Hur kommer det sig att Norge så tidigt genomförde Kvalitetsreformen, med en ny examensstruktur och ett nytt betygssystem?
– Under nittitalet växte en insikt om att kvaliteten i norsk högre utbildning behövde höjas kraftigt, studenterna fick för lite och för dålig återkoppling. Det lades för lite fokus på de pedagogiska metoderna och för stor vikt på en allomfattande slutexamen. Examenssystemet var inte ändamålsenligt, bland annat med en svagt sammanhållen cand mag-examen. Studenterna studerade för lite och för många avbröt sina studier. Utbildningarna var generellt dåligt anpassade till behoven i arbets- och samhällslivet. Svaret på dessa utmaningar blev Kvalitetsreformen.
Fördel att vara tidig
Hur nödvändiga var de stora extra tillskotten av resurser för att genomföra Kvalitetsreformen?
– De ökade tillskotten var troligtvis helt nödvändiga för att genomförandet av reformen skulle gå så smidigt som det har gjort. Reformen medför merarbete under implementeringen och varaktigt för uppföljningen av varje student. Det skulle ha varit svårt att motivera de anställda om inte reformen hade blivit finansierad.
Har en tidig anpassning till Bolognaprocessen gjort det svårare att kommunicera med andra länder eller har Norge fått ett försprång?
– För Norge har det varit nyttigt att Kvalitetsreformen sammanföll med Bolognaprocessen, bland annat för att vi då kunde genomföra alla nödvändiga ändringar samtidigt. I förhållande till andra länder har det varit positivt för Norge att vi var tidigt ute, inte för att få ”försprång”, men för att det har gjort oss till en mer intressant samarbetspartner.
Vad betyder det att redan ha genomfört ECTS-betygssystemet?
– Fördelen med detta system är att det är transparent och jämförbart. I Norge kom det också att ersätta en blandning av olika betygsskalor som inte var inbördes kompatibla. Samtidigt innebär naturligtvis övergången från ett system till ett annat utmaningar, men eftersom vi var tidigt ute så har vi också mer tid att göra nödvändiga justeringar och preciseringar.
Vilka fördelar och problem har Kvalitetsreformen fört med sig för den högre utbildningen?
– Så här långt har vi huvudsakligen positiva erfarenheter av Kvalitetsreformen. Studenterna har fått mer och bättre undervisning, vilket har medfört något färre missade tentor och färre avhopp. Studenterna får oftare återkoppling bland annat genom införandet av individuella studieplaner. Och studenternas studiemiljö är bättre genom att lärosätena enligt lag måste inrätta ”læringsmiljøutvalg”. Lärosätena har utvecklat nya och enhetliga studievägar på både bachelor- och masternivå.
– Internationalisering av högre utbildning har satts högre på dagordningen, och lärosätena arbetar med att integrera utlandsvistelser som en del av utbildningsplanen. Lärosätena har fått större ansvar för sin interna organisation, och så långt vi kan se samverkar de bättre med det omgivande samhälls- och näringslivet. Enstaka studenter har påtalat att det har varit problematiskt att hamna mellan en ny och en gammal studieordning.
– Det har funnits en del initiala problem och osäkerhet i samband med det nya betygssystemet. Införandet av de nya pedagogiska metoderna och uppföljningsformerna har medfört extra belastning på några lärosäten, eftersom några av dem samtidigt som de infört nya studieordningar också behållit de gamla studieordningarna. Utbildningsplanerna har inte fungerat helt tillfredsställande vid alla lärosäten. Allt detta kan karakteriseras som inkörningsproblem.
Undvika fallgropar
Många universitetslärare menar att den bättre återkopplingen till studenterna går ut över forskningen. En kommentar?
– En väsentlig del av de ökade resurserna för att finansiera Kvalitetsreformen är rena forskningsmedel, just för att motverka detta. Dessutom har lärosätena stor frihet att disponera medlen så att studenterna följs upp oftare, utan att det nödvändigtvis innebär att universitetslärarna får mindre tid för forskning. Samtidigt har otvivelaktigt själva genomförandet av reformen medfört att många lärare under en övergångsperiod har fått mindre sammanhängande tid för egen forskning.
Vilka fallgropar bör Sverige försöka undvika när Bolognaprocessen ska genomföras i Sverige?
– När vi införde Kvalitetsreformen tyckte vi att det var viktigt att ha en helhetssyn och att införa alla ändringar samtidigt. Vi menar att detta fungerat bra, och det är en rekommendation vi kan ge vidare till svenskarna. Kvalitetsreformen har mycket bred politisk uppslutning i Stortinget, och den är fast förankrad hos lärosätenas ledningar och hos studentorganisationerna, som har varit viktiga pådrivare – och det har utförts ett jättearbete av många anställda. Trots detta har många missförstånd funnits bland anställda och studenter om vad reformen konkret innebär, hur olika åtgärder hör ihop och så vidare. En viktig anledning är nog att vi har underskattat vilket enormt informationsbehov en dylik reform innebär, och att många inte ”upptäcker” reformen förrän den ska genomföras.
Visioner inför framtiden
I slutet av maj hölls en ministerkonferens om Bolognaprocessen i Bergen. Vilka var de viktigaste resultaten?
– Jag hoppas att ministerkonferensen i Bergen markerar en vändpunkt i Bolognaprocessen, där tyngdpunkten flyttas från formulering av mål till ett genomförande av målen i praktiken. Bland frågor som Norge har drivit kan nämnas förhållandet mellan Bolognaprocessen och resten av världen, den sociala dimensionen med tyngdpunkt på studenternas studie- och levnadsvillkor och möjlighet till mobilitet, samt hur Bolognaprocessen ska utvecklas efter 2010.
– Slutkommunikén från Bergen tar för första gången upp förhållandet mellan Bolognaprocessen och andra delar av världen till en bredare diskussion och fastslår att samarbetet måste ske balanserat, på ett hållbart sätt. Det europeiska området för högre utbildning (the European Higher Education Area, EHEA) ska vara öppet och attraktivt för studenter, lärare och forskare utifrån. Europa ska med andra ord inte bli någon ”Festung Bologna” som en del har befarat. Det finns stort intresse för Bolognaprocessen utanför Europa, och minist-
rarna bad uppföljningsgruppen att utveckla en strategi för det externa samarbetet. När det gäller den sociala dimensionen fastslog ministrarna på nytt principen om lika möjlighet till högre utbildning oavsett social eller ekonomisk bakgrund.
KJETIL BROTTVEIT
Fotnot: Slutkommunikén från Bergen och andra viktiga dokument i Bolognaprocessen finns på hemsidan: www.sulf.se
Utbildnings- och forskningsminister Kristin Clemet är första inledare vid Universitetslärarstämman den 20 oktober i Aula Magna, Stockholms universitet.
