Nyligen överlämnade riksdagsledamoten Sonia Karlsson till regeringen betänkandet Dubbel bosättning för ökad rörlighet (SOU 2005:28). Hennes uppdrag har varit att ”göra en översyn av reglerna om avdrag vid beskattning för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning.”
SULF har varit i kontakt med utredningen under arbetets gång. Enligt gällande regler får de skattskyldiga som flyttar på grund av sitt arbete och som har dubbel bosättning viss avdragsrätt för de kostnader som därigenom uppstår. Ökade levnadskostnader får dras av under längst tre år för gifta och sambor, medan övriga skattskyldiga har samma möjlighet under högst ett år. Tiden för avdrag kan förlängas om ”anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det.” (Inkomstskattelagen 12 kap 19–20 §§).
Reglerna om avdrag för dubbel bosättning blir aktuella till exempel när Y får anställning som forskarassistent vid högskolan Y, medan partnern har kvar en tillsvidareanställning på högskolan i Z, där övrig familj finns och har sin fasta bostad.
SKATTSKYLDIGA MED LÄRARARBETE (högskola och ungdomsskola) är den femte största gruppen bland dem som yrkar avdrag för dubbel bosättning. I åtskilliga fall är gällande regler i inkomstskattelagen ändamålsenliga för dem. Skatteverkets lokala företrädare har också använt sunt förnuft och medgett avdrag för längre tid än de ovan nämnda perioderna i de fall en make med tidsbegränsad anställning flyttar till en annan ort.
Men alltför många har hos skattemyndigheterna mött stora svårigheter att få gehör för avdrag för dubbel bosättning i mer än tre år. Skattemyndigheterna kan eller vill inte förstå att till exempel professorer i konstnärliga ämnen som mest får behålla sina anställningar i tio år (fem plus fem år), och att deras familjer därför finner det orimligt att flytta till en annan ort.
Förslagen i den ovan nämnda utredningen innebär vissa förbättringar. Tidsgränserna ökar till fem år för gifta och sambor, medan övriga får göra avdrag i längst två år.
DETTA ÄR GIVETVIS BRA, liksom att reglerna blir tydligare. Men utredaren har gjort det alltför enkelt för sig när det gäller anställda vid universitet och högskolor. Hon föreslår nämligen en skärpning av lagtexten ifråga om avdrag för längre tid än de nyss nämnda ; för närvarande fordras ”särskilda skäl” vilket föreslås ändras till ”synnerliga skäl”.
Detta är ett dåligt förslag! SULF uppmanar medlemmar, liksom företrädare för utbildningsdepartement, universitet och högskolor med flera att agera så att den nya lagstiftningen blir mera ändamålsenlig. Förslaget är ute på remiss, vilket ger bra tillfälle att framföra synpunkter.
SULF ANSER ATT samma stat, som i Högskoleförordningen föreskriver att anställningen för en professor i konstnärligt ämne får tidsbegränsas i högst tio (10) år, också ska ge läraren rätt till avdrag för dubbel bosättning under motsvarande tid. Det finns ofta starka verksamhetsskäl för att högskolorna vill behålla en och samma lärare i mer än fem år. Detta försvåras, om läraren tvingas tacka nej till fortsatt anställning, bara därför att det helt enkelt blir för dyrt för vederbörandes familj med dubbel bosättning utan avdragsmöjlighet.
Resonemanget i utredningen att ”inledningsvis godtagbara skäl försvagas med tiden (sid 129, även 132) är inte tillämpbart i dessa fall. Skälen för avdragsrätt behåller sin styrka. Utredningens tankar om att synnerliga skäl ska avse ”oförutsedda händelser” visar att man blundar för realiteterna. För att undvika framtida problem bör därför i inkomstskattelagen som exempel på ”synnerliga skäl” tydligt anges att den skattskyldiga innehar en anställning som tidsbegrän-
sas i Högskoleförordningen eller i liknande författning.
GÖRAN BLOMQVIST
Förbundsdirektör i SULF
