Det finns flera olika studiefinansieringsformer: anställning, stipendier, studiemedel och utbildningsbidrag. Många doktorander har annan finansiering än anställning.
Utbildningsbidraget är för närvarande 14 400 kronor per månad och beskattat. Doktoranden har rätt att behålla det vid sjukdom eller föräldraledighet. Det är inte grund för föräldrapenning, sjukpenning eller a-kassa och lärosätet betalar ingen arbetsgivaravgift. Men lärosätet ska finansiera förlängningarna av utbildningsbidraget för de doktorander som blir sjuka eller föräldralediga.
– Jag vill påminna om att det finns ett problem som de som går från utbildningsbidrag till doktorandanställning kan råka ut för. Det beror bland annat på att föräldraförsäkringen har en kvalifikationstid på 240 dagar. (Mer information om detta finns på hemsidan.)
Han fortsätter att stipendier, som är helt skattefria för både givaren och mottagaren, är en ännu sämre finansieringsform eftersom det inte är reglerat om man får behålla stipendiet under föräldraledigheten eller om det kan förlängas. Dessutom blir den som tar emot ett stipendium under längre tid med allra största sannolikhet av med den sjukpenninggrundande inkomst man eventuellt hade från en tidigare anställning.
Universiteten frestas att välja utbildningsbidrag framför anställning eftersom samma summa ger fl er doktorander, konstaterar han.
– Målet ska inte vara att ha så många doktorander som möjligt i systemet. Det är ingen katastrof om det blir färre doktorander, det är bättre att de som finns har anställning så att också de omfattas av socialförsäkringssystemet.
Prioritera anställningsmöjligheter
Robert Andersson menar också att eftersom arbetslösheten bland forskarutbildade är så hög inom de flesta områden, så finns det egentligen inte någon anledning att fortsätta med att examinera så många doktorer. I stället borde möjligheterna till anställning efter examen prioriteras.
Ett annat problem är hur kostnaderna ska fördelas. Eftersom doktoranden har rätt att behålla utbildningsbidraget under föräldraledigheten riskerar institutionen eller projektet en oförutsedd kostnad när tiden som doktoranden ska finansieras oplanerat förlängs.
Den avtalsenliga rätten för anställda att behålla en del av lönen vid föräldraledighet och sjukdom – för doktorandlöner i regel tio procent – belastar ofta institutionen eller projektet.
Sådana kostnader budgeteras sällan och då uppstår problem som drabbar hela verksamheten i övrigt.
– Enda lösningen är att inte anta doktorander om inte tillräcklig finansiering finns, säger Robert Andersson.
Många doktorander är finansierade med externa medel. Den externa finansieringen innehåller ofta en tidsgräns för när projektet ska vara klart. Problemet för föräldralediga är att de inte hunnit prestera tillräckligt när projekttiden är slut. Då blir det svårare att få ytterligare extern finansiering, de kan inte forska vidare och det har blivit en ond cirkel.
– Medel till forskarutbildningen ska gå direkt till lärosätena och inte via forskningsråd, något som är ett krav från SULF.
– Det är lärosätet som ska ta arbetsgivaransvar för doktoranden, för om en doktorand som är anställd på ett externfinansierat projekt tar föräldraledigt blir det dessa forskningsmedel som får finansiera den del av ersättningen som arbetsgivaren ska stå för.
Pressad situation
Samma gäller utbildningsbidrag. Projektmedlen krymper trots att inget arbete utförs. Det innebär en pressad situation för doktoranden, den projektansvariga forskaren och övriga som är inblandade i projektet. I några fall har forskningspengarna tagit slut och doktoranden stått utan finansiering när han eller hon återvänt efter ledigheten.
Lunds universitet har beslutat att från den 1 juli i år ska universitetsgemensamma medel användas till den del av föräldrapenningen som arbetsgivaren står för.
