Kenneth M Persson och Henrik Selander avslutade sitt mentorskapsprojekt i våras. De hade delvis sammanfallande motiv till att gå med i projektet.
– Syftet för min del var dels att få en personlig mentor/bollplank och dels att kunna få ett bredare kontaktnät, träffa andra kvalitetsansvariga inom branschen och samtidigt kunna få en koppling till universitet och högskola, säger adepten Henrik Selander.
– Jag ser det som att professionellt är det en utvidgning av ens kompetens. Jag får möjlighet att lära mig mycket mer om det Henrik arbetar med. Vi träffades ju också i gemensamma möten med de andra adepterna och mentorerna. Jag fick lite nya kontakter och intryck från de andra lärarna och från yrkesverksamma livsmedelstekniker, säger mentorn Kenneth M Persson.
Han är doktor i livsmedelsteknik och arbetar 20 procent som adjungerad professor i Lund och till 80 procent är han konsult vid Sweco, ett stort teknikkonsultföretag.
Kvalitetsansvarig
Adepten Henrik Selander arbetar som kvalitetsansvarig på Hälleviks Laxrökeri i Hällevik nära Sölvesborg i västra Blekinge. Rökeriet ingår i en koncern tillsammans Falkeskogs Delikatesser och Nordqvists Fiskexport. Henrik Selander bygger upp kvalitetssystem på de tre företagen.
Projektledare för mentorskapsprogrammet är Ulla Lindgren. Hon är lektor vid Umeå universitet, har disputerat på mentorskap inom högre utbildning och arbetar sedan 1997 med mentorskapsprojekt.
– Framförallt jobbar jag med projekt där adepterna är universitetsstuderande som får mentorer från näringslivet, vilket är den vanliga ordningen. Det här mentorskapsprogrammet är annorlunda, jag kallar det för det omvända mentorskapet, säger hon.
Kenneth M Persson och Henrik Selander och de andra som anmält sig till mentorskapsprogrammet intervjuades var för sig av Ulla Lindgren som sedan delade in dem i lämpliga par.
– Ulla Lindgren gjorde en mycket noggrann utvärdering av dels dem som hade ställt upp som mentorer och dels av adepterna. Sen gjorde hon en matchning mellan mentor och adept. Jag tror det var en förutsättning för att programmet blev så lyckat, säger Kenneth M Persson.
Fasta ramar
Ramarna för mentorskapsprogrammet är fasta. Mentor och adept träffas tio gånger under ett år. De ingår i en grupp på mellan 12 och 15 adepter och hela gruppen träffas tillsammans med sina mentorer fyra gånger under det året.
Mentorskapsprogrammet ingår i Meny, ett så kallat expertkompetensprogram, som är ett samarbete mellan Lunds universitet, Umeå universitet, SLU, SIK (ett statligt företag som arbetar med forskning och konsulttjänster inom livsmedel och bioteknik) och Högskolan i Kalmar. Meny startade år 2000 med pengar från KK-stiftelsen. Det är ett från början femårigt program som har förlängts.
Organisationerna som står bakom Meny har nyligen beslutat att projektet ska löpa på ytterligare fem år.
Grundsyftet med Meny är att överföra kunskaper som finns i forskningsfronten så att det kommer till användning i små och medelstora företag inom livsmedel och bioteknik.
För det använder sig Meny av tre metoder, webbaserad utbildning, studiecirklar och så mentorskapsprogrammet.
– Vi har hittills haft KK-stiftelsemedel, vi har under den här första fasen fått 60 miljoner för hela expertkompetensprogrammet. Mycket av de medlen har vi lagt i utvecklingspengar. Så nu sitter vi med ett antal intressanta koncept och kan fortsätta, säger Margareta Stigson, som på deltid är programdirektör för Meny och under resten av sin arbetstid platschef på SLU i Skara.
Fjärde programmet
Mentorskapsprogrammet började 2002 och har hunnit med tre omgångar. Det fjärde programmet har startat nu i höst.
