De senaste tio åren har rådet verkat som en självständig enhet inom Högskoleverket. Det är regeringen som utser rådets ordförande och ledamöter.
Högskoleverkets ledning tycker inte att rådet passar in.
–Vi arbetar inte i verkets huvudfåra, säger kanslichefen Gunilla Jacobsson. –Högskoleverkets stora uppgift är att granska kvaliteten på utbildningen, en väldigt stor apparat. Vår huvuduppgift är att främja det pedagogiska utvecklingsarbetet. Det är två lite artfrämmande verksamheter.
Tidigare grundutbildningsrådet
Det behövs en kort historik för att förklara hur det kunde bli så här.
Före Högskoleverkets dagar var Grundutbildningsrådet, som det hette då, en egen myndighet. Huvudsekreterare och eldsjäl för nya pedagogiska grepp var den nyligen avlidne lektorn Hans Jalling.
1995 fördes rådet till nya Högskoleverket, dock med bibehållen självständig ställning. Högskoleverket tillhandahåller kanslistöd. (Verket ger också kanslistöd till två nämnder, Högskolans avskiljandenämnd och Överklagandenämnden för högskolan.)
När Jallings efterträdare som huvudsekreterare, Ingemar Ingmarsson, pensionerades år 2003 besattes inte tjänsten, sedan Högskoleverket låtit förstå att man gärna såg att rådet placerades någon annanstans.
Gunilla Jacobsson ryckte in som kanslichef på halvtid från sitt ordinarie jobb inom verket (det är hon som bland annat stått för de utredningar som kallas Studentspegeln och Doktorandspegeln).
–Jag blev tillförordnad på ett år och under premissen att stanna år 2004 ut. Det blev inte så. Jag blir kvar hela 2005, sedan får vi se vad som händer, ler hon
Men det börjar brådska med beskeden om framtiden, inte bara för de 6,5 anställda på kansliet. Styrelsen, med rektor Lars Haikola vid Blekinge Tekniska Högskola som ordförande, har påbörjat sitt sista mandatår. Årets utdelning av pengar till idérika pedagoger är alltså det sittande rådets sista.
–Så länge ingen ritat om kartan är det den gamla som gäller. Business as usual, säger Gunilla Jacobsson, men medger att det kan vara svårt att hålla ångan uppe under en så lång period av ovisshet.
Ingen brist på idéer
Det är ingen brist på idéer att stödja och främja. Konkurrensen om rådets pengar är stor. I fjol kom det in 183 ansökningar, varav 13 beviljades, samtliga gällde grundutbildningen.
–Det är studenterna och studentperspektivet som är i fokus för rådet, poängterar Gunilla Jacobsson.
De tretton fick dela på 16 miljoner ur rådets totalbudget på 30 miljoner ( rådet finansierar också kurser, seminarier, utvärderingar mm).
Bland de lyckliga finns Kim Bolton vid Högskolan i Borås, som ska ta datoranimeringar till hjälp för aktivt lärande av kemiska koncept, Anna Wahl vid Handelshögskolan i Stockholm som fortsätter sin uppmärksammade undervisningar i könsteori på ekonomutbildningar och Maria Sunnerhagen vid Linköpings universitet som ska försöka ge studenterna ökat ansvar för avancerad laborativ inlärning i större grupper.( se Universitetsläraren nr 17/2004.)
–En droppe i havet, kommenterar kanslichefen penningsumman.
Hennes medarbetare Per Ekman, som bland annat ansvarar för rådets sommarinstitut för unga universitetslärare, går och printar ut ett entusiastiskt nyhetsbrev från England som jämförelse. Där meddelas stolt att det brittiska rådet för högre utbildning satsar 315 miljoner pund under fem år för att skapa 74 "Centres for Excellence in Teaching and Learning".
Pengarna ska användas för att belöna och hitta excellenta lärare och ge institutioner möjlighetet att investera i personal, byggnader och utrustning för att stödja och främja framgångsrik pedagogik "in new and challenging ways", står det.
Det svenska Rådet för högre utbildning har hittills delat ut sina anslag till enskilda lärare. I år har man växlat in på nya spår och även gett universitet, högskolor och fakulteter möjlighet att söka anslag för ämnesdidaktiska centra.
–De skulle kunna bli ett slags resursbanker för lärare, ett levande nätverk för diskussion om pedagogiska frågor. Det ska bli spännande att se hur det faller ut, säger Gunilla Jacobsson.
Ansökningstiden för årets anslag gick ut i mars, i juni beräknas den första gallringen vara klar, och i september ska resultatet meddelas.
Sju bedömningsgrupper
I årets utlysning betonas starkt vikten av genusperspektiv.
Rådet startade och drev förut ett nätverk benämnt "Levande Pedagogers Sällskap", som numera stillsamt tynat bort. Men individuellt finns flera levande pedagoger ur sällskapet fortfarande med, de ingår i de sju bedömningsgrupper som går igenom ansökningarna.
Gunilla Jacobsson vill som kanslichef inte komma med några bestämda åsikter om hur rådets arbete och organisation ska se ut. Vikten av en god pedagogisk utbildning är det ingen som ifrågasätter, säger hon, även om pedagogiken inte nått upp till forskningen på den akademiska värdeskalan.
–Den politiska ambitionen är ju att få 50 procent av en årskull i högre utbildning, då kanske man borde kunna smörja det pedagogiska systemet en aning mer, säger hon.
I vart fall finns det många frågor som väntar på svar. Vill regeringen ha en nationell organisation för pedagogisk utveckling? Om så är fallet – vill man att verksamheten ska ske på individnivå eller systemnivå? Ska rådet vara fristående eller samordnas med andra uppdrag? Vilka organisatoriska lösningar kan man tänka sig?
–Det är svaren på sådana frågor som vi hoppas hitta i högskolepropositionen, säger Gunilla Jacobsson.
KERSTIN KÅLL
