Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Europeisk forskarkväll smällde, luktade och lät

– Får jag berätta något för dig? Ornitologen Per Alström från Naturhistoriska Riksmuséets vertebratsektion sökte publik från sitt hörn av Utbrott, Kulturhusets och Stockholms upplaga av ”European researchers night”. Det han ville få besökarna att intressera sig för var hur fåglars läten numera kan analyseras och säkrare artbestämmas med hjälp av dator och DNA.

15 december, 2005
Universitetsläraren

Per Alströms hörn var alltså en del av Utbrott som den 23 september i sin tur utgjorde en av de svenska ”hörnorna” av EU-kommissionens satsning Researchers in Europe 2005 som pågår mellan juni och november och är tänkt att uppmärksamma och bekantgöra forskning och forskare. Målgruppen är ”allmänheten” och då särskilt de unga. EU:s (och föralldel andra institutioners) retorik understryker i broschyrer och på seminarier att forskare ”är precis som vi” och att ”de finns mitt ibland oss”. EU-FoU-rådet utropar att ”Forskning är kul” och den 23 september betonades forskningen som fest eller åtminstone festival, att forskare inte bara är som folk är mest utan också både kan ha kul och se till att andra har det.
Och när EU-kommissionen kallar ställer forskarsamhället och näringslivet upp, som British Council och Honda, Astra Zeneca liksom givetvis de stora universiteten. Utbudet, över Europa, dominerades av vad som kommit att bli tradition när forskningen ska möta folket: caféer, öppna hus och så mycket gatuteater, salsa och spektakulära shower som det bara går att krama ur olika forskningsfrämjares fantasi.

Världens största såpbubblor
I Barcelona lade man tonvikt på seriös diskussion, med en ”Einsten-middag” för att diskutera forskningen i förhållande till lösningar av samtidens och framtidens problem, som naturkatastrofer och hiv-smitta. I Budapest, för att ta ett annat europeiskt exempel, ordnades experimentmarathon och i Bryssel gavs tillfälle att träffa ”den charmige robothunken” Asimo samt att ”ge hjärnan lite ledigt” till förmån för nattens party.
Ja, också fantasifullheten tenderar att harmoniseras inom EU, robotar och astronomi, multimedia och tv-serieanknuten kriminalteknisk forskning var vad de flesta länderna ville visa upp. Går man till svenska exempel på forskar-kul arrangerade Lunds universitet denna natt Vetenskapskarneval, i Örebro var det landstinget som bjöd in till ”etikfik” och ”aktivitetsöar”, i Falun kunde man ”fika med forskaren” och Uppsala universitet lockade med världens största såpbubblor och legorobotar.

Vulkanutbrott varje timme
Riksarkivet i Stockholm liksom Mittuniversitetet inviterade till mer ordinarie verksamhet, med tillgång till arkiven och föreläsningar.
Och så var det alltså Utbrott som gällde i Stockholm, med Vetenskap och All-mänhet som huvudarrangör. Programnamnet Utbrott kan sägas ha en given koppling till Lava, namnet på den del av Kulturhuset i vilken en stor del av denna ”forskarnatt” utspelade sig. Dock var det geologerna vid Stockholms universitet som, utan tanke på namnet Lava, hade erbjudit sig att arrangera och iscensätta de vulkanutbrott som erupterade varje timme, mitt i fredagsvimlet vid Sergels torg.
När forskningen ska möta folket ska det ju som bekant helst smälla och ryka, lukta och låta. Förutom vulkanutbrotten bjöds till exempel fräsande kolsyra, tvål och doftbomber, det sprakade liksom också om programrubrikerna, om spikmatteshow, ”bränn pengar” och ”CSI Stockholms” metoder.

Vad menas med forskning?
I en del av Lava hade man möblerat vardagsrum och kunde visa att blädderblock fungerar lika bra som det som ryker och låter. Två flickor från Enskede, Bella och Tove, sade på väg ut genom svängdörrarna att de inte riktigt förstod vad Utbrott gick ut på, men att de brukade gå förbi Lava. På min fråga om forskning svarade de att ”det är väl ok” och Bella kom med en följdfråga: ”Förresten, vad menar du med forskning?”
Ja, säg det. Trots eller på grund av myllret, skojet och stojet var det inte helt enkelt att just där peka ut något eller någon. Platsen, Lava och Kulturhuset, är både perfekt och vansklig. Central, men varje effekt innanför de stora glasfönstren konkurrerade med övrigt utbud, med trafikbuller, shoppingsorl och brådska till fredagsmys eller uteliv.
Och när det är kul så att det ryker hjälper det inte alltid att, mer stillsamt, brinna för sin forskning. Per Alström i sitt hörn trodde inte att högtalare (med fågelläten) skulle ha hjälpt för att överrösta stimmet och stojet, utanför och inomhus.
Han hade haft flera besökare, jodå, och fått berätta men funderade ändå:
– Undrar vad det ger egentligen, sådana här tillställningar. Blir det inte lite splittrat?
Lena Berg-Lindén, systemoperatör och representant för intresserad allmänhet, sade att hon kände sig lite vilsen på Lava, men tillade att den känslan kunde bero på att hon bokstavligt var just vilse, hon letade nämligen efter Vetenskapspuben och Stockholms Akademiska Forum. Redan från start tidig kväll visade sig den och programrubriken Jordens framtid – himmel eller helvete? vara ett dragplåster, också när tillströmningen till Lava avtog.
På Vetenskapspuben var det inte så påfallande skojigt, (mer än möjligen möblerna i färgglad plast och lekfulla former), här bjöds mer klassiskt forum med forskare, i samtal om frågor som Blir individualismen vår död.
När forskarnatten, som börjat redan vid 14-tiden, senare summerades, visade Lavas inte helt tillförlitliga dörräknare att 3000 hade passerat, Vetenskapspuben oräknad. Arrangemanget räknades också som lyckat, med undantag för sotspår, sannolikt härrörande från besökares närkontakt med vulkanen. Och det är ingen djärv gissning att också från andra hörn i Europa kommer ”researchers night” att summeras som lyckad och framgångsrik. Forskarvärldens möten med folket är svåra att utvärdera med någon vetenskaplig exakthet, bortom överenskommelsen om att detta är viktigt.

Dagmamman pekade
Och apropå forskningsfrämjande åtgärder, kan man fundera på det Per Alström berättade om varför han valde forskarbanan, hur han kom på att forskning är kul.
– Jag följde med en kompis till Naturhistoriska i Göteborg när jag var 15 och kom direkt in till deras forskningsavdelning. Men egentligen började alltihopa med min dagmamma som alltid pekade ut fåglar!

MARIELOUISE SAMUELSSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023