Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Lågt betalda lärare måste jobba extra

I maj i år anslöts Ukraina, tillsammans med fyra andra länder, till Bolognaprocessen vid konferensen i Bergen. I slutkommunikén betonades hur viktig den sociala dimensionen är, att ekonomiska hinder för studier måste undanröjas och att studenter ska få all nödvändig hjälp med att slutföra sin utbildning.

1 december, 2005
Universitetsläraren

Lärarna skruvar generat på sig. Lönerna är ett pinsamt samtalsämne. De skrattar som om deras inkomster är ett misslyckat skämt.
– Jag får hjälp av min pappa med försörjningen. Annars skulle jag inte klara mig, berättar Lena Buyanova som är heltidsanställd lärare i engelska och italienska vid universitetet i Odessa.
Men hur är arbetsvillkoren för de anställda vid den högre utbildningen?
Några veckor efter mötet i Bergen besökte jag Odessa, en miljonstad vid Svarta havet. Mechnikovuniversitetet är ett av landets äldsta lärosäten med 1800 lärare och cirka 15000 studenter.
Staden är inbäddad i grönska. I parkerna fördjupar sig tankfulla män i schackspelets mysterier i skuggan av lummiga lindar och kastanjer.

Kråkor och duvor
Huvudgatan Ekaterinskaya skär tvärs genom de centrala delarna av staden. Vid järnvägsstationen flyger kråkor omkring i det hetsiga larmet på marknaden och letar efter föda bland grönsaker, rotfrukter, blänkande fiskfjäll och mer svårdefinierbara förnödenheter.
Esplanaden mynnar ut i de lugnare norra kvarteren där duvorna tagit över. De välmående fåglarna finner sig väl till rätta bland statyer, nyrenoverade husfasader och givmilda turister.
Spänstiga flanörer klättrar upp och ner i den trappa som är en av filmhistoriens mest kända platser. Här spelade mästerregissören Eisenstein in sin film om pansarkryssaren Potemkin, om matroserna som 1905 gjorde revolt och om tsarens soldater som marscherade ner för de två hundra trappstegen och slog ner upproret.
När jag besöker staden har det precis gått hundra år sedan sjömännen gjorde myteri på pansarkryssaren. Jubiléet uppmärksammas inte. Revolutionsåret 1905 var början på de dramatiska händelser som skapade sovjetsystemet. Nu är det dags att blicka framåt och inte att hylla de män som under 1900-talet blev symboler för den kommunistiska diktaturen.

Slitna lokaler
Mechnikovuniversitetet ligger mitt i Odessa på Dvoryanskayagatan. Studenter står i grupper på den asfalterade gården framför byggnaderna. Det är examensdags och spänning i luften.
Bänkarna i föreläsningssalarna är gamla och flitigt använda. Från väggarna i en korridor stirrar avporträtterade, allvarsamma män, klädda i kravatt eller slips, strängt på sina efterföljare i det tjugoförsta århundradet.
När jag intervjuar Sergey Pokas, lärare och dekanus vid den matematiska fakulteten, kliver ungdomar med jämna mellanrum in i hans tjänsterum. Lärare och elever umgås informellt och naturligt.
Vi talar om att Ukraina sedan några veckor är med i Bolognaprocessen. Sergey Pokas vet inte riktigt vad detta betyder för arbetet på universitetet. Han slår ut med armarna som för att visa att mycket ännu är oklart.
Han betonar att hans universitet inte är isolerat från omvärlden.
– Studenter och forskare har efter examina blivit antagna vid olika universitet i Västeuropa. Sedan lång tid tillbaka tar vi också emot ungdomar från andra länder, kanske i första hand från tredje världen, berättar han.
Dekanus vid matematiska fakulteten är däremot oroad över hur Bolognaprocessen påverkar antalet tester av eleverna.
– Om jag förstått det hela rätt ska det nu bli fler kontroller och skrivningar, säger Sergey Pokas.
Mechnikovuniversitetet i Odessa införde redan i början 1990-talet, som den första högre utbildningen i Ukraina, ett examenssystem med bachelor och master och är därmed anpassat till det europeiska samarbetet. Inte utan stolthet berättar han om studenter som vunnit priser vid internationella tävlingar i matematik.

Måste arbeta extra
Under intervjun finns en ton av villrådighet när vi talar om Bolognaprocessen. När jag byter samtalsämne och vill bli informerad om lärarnas och forskarnas löner blir tonläget livligare och mer engagerat.
Sergey Pokas tjänar 200 amerikanska dollar i månaden. Lönen för kollegan Lena Buyanova är 80 dollar.
Enligt Ukrainas regering är existensminimum i dag 70 dollar. Inflationen är ofta tvåsiffrig och priset på bostäder i Odessa skjuter i höjden.
– Det går inte att överleva på dessa inkomster. Vi måste arbeta extra och flera av oss får hjälp med försörjningen av anhöriga, framhåller de.
Universitetet är statligt och budgeten finansieras nästan helt och hållet med offentliga medel. Vid enstaka tillfällen bekostar något företag extra utgifter, exempelvis utlandsresor för studenter.

Alla är medlemmar
Är lärarna anslutna i den fackförening som organiserar anställda vid universitetet? Lena Buyanova svarar först nekande. Hennes kollega förklarar dock att det är hon visst.
– Alla lärare och forskare vid universiteten är medlemmar i samma fackförbund. Anslutningsgraden är hundraprocentig. Det heter att fackföreningarna ska vara fria och oberoende, men det stämmer inte, anser Sergey Pokas.
Mer än tio år efter att Ukraina blev en självständig stat finns strukturer kvar som påminner om det gamla sovjetsystemet.
I kommunistdiktaturen var medlemskap i en facklig organisation obligatoriskt.
Några kvarter från universitetet ligger Odessa National Maritime Academy, landets främsta utbildning av sjömän. Här studerar framtidens sjökaptener och styrmän.
Om lokalerna och inredningen i Mechnikovuniversitetet var nötta och nerslitna så är huvudbyggnaderna i den maritima akademin moderna och den nyaste teknologin utnyttjas i undervisningen. Med hjälp av simulatorer skapas realistiska arbetsmiljöer.
Sergey är 18 år gammal. Han är klädd i sjömansuniform och ser ut som om han rymt från någon svensk långfilm från 1940-talet, som berättar om livet ombord för flottans käcka gossar.
Efter sitt första år som elev blir han under ett par månader praktikant på ett fartyg med hemmahamn i Sevastopol på Krim.
– Jag ska skura däck och se och lära på manöverbryggan. Inkomsten är av mindre betydelse. Jag tjänar cirka 200 dollar, berättar han.
Den artonårige praktikanten har alltså lika hög lön när han skurar fartygsdäck som dekanus vid matematiska fakulteten på Mechnikovuniversitetet.

CURT ISAKSSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023