Hur arbetsmiljön ser ut på lärosätena i Sverige är en angelägenhet för både lärare och studenter. En god fysisk arbetsmiljö är avgörande för hur studenter klarar av sina studier. Lika viktig är en god psykosocial arbetsmiljö, som bland annat utgörs av goda relationer med andra studenter, lärare och handledare. Den upplevda miljön i föreläsningssalarna är en subjektiv bedömning, därför måste arbetet med att påtala problem och förändra arbetsmiljön innefatta alla människor som har högskolan som arbetsplats. Att det inte ser ut så idag är ett allvarligt problem.
TROTS ATT STUDENTER och lärare delar samma föreläsningssalar, samma bibliotek och samma laborationssalar så har studenterna en betydligt sämre möjlighet att påverka arbetsmiljön. Även om arbetsmiljölagen talar om att den som genomgår utbildning ska jämställas med arbetstagare, så saknar studenter många av de rättigheter som arbetstagare har. Studenterna har rätt att utse studerandeskyddsombud, men dessa har inte samma rättigheter som lärarnas skyddsombud. Befogenheterna för studerandeskyddsombuden bestäms i stället av varje lärosätes styrelse. På många lärosäten hålls studenter och studerandeskyddsombuden utanför den formella behandlingen av arbetsmiljöfrågor då de inte ges fullvärdiga mandat i de organ som behandlar arbetsmiljön på lärosätet. I somliga fall har studenterna inte ens rätt att lägga förslag på förändring. Detta är inte bara ett problem ur en demokratisk synvinkel utan påverkar även kvaliteten på besluten, då många av dem som påverkas av arbetsmiljön inte har någon formell makt att påverka den.
Doktorander som inte är anställda av lärosätet, utan har en annan finansieringsform för sin doktorandutbildning, har inte rätt att som vanliga arbetstagare utse skyddsombud på sin arbetsplats.
MÅNGA AV DE arbetsmiljöproblem studenterna upplever inom högskolan kommer inte lärarna och lärosätet till känna förrän situationen har blivit allvarlig. Om studenternas erfarenheter togs tillvara bättre inom lärosätets arbetsmiljö-
arbete skulle fler problem upptäckas tidigare, och kunna åtgärdas tidigare. Om studenterna involverades mer i det förebyggande arbetsmiljöarbetet skulle vissa problem kunna undvikas helt och hållet. Detta skulle spara både tid och pengar för lärosätet, samtidigt som studenterna skulle få en bättre arbetsmiljö.
Just nu pågår en statlig utredning med uppgift att se över vissa delar av arbetsmiljölagen. SFS hoppas att översynen kommer leda till en tydligare arbetsmiljölagstiftning mer anpassad efter studenternas behov. Vi kräver att studenter får samma möjlighet i lag att påverka sin arbetsmiljö som övriga grupper inom högskolan.
MARIA NOLERYD
Vice ordförande
Sveriges förenade studentkårer
