Den 21–22 november var det dags för SACO:s högsta beslutande organ, kongressen, med 101 ombud från 26 medlemsförbund – varav fyra från SULF – att ta ställning till vilka strategier som ska gälla under kommande kongressperiod. Kongressen beslutar också om motioner och propositioner som lämnats av förbunden respektive SACO:s styrelse. Totalt har 19 motioner lämnats in och av dem ligger SULF bakom fyra. SULF:s motion om pensionsrätt för studier har redan tidigare belysts i Universitetsläraren 12/2005. Nedan följer förkortade versioner av de tre övriga motionerna.
Avgiftsfri högre utbildning
Idag är all högre utbildning i Sverige avgiftsfri. Regering och riksdag har dock visat sig redo att ändra denna princip för att kunna ta ut avgifter av studenter som kommer från länder utanför EES-området.
SULF föreslår att SACO:s kongress beslutar
• att SACO ska motarbeta införandet av alla former av studieavgifter för enskilda studenter i grundläggande högskoleutbildning och i forskarutbildning
• att SACO ska verka för att det skrivs in i högskolelagen att högre utbildning
i Sverige ska vara avgiftsfri.
Alla ska kunna studera på lika villkor i den svenska högskolan. SULF känner därför oro över att införandet av avgifter för studenter utanför EES-området kommer att visa sig vara första steget mot en bredare användning av utbildningsavgifter.
Gäststudenter betyder mycket för utbildningens och forskningens internationalisering. De utländska studenter som söker sig till svenska lärosäten bidrar till mångfald och till att studiemiljön blir mera internationell. De bidrar till kvaliteten i svensk högre utbildning. En del av dem väljer att efter avslutade studier stanna kvar i vårt land och bidrar då med sina insatser i arbetslivet.
De långsiktiga fördelarna för Sverige är så stora att det är värt att ta kostnaden för de utländska studenterna. En fördubbling av antalet studerande inom grundutbildningen från länder utanför EES området skulle sannolikt motsvara mindre än tre procent av det totala grundutbildningsanslaget.
Studieavgifter skulle troligen förstärka den sociala snedrekryteringen. En högskola där somliga betalar för sig, andra inte, utgör ett hot mot jämlikheten i svensk högre utbildning.
Det är inte sannolikt att avgifter skulle komma att stärka lärosätenas ekonomi. Erfarenheten från länder där avgift har införts är att statsmakterna begränsar anslagen i samma omfattning som lärosätena får intäkter i form av studentavgifter. Avgifter för studenter från länder utanför EES-området är enligt SULF:s bedömning inte botemedlet mot den accelererande urholkningen av de anslag som avses täcka universitetens och högskolornas kostnader för övriga studenter.
Anställningar till alla doktorander
Enligt högskoleförordningen skall den som antas till forskarutbildning vara finansierad under hela studietiden fram till examen. Utbildningsbidrag och doktorandanställning är den normala studiestödsformen. Även annan studiefinansiering tillåts, såsom andra anställningar och stipendier. De doktorander som inte har någon anställning står utanför de sociala trygghetssystemen och får inga anställningsförmåner. Höstterminen 2003 uppgick det totala antalet doktorander som finansierade sina studier med utbildningsbidrag, stipendier eller studiemedel till cirka 3700.
Statsmakternas satsning på forskning måste enligt SULF:s mening också innebära en satsning på forskarna. Forskarkarriären måste uppfattas som attraktiv för att locka de bästa och mest lämpade. Alla doktorander måste därför erbjudas rimliga och konkurrenskraftiga villkor, även om det skulle innebära att forskarutbildningens volym inskränks.
SULF föreslår att SACO:s kongress beslutar
• att SACO ska kräva att alla som antas till forskarutbildningen och som saknar annan anställning ska erbjudas doktorandanställning från tidpunkten för antagning,
• att SACO ska kräva att det statliga utbildningsbidraget avskaffas och
• att all användning av stipendier som ersättning för lön förbjuds inom högskolan.
För att ge morgondagens forskare den önskade och rimliga grundtryggheten i början av karriären anser SULF att regeringen bör ändra i regelverket, i första hand i högskoleförordningen, så att
• alla doktorander i samband med antagningen till for-skar-utbildningen garanteras en anställning med tillräckligt utrymme för forskarutbildningen.
Regeringen bör också
• avskaffa det statliga utbildningsbidraget och
• förbjuda all användning av stipendier som ersättning för lön.
De donationsmedel som idag används för stipendier till doktorander bör naturligtvis efter resurstillskott från lärosätenas anslag i fortsättningen användas för att finansiera doktorandanställningar.
De föreslagna förändringarna av regelverket kommer att kräva mer resurser för att behålla nuvarande volym på forskarutbildningen. Enligt våra översiktliga beräkningar uppgår merkostnaden till cirka 500 miljoner kronor.
Stoppa urholkningen
För att undvika oavsiktliga försämringar av kvaliteten inom den högre utbildningen och minskning av forskningsvolymen föreslår SULF att SACO:s kongress beslutar
• att SACO aktivt ska verka för att högskolans resurser årligen skall beräknas på ett sådant sätt att värdet inte urholkas.
Högskolans anslag till utbildning och forskning omräknas med hänsyn till pris- och löneutvecklingen enligt principer som beslutats av riksdagen. För den del som avser löneomräkningen tillämpas samma krav på produktivitetsförbättringar som uppnåtts på den privata tjänstesektorn. Inför budgetåret 2005 uppgick produktivitetsavdraget för den statliga verksamheten därmed till 1,92 procent.
Handelns och banksektorns rationaliseringsmöjligheter finns inte inom högskoleverksamheten. Statens principer för löneomräkning har istället lett till en successiv urholkning av anslagens värde/ köpkraft. Enligt SULF:s beräkningar av intäkts- och kostnadsutvecklingen för grundutbildningen under perioden 1994/95–2003 har per capitaersättningarna för de vanligaste utbildningsområdena urholkats med 15 respektive 20 procent.
SULF anser att resursurholkningen är särskilt allvarlig för grundutbildningens del. Med dess prestationsrelaterade resurstilldelningssystem, där tilldelningen till lärosätena beror på både antalet registrerade studenter och deras prestationer, är kvalitetsförsämringen oundviklig om inte urholkningen stoppas.
ULRIKA HERSTEDT
