Flera forskningsfinansiärer vill gärna att lärosätena visar att projektet de söker pengar för är så betydelsefullt för dem att lärosätena går in med egna medel. Till de finansiärer som redan tidigare har fordrat motfinansiering hör EU, Vinnova, KK-stiftelsen och Utbildningsvetenskapliga kommittén inom Vetenskapsrådet, säger Agneta Bladh, rektor vid Högskolan i Kalmar och vice ordförande i Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF.
Hon urskiljer en ny tendens i forskningspolitiken.
– Man vill att en allt större andel av de externa forskningsmedlen avdelas för att passa in i lärosätenas forskningsstrategier. Det gäller till exempel de i forskningspropositionen aviserade medlen för starka forskningsmiljöer och Stiftelsen för Strategisk Forskning som också satsar på starka forskningsmiljöer.
Men med denna typ av satsningar krävs att lärosätet också skjuter till betydande resurser av egna medel, det vill säga i princip en motfinansiering från fakultetsanslaget (de pengar för forskning som kommer direkt från staten till lärosätet utan att vara knutna till något projekt).
– Vi måste allvarligt diskutera vad som kan inkluderas i begreppet medfinansiering så att de medel som tillförs blir den reella förstärkning av fakultetsanslagen som var avsikten. SUHF befarar att satsningen på starka forskningsmiljöer påverkar lärosätenas interna resursfördelning, inte bara tillfälligt utan även på lång sikt.
– Jag tror att det kanske blir mer pengar till lärosätena under en begränsad tid, men då förutsätts lärosätena vara beredda att se till att den miljön fortsätter att finnas kvar efter att anslaget tagit slut.
Extern finansiering har på det hela taget stor inverkan på lärosätenas verksamhet.
– De externa medlen påverkar naturligtvis lärosätena otroligt mycket. Vi och forskarna springer ofta efter den inriktning pengarna har för tillfället, säger Agneta Bladh.
Erfarenhet från EU-projekt
Från forskningsprojekt bekostade med EU-medel finns erfarenheter av konsekvenserna av motfinansiering. EU-projekt har sedan länge krävt motfinansiering, vanligen med 50 procent. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, påbörjade i april en studie av svenska medfinansiärer till EU-projekt.
– Kravet på medfinansiering av EU-projekt är underskattat i det svenska systemet för forskningsfinansiering och hos ansvariga forskningsfinansiärer, säger projektledaren Åsa Valadi.
Ett antal svenska forskningsprojekt har inte kunnat sättas igång eller genomföras på grund av bristande finansiering. Hur många är svårt att säga eftersom det här finns ett mörkertal.
– Det kan alltså vara svårt att få ihop medfinansiering och forskare kan därför tvingas tacka nej till pengar, säger Åsa Valadi.
Enligt IVA finns det också ett tämligen stort antal exempel på projekt som har genomförts med ekonomiska underskott men som ändå fullföljts och det har motiverats med någon annan, indirekt fördel.
– En del lärosäten försöker avsätta medel för EU-projekt, men för oss
mindre är det svårt att förbereda oss på så sätt, säger Agneta Bladh.
Över huvud taget finns farhågor om att kraven på motfinansiering leder till särskilda svårigheter för mindre lärosäten att hävda sig.
– I grunden är det bra med konkurrensutsatta medel, men det krävs också att lärosätet har egna medel för att bygga upp en verksamhet som gör att man kan konkurrera om de externa anslagen, fortsätter hon.
En sådan uppbyggnad kräver tillgång till långsiktiga medel eftersom det tar
relativt lång tid från en första rekrytering av lärare inom ett nytt område tills det är så etablerat och starkt att det kan konkurrera om externa anslag.
Snabba omprioriteringar
Medfinansiering kan leda till snabba omprioriteringar. Ett exempel är att Utbildningsvetenskapliga kommittén i år överraskande gav ett anslag till Kalmar högskola.
– Vi hade sökt flera gånger utan att få några pengar och hade inte förväntat oss att få något anslag i år heller så det fanns inget budgeterat för detta. Plötsligt fick vi anslaget och då var vi tvungna att snabbt ordna fram medel. Nu gick det bra för det rörde sig bara om en doktorandtjänst som högskolan skulle ställa upp med, berättar Agneta Bladh.
Motfinansiering kräver också mycket arbete, även om pengarna inte tas från högskolan utan ska komma från näringslivet.
– Vi på Högskolan i Kalmar har på ett antal år fått 30 miljoner kronor från KK-stiftelsen. Men vi får jobba för de pengarna! tillägger hon.
Anslaget från KK-stiftelsen måste högskolan komplettera med motfinansiering från näringslivet.
– Här finns mest mindre företag så vi måste ha flera samarbetspartners. För oss innebär det ett 30-tal kontrakt med industrin.
Agneta Bladh påpekar att hon inte är negativ till finansieringsformen som sådan, det positiva är att den bryter ny mark så att högskolan får ett närmare förhållande till näringslivet.
– Men det är inte alltid forskarna som är de bästa på att ta kontakterna med industrin. Kanske det behövs andra personer för den uppgiften och då blir det en ny personalkostnad.
Enligt SUHF blir det i praktiken en medfinansiering för alla externa forskningsmedel, eftersom de overheadbidrag som ges oftast inte täcker de reella overheadkostnaderna, det vill säga kostnader för infrastruktur som bibliotek, IT, personalhantering och annat.
Minskningen av egna resurser i förhållande till vad som måste sökas för olika projekt oroar SUHF.
– Av totalsumman statliga forskningsmedel är mindre än hälften direkta fakultetsanslag. Så en mycket stor och ökande andel av forskningsmedlen är pengar som lärosätena och de enskilda forskarna måste söka. Men fakultetsanslagen är viktiga för den egna långsiktiga planeringen, säger Agneta Bladh.
PER-OLOF ELIASSON
