Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Resurserna går till kvantitet

1 december, 2005
Universitetsläraren

Det är svårt att komma ihåg efter de senaste veckornas regnande men tidigare i somras kunde man faktiskt sitta i solen och läsa. Gott om sommarlitteratur hade Utbildnings- och kulturdepartementet försett oss med: såväl propositionen Ny värld – ny högskola som Resursutredningens Ett utvecklat resurstilldelnings-system för högskolans grundutbildning (SOU 2005:48). Den förra kommenteras utförligt på SULF:s hemsida och vissa aspekter tog jag upp i ledaren i juninumret.
Resursutredningen föreslår begränsade förändringar i ett som man menar i huvudsak väl fungerande system. Lärarnas svåra arbetssituation bör inte i första hand skyllas på att resurserna under det senaste decenniets snabba expansion baserats på antalet studenter i grundutbildningen och deras studieresultat utan på att per capita-beloppen (studentpengen) urholkats, menar utredningen. När nu sedan ett par år studenttillströmningen avmattats visar sig dock svagheterna i att ett vikande studentunderlag får omedelbart genomslag och saboterar en långsiktig planering. Vi har dessvärre sett resultatet i form av en orimligt hög andel tidsbegränsat anställda lärare och ett ökande antal aviserade uppsägningar. I grov förenkling föreslår utredningen därför en broms som slår till i utförsbackarna. Ett minskat antal studenter ska slå igenom fullt ut med tre års fördröjning. Detta och förslaget att riksdagen fastställer utbildningsuppdraget för en fyraårsperiod syftar till att underlätta för lärosätena att planera och utveckla sin verksamhet på längre sikt.

FÖRSLAGEN ÄR BRA. De utgör en förutsättning för hög kvalitet. Ändå finns det anledning att fundera ytterligare över hur högskolornas jakt på HST (helårsstudenter) och HPR (helårsprestationer) påverkar kvaliteten i grundutbildningen.
När SULF träffade utredningen pekade vi bland annat på faran med att resurserna ensidigt relateras till kvantitativa mått. Utredningen föreslår en dämpning av anslagens beroende av studentantal och studieresultat men konstaterar samtidigt att ”motiven för att inte införa en kvalitetspremie som en komponent i resurstilldelningssystemet är fortfarande giltiga”. Kvaliteten, menar man, säkerställs genom Högskoleverkets utvärderingar. Problemet är – som jag ser det – att lärosätena saknar tillräckligt starka incitament att höja kvaliteten från godkänd till väl godkänd. När ämnesinstitutionen väljer mellan fler platser på en mindre kvalificerad och därför ofta i realiteten billigare kurs eller en i någon mening mer kvalificerad verkar resursfördelningssystemet ensidigt i riktning av det första alternativet. Utredningens förslag att lärosätena, utan begränsning, skall få spara prestationer utöver det så kallade takbeloppet kan få direkt skadliga konsekvenser. Förslaget innebär förenklat att en högskola som har haft fler studenter än vad utbildningsuppdraget rymmer under vissa förutsättningar kan få betalt för samtliga dessa studenter i efterhand när tillströmningen är sämre. Intentionerna bakom förslaget är nog goda men risken är att detta skulle få till följd en än mer ohämmad jakt på HST och HPR. Vi skall komma ihåg att ”överproduktion” ett visst år ur kvalitetshänseende är att jämföra med en ytterligare urholkning av studentpengen. Konsekvenserna blir fler studenter per lärare, mindre tid och mer stress, det vill säga sämre arbetsförhållanden för lärarna och sämre kvalitet för studenterna.

UTREDNINGEN TAR INTE heller upp behovet av samband mellan resurserna för grundutbildning och forskning. I dag tilldelas dessa helt separat och grundutbildningens snabba expansion har skett helt utan hänsynstagande till forskningen. SULF – och flera andra aktörer – har föreslagit att en begränsad del av vad som idag utgör resurser för forskning förs till grundutbildningsanslaget. Denna ”lärarpeng” läggs till studentpengen för att tillförsäkra lärarna 30 procents tid för forskning och annan kompetensutveckling. Den nu kanske bortglömda utredningen Forskning 2000 pekade också på det orimliga i att enskilda lärares framgång i att erhålla externa forskningsanslag skulle vara bestämman-
de för grundutbildningens forskningsanknytning. Resursutredningen anser tydligen inte att forskningsanknytningen utgör en kvalitetsfråga.
Det anser vi.

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023