– Det är bra att kostnaden för föräldraledigheten inte belastar ett enskilt projekt eller institution. Men även om problemet med ifrågasatt rätt till förlängning skulle lösas på detta sätt vill vi ändå inte ha utbildningsbidrag eller stipendier som finansiering. En doktorand ska vara anställd under sin forskarutbildning. Det är det viktigaste kravet som löser alla dagens problem kring föräldraledigheten.
SULF har uppvaktat samtliga riksdagspartier om att få all doktorandfinansiering som anställning.
Ytterligare problem är attityderna till föräldralediga. Tanken är att anställningstiden ska förlängas efter fyra år om någon är föräldraledig eller sjuk. Men det förekommer påtryckningar på doktorander att inte utnyttja sin rätt till föräldraledighet.
– Det finns ett stort mörkertal med problem som inte kommer till vår kännedom eftersom doktorander är i beroendeställning, säger Robert Andersson.
– Många vill inte bli stämplade som besvärliga och vågar inte hävda sin rätt.
Och det är tyvärr inte en felaktig bedömning – att bråka kan ha sitt pris.
Robert Andersson berättar om ett fall som inträffat på Umeå universitet: en doktorand som haft utbildningsbidrag blev först sjukskriven och sedan föräldraledig. Hon informerades om att hon visserligen hade rätt att behålla utbildningsbidraget under tiden, men att hennes finansiering i så fall inte skulle förlängas efter fyra år. Hon avstod och levde på socialbidrag i stället, för att senare ha möjlighet att slutföra sin forskarutbildning. Detta kom så småningom till SULF:s kännedom. Efter viss aktivitet i kulisserna fi ck doktoranden en ursäkt och pengar utbetalades.
– Det blir så här ibland när frågorna hamnar för långt ut i organisationen. De som ska besluta har inte tillräcklig kunskap om rättigheter vid föräldraledighet och lagens krav på jämställdhet.
Han tillägger:
– Enligt uppgift kommer Umeå universitets styrelse inom kort att fatta ett generellt beslut om att alla utbildningsbidrag ska förlängas vid sjukdom och föräldraledighet.
Tillräcklig finansiering
Fakultetsnämnderna har övergripande ansvar för tillsynen över doktorandutbildningen och Robert Andersson menar att de bör styra mer i stället för att delegera ansvar till institutionerna. De bör också kontrollera att tillräcklig finansiering finns när man antar doktorander.
– På vissa håll lever institutionerna inte upp till kravet på finansiering och kostnaderna hamnar på fakulteten i stället. I värsta fall drabbas dock doktoranden genom utebliven förlängning av sin finansiering.
Det finns också attitydproblem som drabbar doktorander som är småbarnsföräldrar. De förväntas ständigt jobba, kraven på vad avhandlingen ska innehålla efter fyra år kan vara orealistiska och arbetet betraktas som ett kall.
Problemen med att kunna bli klar på fyra år är mindre inom teknik och naturvetenskap. Här finns också fler doktorander som är anställda. Men det är ändå svårt att vara föräldraledig eftersom forskningsfronten rör sig framåt under ledigheten och doktoranden som regel ingår i en forskargrupp som det är svårt att återvända till efter en längre frånvaro, menar Robert Andersson.
Han säger att ett bra exempel på hur dessa problem kan motverkas är den tekniska och naturvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet. Där har man en ”igångsättningstid” på max tre månader, som inte räknas in i de fyra åren, för den som kommer tillbaka efter en föräldraledighet.
– Ett möjligt problem under uppseglande i Uppsala, är en ny föräldraledighetspolicy som är på gång. Det handlar om att styra föräldraledigheten och när man ska ha rätt till förlängning, något som inte är i överensstämmelse med jämställdhets och föräldraledighetslagarna.
Alla dessa problem drabbar främst kvinnor. Men även manliga doktorander kan få svårigheter där det inte är fullt ut accepterat att pappor tar ledigt.
ANNIKA GRANSTEDT
