Siffrorna finns i en studie som gjorts av det norska forskningsinstitutet NIFU STEP på uppdrag av Vetenskapsrådet. Det är nämligen dags för – om inte en utvärdering – så åtminstone en oberoende lägesrapport om vad utbildningsvetenskapliga kommittén (UVK) hittills åstadkommit.
Före utgången av 2005 ska nämligen regeringen ta ställning till vad som ska ske med den särskilda satsningen på utbildningsvetenskap som startade 2001. Ska den öronmärkta satsningen förlängas? Ska den avvecklas och forskarna hänvisas till de reguljära fackområdena inom Vetenskapsrådet? Eller ska utbildningsvetenskap leva vidare som ett eget forskningsområde inom eller utom Vetenskapsrådet?
Frågorna finns med i den studie som professor Petter Aasen, även direktör för det norska institutet, presenterade hos Vetenskapsrådet, mitt under den åter uppblossande debatten om lärarna och deras utbildning.
Regeringen har tillsatt en egen utvärderare, rektor Lars Haikola.
Petter Aasen ville kalla sin studie för en ”situationsbeskrivning” av vad som planeras. Fyra år är för kort tid för att utvärdera en forskningssatsning, påpekade han.
Aasen hade uppfattat sitt uppdrag rätt när han inte hade ”utvärderat”, framgick det.
–Det skulle vara som att köra en skördetröska över en nysådd åker, sa Tjia Torpe, ordförande i UVK.
–Det är skillnad på vad ansökan gäller och vad som kommer ut. Alla som själva forskat vet att det inte slutar där man tänkt, sa professor Ulf P Lundgren, huvudsekreterare i UVK.
En situationsbeskrivning
Generaldirektör Pär Omling hos Vetenskapsrådet sa att det viktigaste som hänt är att forskning om utbildning inte längre ifrågasätts. Utbildningsvetenskapen har fått samma legitimitet som andra ämnesområden.
I väntan på resultat av själva forskningen har de norska utredarna studerat hur kommittén tolkat och följt upp sitt mandat, vilka som fått bidrag och varför, var det forskas och liknande.
”Medelforskaren” inom området är en man som är mellan 50 och 60 år gammal, är knuten till Linköpings eller Göteborgs universitet och har disputerat i pedagogik. Projektet löper på tre år och har fått 2-4 miljoner av UVK. Tre medarbetare är involverade, en doktorand är knuten till projektet som är tvärfackligt.
De flesta har fått mellan 2 och 4 miljoner
Så ser alltså medelforskaren ut. I verkligheten varierar forskningsmedlen mellan 200 000 och 10 miljoner kronor, de flesta – 63 procent – har dock fått mellan 2 och 4 miljoner. 43 procent av de 151 projekten har en kvinnlig huvudman. 56 procent har disputerat i pedagogik, därnäst kommer psykologi med 12 procent.
Det finns spänningar kring hur medlen fördelats, vilket är naturligt med tanke på kommitténs dubbla uppdrag, noterade professor Aasen. Två forskartraditioner krockar. Å ena sidan en praxisorienterad, empirisk och ofta teorisvag klassrumsforskning som ställer stora krav på praktisk relevans. Å andra sidan en mer teoretisk, akademiskt orienterad forskning som drivs fram av forskarnas nyfikenhet.
Kritik mot förhållanden
Den kritik som Petter Aasen kom med gällde inte i första hand kommitténs arbete, utan främst de förhållanden kommittén har att arbeta under.
De forskningspolitiska dokument som ledde fram till satsningen är oklara och tvetydiga och ger möjlighet till olika tolkningar om satsningens ambition och innehåll. Bristande stringens och precision i dokument ger rum för olika tolkningar om kommitténs mandat, påpekade han.
Professor Aasen har studerat svensk utbildningspolitik sedan 1990 och har många synpunkter, särskilt på gamla Skolverkets avvecklade sektorsforskning. ”Denna massaker”, kallade han avvecklingen och drog till med en metafor:
–Har man en skön planta bör man inte dra upp den med rötterna för att se om den börjat växa.
KERSTIN KÅLL
