Universitetet är nu också den största arbetsgivaren (4000 anställda) i det snabbt växande Milton Keynes.
– Allt växer här, säger Dominic Newbould.
Det politiska projektet från premiärminister Harold Wilsons dagar håller fast vid ursprungstanken – ett universitet öppet för alla – genom att ständigt vrida sig i takt med tiden.
Open University får allt fler studenter över hela världen att studera samma läromedel på samma språk.
– Det är ett oslagbart koncept. Vi är helt utan konkurrens, konstaterar Dominic Newbould.
Tillgång till handledare
Studenterna har, via on-line-tekniken, tillgång till sina handledare dygnet runt, men så enkelt är det inte för den som saknar ett vanligt passérkort …
För en förstagångsbesökare ter sig den otraditionella staden Milton Keynes som ett förvirrande nätverk av identiskt lika kvarter, bakom identiskt lika rondeller – och utan något egentligt centrum.
Först efter idogt letande hittar jag campus och tar sikte på det senaste nytillskottet: biblioteket.
Vakten stoppar mig redan utanför säkerhetsgrinden i entrén. Hit men inte längre … Men han får strax klartecken från huvudkontoret på andra sidan campusgatan och jag släpps in.
Byggnaden framstår som en funktionalistisk dröm av glas, skuggor och ljus och med en närmast kyrklig rymd på insidan där studierummen klättrar ovanpå varann, inglasade i tre våningsplan.
Biblioteket invigdes förra hösten och är tre gånger större än det gamla. Innehållet är gigantiskt. Eller lika stort som behovet hos universitetets 205000 studenter – av vilka 35000 kommer från ett 30-tal länder världen runt, däribland 70 från Sverige.
– Jag har faktiskt ingen aning om hur mycket som finns här, visserligen har jag hört det någon gång, men … , säger en av biblioteksassistenterna och skakar uppgivet på huvudet.
I skymundan ligger nu det gamla biblioteket.
– Satt på undantag tills vidare. Men vi kommer att få användning för huset, säger Dominic Newbould om den växtvärk man befinner sig i.
Motståndet borta
Hittills har mer än 2,5 miljoner studenter lämnat sina avtryck av varierande tidslängd under universitetets nu 35-åriga historia.
– 1998 hade 200000 studenter tagit sin examen sedan 1971. Nu är antalet studenter som gått ut med examen uppe i 325000, berättar Dominic Newbould.
Den etablerade akademiska världen tycker inte om uppkomlingar och Open University beskrevs länge som blithering nonsense (ett jädrans nonsens).
– Nu är motståndet borta. Idag finns inte ett universitet i det här landet som inte använder vårt material och vår pedagogik. Det är en mycket populär arbetsplats och andra ser fördelarna med att ha personal tillsammans med oss, säger Dominic Newbould.
Det är lätt att bli antagen som student, men svårt att komma ut med en examen.
– Det tar två år för ett lärarlag, där olika experter, forskare och även studenter är involverade, att arbeta fram en 32-veckors kurs, och det kostar en miljon pund att göra det, säger han som exempel på kvalitetskraven.
Campus, som består av ett 30-tal byggnader, omfattar i dagsläget 40 hektar och ger ett lika planerat som förvirrat intryck, ungefär som staden Milton Keynes i övrigt.
Milton Keynes är en så kallad New Town, något som i Sverige skulle kunnat motsvaras av om man låtit bygga exempelvis Vällingby ute på Uppsalaslätten i stället för som en förort till Stockholm.
Marken, som köptes in för att anlägga stan på, var jordbruksmark. Men när den väl var inköpt försvann bönderna och tog korna med sig i flytten, till stor besvikelse för stadsbor som flyttat hit för att få kontakt med en levande landsbygd.
Men planerarna fann på råd i den radikala nybyggarandra som rådde på 60-talet – och lät konstnärer göra kor i betong, concrete cows.
Nyfiken inställning
Har Open University präglats av att vara beläget i Milton Keynes?
– Ja, i högsta grad, säger han. Det finns en Milton Keynes-anda som säger att allt går, en positiv handlingsinriktad nyfiken inställning till livet och dess möjligheter.
Universitetet kan också sägas ingå i ett kunskapsbaserat kluster i området. Den fysiska närheten till andra kunskapsbaserade verksamheter ger möjlighet till synergieffekter genom formellt eller informellt samarbete.
När man läser er hemsida får man en känsla av att detta är ett politiskt projekt?
– Du borde inte bara få en känsla av det. Det är ett politiskt projekt, svarar Dominic Newbould. För Harold Wilson var det viktigt med equity det vill säga ett universitet öppet för alla oavsett bakgrund. Och det viktiga då var, och är så fortfarande, att man skulle kunna studera utan förkunskapskrav.
Går det? Hur hanterar ni det?
– Det gäller att ha ett material som påminner studenterna om deras egen vardag, att de får läsa i egen takt och att det är ett avancerat tutor-system, det vill säga handledning. Varje handledare har högst 16 studenter per år. Man samlar under en 32-veckors period studenterna till fyra handledningsmöten där alla frågetecken som har uppstått rätas ut.
Equity handlar ju också om pengar. Hur löser ni det?
– Det är tyvärr en svår fråga. Våra studenter antingen arbetar eller är arbetslösa och eftersom studierna är halvtidsstudier så får man inga studiemedel utan måste hitta andra lösningar. De som arbetar kan antingen få medel från arbetsgivaren eller själva betala. För arbetslösa och medellösa måste det lösas på något annat sätt, vilket för det mesta är mer ofördelaktigt än studielån, säger han.
Dominic Newbould menar att Open University är en produkt av tiden före premiärminister Margret Thatcher, då staten kunde samla alla resurser och satsa på ett enda nationellt projekt utan att snegla på regionala hänsyn.
– Vi skulle inte kunna starta ett nytt universitet av det här slaget. Men därmed finns heller ingen konkurrens till det vi gör idag, säger han.
LENA WIKSTRÖM
Dyrare studier för icke-britt
För EU-medborgare gäller i princip samma regler som för britter, men det är dyrare att studera för den som är bosatt utanför England. Bor man i Storbritannien får man en kraftig rabatt på avgiften.
Den rabatter medges inte om man som jag är bosatt utanför, säger Egil Nilsson, 39, från Östersund, som är en av de 70 svenska studenter som valt att studera vid Open University.
Han klarade själv finansieringen genom att arbeta heltid jämsides med studierna och har nu nått fram till en utbildning som motsvarar en fil kand i företagsekonomi.
För denna har han själv hittills betalat 200000 kronor. Hälften har gått till kursavgifter och hälften till omkostnader, bland annat för resor till och från de obligatoriska träffarna för det mesta i Holland eller Belgien i slutet av varje kurs, samt resor med uppehälle till tentamensplatsen som för honom ligger i Stockholm.
– Som svensk student vid Open University är det svenska regler för studielån som gäller, det vill säga att man måste studera mer än halvtid för att vara berättigad till lån. Jag hade inte klarat finansieringen om jag inte samtidigt hade haft ett heltidsjobb, säger han.
Men studietiden är mer än väl värd sitt pris, anser han.
– Jag har idag en bra engelsk utbildning, behärskar engelska språket fullt ut. Och det är ett plus i arbetsgivares ögon.
När ekonomin tillåter tänker han läsa klart mot målet: en magisterexamen, Master Business Administration.
LENA WIKSTRÖM
