Sven Ove Hansson slåss emot pseudovetenskap för att främja demokratin i en intervju i Universitetsläraren 3/2005. Frågan är dock om just demokratin utvecklas genom att man kallar vissa medborgares tolkningar av världen för ”vanföreställningar”.
Visst borde Hansson veta att det ganska ofta finns olika uppfattningar inom vetenskaperna själva om vad som är vetenskapligt rimlig eller ej – särskilt i humaniora så som arkeologi, ur vilken han hämtat många exempel till sin artikel. Till exempel lämnade jag en gång ett artikelmanus till en välkänd amerikansk facktidskrift och fick tillbacka fyra olika referee-granskningar. Två sakkunniga ansåg att artikelns ”scientific soundness” var utmärkt och två dömde ut den helt. Det som gäller för en vetenskap som just arkeologin, har mest att göra med de specifika diskursregler och akademiska traditioner vilka skiljer sig åt mellan olika akademiska grupper och angreppssätt, och som inte är identiska mellan olika forskargenerationer heller.
Dessutom är det inte alls så klart att just vetenskaperna erbjuder det bästa sättet att förhålla sig till de frågor och problem som människor har i förhållande till den världen de råkar leva i. Det som verkar vara en ”vanföreställning” för vissa individer kan hjälpa andra att förbättra sina hälsa eller ge mening i livet.
Hansson har förstås helt rätt när han påstår att ”Pseudovetenskap är ett problem för forskarnas kommunikation med samhället och för samhällets möjlighet att dra nytta av vetenskapen.” Men problemet ligger inte i en oförmåga från medborgarnas sida att hålla med vad vetenskapsmannen säger, som Hansson verkar tro. Snarare kan man vara tveksamt till att vetenskapens nytta är så stor, om så många människor föredra alternativa kunskapsmodeller. Och om samhället verkligen inte drar så stor nytta av vetenskapen skulle jag i första hand inte dra slutsatsen att det är just samhället som måste ändra sig.
Den tredje uppgiften bör inte handla om att försöka omvända medborgarna till att ta en vetenskaplig väg till sanningen utan istället kräva av vetenskaps-mannen en vilja att just lyssna och diskutera med andra ämnen av ömsesidigt intresse. Som en större rapport från Economic & Social Research Council i Storbritannien nyligen hävdade är problemet inte en brist på vetenskaplig förståelse hos allmänheten utan snarare en brist på vetenskapens förståelse för allmänheten.
CORNELIUS HOLTORF,
Forskarassistent i förhistorisk arkeologi,
Lunds universitet