– Vi har i mentorskapsprogrammet koncentrat oss på riktigt små företag. Vi ser Meny som dörröppningen för dem att möta akademin, säger Margareta Stigson.
Det adept och mentor tar upp ska stanna mellan dem.
Henrik Selander säger att mötena varit lärorika.
– Under träffarna har vi bland annat diskuterat kring hur man får bättre kvalitetsarbete och hur man coachar personalen. Vi har också diskuterat hur man hittar vägar att förkovra sig. Det har lett till att jag, som aldrig studerat på högskolan, börjat läsa en kurs på distans, Kvalitetssystem för livsmedelsindustrin på Högskolan på Gotland.
Både han och Kenneth M Persson påpekar att mentorskapsprogrammet har varit personligt utvecklande.
– I början pratade vi om de akuta ärendena. Men tack vare att några av frågorna vi tog upp var mer långsiktiga, personliga funderingar av vad man ska göra med sitt liv så pratade vi också varje gång vi träffades lite om vad vi är för människor, vad gör vi i livet, vart syftar vi. Nästan existentiella frågeställningar, säger Kenneth M Persson.
– Men någon som hade lyssnat på oss hade nog tyckt att vi var hemskt tekniska och ägnade tiden åt väldigt mycket ren livsmedelsteknik, bakterieavdödning, uppehållstider, hur man ska beräkna CT-värden för fisk och sådant, tillägger han och skrattar.
Relativt småskaligt
Mentorskapsprogrammet är relativt småskaligt.
– Vi är uppe i sammanlagt 160 deltagare, då räknar jag både adepter och mentorer. Det är inte de stora volymerna, men det blir ändå volym efter några år, säger Margareta Stigson.
I hela Meny har ungefär 1000 företag deltagit i något av de olika programmen. Totalt har Meny en målgrupp på 3000 företag och har alltså nått en tredjedel av dem.
– Vi känner oss nöjda så här långt, säger Margareta Stigson.
De allra flesta av mentorerna är disputerade och åtskilliga är professorer. Mentorerna får ingen ersättning för sin insats, den bygger på frivillighet.
– Fast jag skulle önska att mentorskapet gav credit. För det är en viktig uppgift att föra kunskaperna från universiteten ut i samhället. I alla fall borde mentorerna bli ersatta för arbetstiden, att tiden kanske räknas som institutionsarbete på något vis, säger Ulla Lindgren.
Laxrökerier i Skottland
Den enda ersättningen är att mentor och adept får åka på en gemensam resa.
– Vi åkte på en laxresa och tittade på fantastiskt vackra laxrökerier och laxodlingar i Skottland. Vi hade en väldigt lyckad resa, säger Kenneth M Persson.
Men trots att det inte utgår någon ersättning så är det lätt att hitta personer som vill ställa upp som mentorer. Och deltagarna har nästan bara positiva saker att säga om programmet.
– Jag rekommenderar varmt andra lärare och forskare att ta chansen att bli mentor om de får den. Våga träffa andra människor med andra erfarenheter.
– Mentorskapet ger väldigt mycket. Den kontakt som Henrik och jag har byggt upp fortsätter vi att putsa på efteråt. Vi har lärt känna varandra väldigt väl, säger Kenneth M Persson.
Henrik Selanders invändningar är små.
– Jag skulle gärna ha haft lite mera tid varje gång och jag hade gärna fortsatt lite längre i projektet.
Positivt huvudintryck
Men hans huvudintryck är bara positivt.
– Jag rekommenderar absolut andra att delta i ett sådant här projekt om de får chansen. Man utvecklas själv som människa och dörren öppnas till kompetenta människor. Träffarna med mentorn var oerhört lärorika, både på ett personligt plan och kunskapsmässigt. Jag tycker det var jättebra, säger Henrik Selander.
PER-OLOF ELIASSON
