilainen, ombudsman på Forskarförbundet:
– De fackliga företrädarna har inte varit involverade i debatten om produktiviteten. Det sägs att vi kommer att höras i implementeringsfasen, men det är för sent.
– Skulle man bara nyrekrytera i 6000 av 12000 pensionsavgångar skulle universiteten få allt svårare att uppnå sina målsättningar vad beträffar utbildningen och framför allt forskningen skulle bli lidande.
Tuula Hirvonen, ordförande för Universitetslektorernas förbund påpekar, att såväl antalet studerande som examina har ökat väsentligt vid de finländska universiteten det senaste decenniet.
– Detta utan att personalstyrkan vuxit. Vår förra utbildningsminister Tuula Haatainen har pratat om nedskärningar på mellan ett och två tusen personer. Men om regeringen på allvar vill stödja utbildning och forskning går det inte att ta bort ens tusen personer, säger hon.
Trots allt ljusglimtar
Gustav Björkstrand, ordförande i universitetsrektorernas råd, tycker sig dock trots allt se ljusglimtar. Han pekar på den för Finland unika så kallade ”utvecklingslagen”, enligt vilken universiteten (totalt 20 inklusive konsthögskolor) är garanterade att fasta kostnader samt löneökningar finansieras vart år. Till detta kommer ett extra anslag som hittills legat på runt 20 miljoner euro (en euro är drygt nio kronor).
– Där har man från statsmakternas sida redan sagt, att dessa pengar kommer vi även framöver att få. Skulle det bli neddragningar i antalet tjänster kan vi lägga dem på annat, till exempel på att ytterligare profilera oss inom ett eller några områden, förklarar han och avslutar:
– Jag tror nog vi ska hitta en salomonisk lösning på situationen. Det skulle ge ödesdigra konsekvenser om nedskärningarna sker på så sätt som från början fanns anledning att misstänka!
SÖREN VIKTORSSON
