-Det är inget lärosäte som har råd att slösa bort arbetskraft på jobb som kanske är onödigt, säger Kerstin Norén, prorektor vid Göteborgs universitet
och ordförande i universitetets referensgrupp för Bolognaprocessen.
Uppdraget för referensgruppen är att utarbeta en handlingsplan för Bolognaprocessen vid Göteborgs universitet.
-Men redan vid vårt första möte konstaterade vi att man inte kan ha en handlingsplan utan en bakomliggande policy. Vi har initierat diskussionen
och till vårt nästa möte ska det finnas utkast till policy och handlingsplan, säger Kerstin Norén.
Inför policyförslaget har referensgruppen sökt inspiration från Lunds universitets handlingsplan, från Stockholms universitets pedagogiska centrum och från Uppsala universitet som var först med att lägga ut en Bolognapolicy som tagits av styrelsen.
-De stora universiteten har Bolognagrupper organiserade på lite olika sätt och i stort sett alla svenska lärosäten har en Bolognaansvarig.
Kerstin Norén har överblick, hon är en av åtta medlemmar i den nationella grupp Bolognapromotorer som Internationella programkontoret har bildat på
utbildningsdepartementets uppdrag.
Bolognaprocessen är tvärtemot vad många tror inget EU-projekt utan ett initiativ taget på ministernivå.
-Men numera ställer EU upp med service för processen, vilket kan vara ett sätt att få kontroll över frågan.
40 länder är med i Bolognaprocessen, betydligt fler än EU:s 25 medlemsstater. De flesta europeiska länder är med, ytterligare fem ansöker i år. Till och med Vatikanstaten deltar.
Sedan 1999 har man vartannat år haft ett möte mellan utbildningsministrarna från de länder som är med i Bolognaprocessen, nästa ministermöte ska vara i
Bergen i maj.
Lagt ett förslag
Den svenska regeringen har lagt ett förslag till ändring av högskolelagen, där man bland annat vill införa 3-nivåsystemet, grundnivå, avancerad
(master)nivå och forskarutbildning.
-Men i lagförslaget finns inget om hur långa de olika delarna ska vara.
Internationellt blir man färdig doktor efter totalt åtta års eftergymnasiala studier.
Om masternivån i Sverige ska vara ett år bör forskarutbildningen vara fyraårig. Men om masternivån är tvåårig bör doktorandnivån bli treårig.
-Vi skulle naturligtvis kunna behålla en fyraårig forskarutbildning även vid en tvåårig masternivå, och totalt ha en nioårig utbildning. Men det blir dyrt både för individen och samhället och jag tror inte staten vill betala.
Viktigt att inte låsa fast längden
Göteborgs universitet anser att det är viktigt att inte låsa fast längden på masternivån, utan att den kan vara ett till två år. Detta eftersom många
yrkesutbildningar har 1,5-åriga påbyggnader.
-Och det finns ingen anledning att föreslå en längre utbildning utan att veta varför, bara för att få en viss struktur i systemet. Men i flera andra länder har man tvåårig master, därför skulle man kanske ha en annan beteckning på de kortare påbyggnadsutbildningarna.
En fråga är om det finns någon efterfrågan på masterutbildningar.
-Man måste också undersöka vad arbetsmarknaden vill. Vill den ha så långa utbildningar? Det är inte alls självklart att det finns någon efterfrågan på studenter som har femårig istället för treårig utbildning.
Masternivån är dessutom avsedd främst för dem som tänkt sig att forska, men Kerstin Norén påpekar att en avslutad utbildning också måste vara användbar
i resten av samhället.
-Det är ett problem vi måste ta upp. Vi ska under våren anordna ett seminarium med arbetslivet i regionen för att diskutera frågan.
I skrivande stund håller man på utbildningsdepartementet på att skriva på
Utbildningspropositionen. Senast i september måste propositionen läggas fram, om den ska tas i höst så att bestämmelserna ska kunna träda i kraft i Sverige 1 juli 2007, slutdatum för hela Europa är år 2010.
Tanken bakom Bolognaprocessen är ytterst att Europa ska kunna delta i den akademiska kapplöpningen med främst USA. Europa ska bli en lockande
utbildningskontinent som ska kunna dra till sig studenter från resten av världen.
Fyra mål
Bolognaprocessen har fyra uttalade mål för högre utbildning (målen är inte rangordnade):
• Ämneskunskap
• Medborgare i ett demokratiskt samhälle
• Anställbarhet
• Personlig bildning
Det finns en lång rad frågetecken som Bolognaansvariga på landets lärosäten hoppas att den kommande utbildningspropositionen ska räta ut.
-Längden på masterutbildningen, eventuell dimensionering av grund- och masternivån. Hur ska vissa utbildningar till legitimationsyrken utformas,
övergångsregler – ska vi lokalt bestämma dem eller kommer ett nationellt reglemente?
En fråga är möjligheten att behålla fristående kurser som på stora universitet är en betydelsefull del, på GU utgör de cirka 50 procent.
En annan stötesten är betygssystemet, de så kallade ECTS-betygen.
Tanken är att varje land ska ha sitt eget betygssystem och att den sjugradiga ECTS-skalan ska vara ett referenssystem för att kunna jämföra
betygen mellan olika länder.
-I många europeiska länder har man en 20- och till och med 30-gradig betygsskala som är enkel att översätta till en sjugradig, det är svårare
för oss som har färre betygssteg.
Dessutom är ECTS-betygen relativa till skillnad från vårt målrelaterade betygssystem.
-Det återstår att se om regeringen anpassar sig till att den sjugradiga skalan bara är tänkt att vara ett referenssystem.
För långa utbildningar
En särskild fråga är att lärarutbildningarna ganska nyligen ombildats på ett sätt som inte stämmer med Bolognaprocessen. En del av utbildningarna är
för långa, medan andra är för korta.
-Nu verkar det som departementet vill ha med alla yrkesutbildningar i processen och då måste man göra något åt lärarutbildningarna, säger Kerstin
Norén.
Hon uppfattar att inställningen på svenska lärosäten generellt är positiv till Bolognaprocessen.
-Forskare och lärare är intresserade av internationalisering. Medan det i forskningen redan finns en vana vid internationellt utbyte så kan speciellt utbildningen bli roligare och få högre kvalitet genom internationalisering.
Det finns farhågor att saker som är bra med det svenska universitet och högskolor kan försvinna i ivern att anpassa oss till andra länders
utbildningssystem.
-Det är viktigt att förstå att Bolognaprocessen inte handlar om att göra utbildningarna lika i olika länder utan att göra dem jämförbara.
I riskzonen
Men det finns saker som är i riskzonen och måste värnas. Bolognaprocessen ställer krav på rörlighet som inte är möjlig för alla svenska studentgrupper.
-Svenska studenter har långtgående rättigheter att få hjälp vid olika handikapp. Vi har också studenter som är äldre eller är ensamstående föräldrar medan i övriga Europa studenterna oftast är yngre. Vi måste också tänka på att värna breddad rekrytering och på olika åldersgrupper och på dem som både jobbar och studerar. Att utveckla IT- och datorbaserad utbildning är ett sätt, säger Kerstin Norén.
PER-OLOF ELIASSON
