Det säger Umeåforskaren Peter Schilling, som i en ny avhandling i ekonomisk historia har studerat forskningspolitikens utveckling 1980–2000. Han har undersökt hur idéer om vetenskaplig kunskapsproduktion har påverkat forskningspolitiken.
– Det finns klara indicier på att forskningspolitiken till stor del bestäms av olika intressesfärers inflytande på politiken. I Sverige är det relativt andra länder ett stort akademiskt inflytande på forskningspolitiken.
Näringslivet har däremot svårt att hävda sina idéer, säger Peter Schilling.
Både regeringen och forskarsamhället har varit överens om att grundforskning är den grundläggande idén i forskningspolitiken. Grundforskningen har prioriterats oberoende av regering. Politisk ideologi spelar enligt Peter Schilling i det här fallet inte så stor roll.
– Grundforskningslinjen i Sverige har gällt sedan 1945, bredvid den finns förändringsutrymmet. Innovationslinjen har så småningom hängts på vid sidan av grundforskningslinjen, men fått mycket mindre resurser, säger han.
En strategisk möjlighet
Debatten efter utredningen Forskning 2000 i slutet av 1990-talet pekade framåt mot en två-spårspolitik. Alltså att vid sidan om det dominerande grundforskningsspåret finns ett mindre spår för tillämpad forskning.
Peter Schilling har jämfört med forskningspolitiken internationellt. Där är trenden att använda forskningen som en strategisk möjlighet, alltså att grund- och innovationsforskning används för att utveckla både ekonomin och samhället.
– Sverige ligger 10–15 år efter den internationella trenden. Jag säger inte att det är bättre, men vill man hålla sig nära den internationella trenden ligger man lite efter OECD-länder som exempelvis Finland och Storbritannien.
Den stora trenden från tidigt 90-tal är att man har fokuserat mycket på
innovation och nytta, men pendeln håller nu på att slå tillbaka.
– Man går nu tillbaka, inte till grundforskningen, men man satsar på excellenta miljöer och oftast är excellenta miljöer definierade som forskare som publicerar sig i välrenommerade internationella tidskrifter, alltså traditionella akademiska värderingar.
Utvecklar innovationer
Men den forskning som redan finns lägger man inte ned.
– Innovationsforskningen vidareutvecklas, men man försöker komplettera den med excellenta miljöer och koordinera ihop dem. Gör man det använder man forskningen som en strategisk möjlighet.
I Finland gör man just så. Där liknade forskningspolitiken fram till slutet av 1980-talet den i Sverige. Då beslöt man att professionalisera forskningspolitiken och man skapade ett organ direkt under regeringen, Statens råd för vetenskap och teknik, för att koordinera grundforskning och innovationer.Grunden för forskningspolitiken blev förändring och anpassning.
– I slutet av 1980-talet när det nationella innovationssystemet var nytt gjorde både regering och näringsliv rejäla nysatsningar. Medan andra länder sparade sig genom krisen satsade Finland.
Professionaliseringen av forskningspolitiken innebar att man använde sig exempelvis av effektstudier och internationella jämförelser. De hakade på nya trender och satsade på innovationspolitik. Men då man senare fann att det blivit för mycket fokus på innovation och att man blivit dålig på grundforskning så beslöt man att satsa mer på excellens.
– Satsar man mycket på att få fram innovationer tonar man ned traditionella forskningsmiljöer. Men grundforskningen spelar i slutändan stor roll för att få fram innovationer; fokus på kortsiktighet ger på längre sikt svagare innovationsmöjligheter.
Finland ledande
Det här insåg man i Finland.
– Jag skulle vilja säga att Finland är ledande. De har kunnat lösa balansen mellan grundforskning och innovationsforskning, de har både viljan och mekanismen för att kunna hantera sådana här problem. De har Statens råd för vetenskap och teknik direkt under regeringen, där både innovation och grundforskning kan mötas på högsta politiska nivå. Det leder till att man kan ta de möjligheter som finns och komplettera systemet när man ser att det är obalans eller när det är ineffektivt.
I Finland har man alltså en instrumentell syn på forskningspolitiken.
– Finland har lyckats bra och det beror både på att det finns politisk vilja och framförallt pengar. Man sätter kraft bakom retoriken med pengar och då fungerar det.
Peter Schilling har också jämfört med Storbritannien. Där är nytta den grundläggande idén för forskningspolitiken, och därför drar politiken mot innovationshållet.
– I Storbritannien är forskningspolitiken en följd av Margaret Thatchers syn att den offentliga sektorns alla delar skulle generera direkt nytta. Om en del av den offentliga sektorn inte genererar nytta i ekonomisk mening ska den läggas ned. Alltså ska forskningen också generera direkt ekonomisk nytta.
Som en följd av detta flyttades Office of Science and Technology, OST, över från motsvarande utbildningsdepartementet till motsvarande näringsdepartementet.
Eftersom huvudinriktningen på forskningspolitiken i England till stor del är nytta kan man inte som i Finland snabbt ändra fokus om man har satsat för ensidigt på en del av forskningen.
I en utvecklingsfas
En av de stora slutsatserna i Peter Schillings avhandling är att svensk forskningspolitik är inne i en utvecklingsfas och håller på att förändras.
– I Sverige har forskningspolitiken till största delen varit fokuserad på grundforskning och har haft svårt att skifta över till en annan politik.
Men jag tror att grundforskningsprincipen nu håller på att luckras upp. Sverige börjar alltså närma sig den internationella trenden, men ändrar sig väldigt långsamt. Peter Schilling anser att grundforskningsspåret börjar få mindre dominans i Sverige och att den nya forskningspropositionen är ett steg i den riktningen.
– Nu försöker man gifta samman grundforskning och innovationsforskning och använda sig av forskningen som en strategisk möjlighet, vilket är vad jag förutspådde när jag skrev min avhandling.
PER-OLOF ELIASSON
