Den svenska forskningsfinansieringen har råkat i obalans. SULF har vid upprepade tillfällfällen under senare år pekat på att forskningsfinansieringen direkt till lärosätena måste ökas, nu senast vid en uppvaktning av Leif Pagrotsky. Men regeringens starka betoning av externfinansieringen ligger fast. I forskningspropositionen föreslår regeringen att mindre än en fjärdedel av de nya resurserna skall gå direkt till universitet och högskolor.
De till universiteten och vissa högskolor direkt anvisade medlen för forskning, det vi i dagligt tal ofta kallar fakultetsanslagen, har urholkats kraftigt sedan början av nittiotalet, delvis som en följd av en ofinansierad fördubbling av forskarutbildningens volym. Resurser för forskning har i stället i ökande utsträckning kanaliserats via forskningsråden och Vinnova. Detta har lett till en obalans.
Fakultetsanslagen fyllde traditionellt (minst) fyra funktioner varav finansieringen av forskarutbildningen var en. SULF har föreslagit att medel för forskarutbildning i fortsättningen skall anvisas för sig.
Vad det gäller medel för forskning avser dessa till en del resurser för grund-utbildningens forskningsanknytning. Detta är den enda del av forsknings-finansieringen som rimligtvis borde anvisas i proportion till antalet studenter i grundutbildningen. Till större delen rör det sig här om medel för lärarnas kompetensutveckling, genom egen forskning eller i andra former. Resurser för detta ryms inte i dagen grundutbildningsanslag. SULF har föreslagit att denna del av vad som idag rubriceras som resurser för forskning borde föras till grundutbildningsanslaget som en ”lärarpeng”.
Återstår två uppgifter vars finansiering återspeglar samhällets långsiktiga behov av forskning, bredd och spets. Vad det gäller svensk spetsforskning har forskningsråden under det senaste halvseklet haft mycket stor betydelse och kommer säkert att ha det även i fortsättningen. Det finns inte resurser att förverkliga alla riktigt ambitiösa projekt. Här måste det göras ett urval på nationell nivå. Detta bör vara rådens uppgift. Självklart måste ambitionen vara att öka svenska forskningsmiljöers bidrag till de stora genombrotten i framtiden. Det är i ljuset av den ambitionen man skall se satsningen på ”starka forsknings-miljöer”.
Men vi har också ett behov av bredd i forskningssatsningen, som en grogrund för framtidens starka forskningsmiljöer men också som en beredskap för att kunna dra nytta av framsteg gjorda på annat håll i världen. Hur framgångsrik satsningen på svensk spetsforskning än må bli kommer nästan alla framtida tillskott till vår samlade kunskap att ha sitt ursprung utanför landets gränser. Vi behöver kompetensen och beredskapen vid våra universitet och högskolor för att snabbt kunna tillgodogöra oss dessa framsteg. Vi talar här om utökad tid för våra professorer att forska och inte bara administrera och handleda vid sidan av sin undervisning, men också och kanske i ännu högre grad signifikanta resurser för att anställa forskarassistenter. Det här är exempel på självklara behov som inte behöver prövas i dyra ansökningsförfaranden utan där pengarna kan anvisas direkt till lärosätena.
Det ska i sanningens namn sägas att regeringen också föreslår 520 miljoner i ökade anslag till lärosätena och att man prioriterar bättre meriteringsmöjligheter för nydisputerade (ett ökat antal forskarassistenter) framför en fortsatt expansion av forskarutbildningen. Det är bra, fast det är lite och kommer sent. Större delen av pengarna kommer först år 2008. Bra är också att propositionen riktar sökarljuset mot lärosätenas (brist på) anställningspolicy och de många tidsbegränsade anställningarna. Propositionen erbjuder i stora stycken intressant läsning. Bl.a. för utbildningsministern ett intressant och insiktsfullt resonemang om det demokratiska samhällets behov av forskning liksom om förhållandet mellan grundforskning och den mer tillämpade forskningen. Synd bara att inte Per Nuder hade tid att läsa den delen.
I sista stund:
Det är med stor tillfredsställelse SULF konstaterar, i DN 6/4, att företrädare för den samlade oppositionen föreslår förstärkningar av forskningsbudgeten inära överensstämmelse med den uppfattning förbundet under lång tid givit uttryck för. (Läs mer under rubriken "Forskningen behöver 2 miljarder mer").
CHRISTOPH BARGHOLTZ
ordförande i SULF
