Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Tid att lobba för nytt ramprogram

I slutet av april lägger EU-kommissionen fram förslag till det sjunde ramprogrammet för forskning, från 2007-2013. Med andra ord är det nu hög tid för lobbying för att påverka vilka områden som bör uppmärksammas. Idag ser det ut som om grundforskning och vetenskaplig infrastruktur kommer att få en framträdande plats i det kommande ramprogrammet.

1 februari, 2005
Universitetsläraren

Sverige kan påverka programmet genom kontakter på olika plan, allt från samtal mellan regeringsledamöter och forskningskommissionär till möten mellan forskare och tjänstemän i EU-kommissionen.
En officiell kanal är Sveriges forskningsrepresentant i Bryssel, Bjarne Kirsebom , som arbetar på Sveriges "EU-ambassad" , den Permanenta Representationen i Bryssel.
–Min uppgift är att representera Sverige vid förhandlingarna om forskning. Det handlar om förberedelser inför EU:s ministerråds möten, där man beslutar om förslag från EU-kommissionen. Ett exempel är ramprogrammen för forskning. Ministerrådet och EU-parlamentet beslutar om de ekonomiska ramarna och den huvudsakliga inriktningen, därefter beslutar kommissionen inom ramarna.
Han förtydligar.
–Förhandlingarna inför ministerrådets möten handlar bokstavligt talat om 25 personer, en från varje medlemsstat, som sitter runt ett bord för att enas.
Bjarne Kirsebom berättar att mer än 90 procent av förhandlingsarbetet är avklarat innan ministrarna själva tar vid. Han, som för cirka tio år sedan slutade som statssekreterare hos utbildningsminister Per Unckel (m), har dock inga problem med att föra den svenska s-regeringens talan i Bryssel.
–Det var dåvarande utbildningsminister Thomas Östros, som erbjöd mig jobbet och jag uppskattar mycket förtroendet .

Som en högre tjänsteman
Bjarne Kirsebom var då vd för Stockholm Arts & Science efter att ha varit VD för KK-stiftelsen. Han inledde sitt förordnande på två år i Bryssel 1 september 2003. Arbetet som ”Sveriges röst” beskriver han som ett jobb som en högre tjänsteman, det vill säga den typ av arbete han haft tidigare, till exempel i början av 1990-talet i administrationen på Umeå universitet.
– Jag arbetar inom ramen för instruktioner som kommer från Regeringskansliet. De kommer till efter dialog, men i slutänden är det Regeringskansliet som bestämmer.
Hans arbete handlar inte om makt, förklarar han, men om att skapa och förmedla svenskt inflytande.
–Vid förhandlingarna kan representanterna från medlemsländerna lägga sina ord så att de kan påverka de andras uppfattningar eller skapa allianser och agera gemensamt för att nå ett visst resultat. Det är ett arbete som kräver att man känner väl till hur systemen, till exempel forskningsorganisationerna, är uppbyggda i medlemsländerna och hur de europeiska institutionerna fungerar.

Fördubblad budget
Just nu pågår det sjätte ramprogrammet 2003-2006, men inom kort kommer förhandlingsarbetet om det sjunde ramprogrammet att dra igång. Sedan i somras finns kommissionens första ”orientering” formulerad. Den går bland annat ut på att forskningens budget skall fördubblas upp till 10 Mrd Euro per år. Nyheter är att grundforskning och infrastruktur för forskning ska få mycket större betydelse än i tidigare ramprogram. En annan mycket viktig information som kommit helt nyligen är att nästa Ramprogram kommer att löpa hela sju år.
Men först 20 april lämnar kommissionen sina " skarpa" förslag till prioriterade forskningsområden.
Innan dess utsätts kommissionen för aktiv lobbying och släpper själva upp testballonger.
–Vi i Sverige uppfattar ofta lobbying som något negativt, men så är det inte i EU:s arbete. Lobbying är en förutsättning för ett allsidigt beslutsunderlag, säger han.
–I Bryssel är lobbying så etablerat och viktigt att exempelvis företag som vill bedriva lobbying måste registrera sig.
–Vi har mycket att lära av det arbetssätt som bedrivs. I flera länder är påverkan "underhand" något helt naturligt även inom forskningspolitiken. Stora forskningsinstitut och företag agerar mycket frimodigare och mer långsiktigt än svenska motsvarigheter. Det är inte något skumt, utan ett självklart inslag i beslutsprocessen.
Han tillägger att olika allianser, mellan länder, mellan forskningsinstitut och företag är ”en del av livsluften i Bryssel”.
–Det är en nödvändighet , eftersom ingen aktör eller ens medlemsstat är tillräckligt stor för att på egen hand genomdriva sin vilja.
Han fortsätter:
–Konkurrensen om forskningsfinansiering kommer att skärpas. Svenska forskare är duktiga, men måste stärka framförhållningen i påverkan hur program utformas och bli ännu bättre på att skapa allianser. Utvecklingen går i riktning mot att även de svenska forskningsfinansiärerna måste bli mycket aktiva på den europeiska nivån. Nu är det 25 länder som konkurrerar på lika villkor om EU-medlen.

Teknologiplattformar

Svenska hjärtefrågor inför det sjunde ramprogrammet är först och främst tillkomsten av det Europeiska forskningsrådet och stödet till grundforskning, samt regelförenkling.
–Men också ökade resurser för forskning, som gynnar utvecklingen hos små och medelstora företag. När det gäller stora företag driver vi frågan om så kallade teknologi plattformar. För svensk del är bland annat "TP" som stöder utvecklingen inom stora svenska industriella kluster som skogsnäringen och telekom som står på agendan. En annan profilfråga för Sverige rör stöd till snabbare integration i det europeiska forskningssamarbetet av de nya, östeuropeiska medlemsstaterna.

Marknadsföra Sverige
Den svenska Representationens arbete, handlar inte enbart om förhandlingar.
En stor del av verksamheten, särskilt under perioder när förhandlingsarbetet inte är dagsaktuellt, går ut på att marknadsföra Sverige.
–Vi har till exempel dragit igång en seminarieserie i Bryssel, kallad ”Views on Research” – femton forskningsfinansierande myndigheter, stiftelser och organisationer i samarbete med Kungliga Musikhögskolan – med arrangemang en gång i månaden från mars 2004 till mars 2005.
Det handlar om svensk forskning i ett europeiskt perspektiv och seminarierna har väckt positiv uppmärksamhet både på hemmaplan och i Bryssel.
Ämnen som tas upp är framför allt sådana som kan väcka intresse i kommissionen och i andra medlemsländer.
–Naturvårdsverket och Rymdstyrelsen har ordnat ett seminarium om klimat, Vetenskapsrådet ett om Gender Specific Health Issues, Strategiska stiftelsen om Strategiska forskningscentra och ledarskap, Vinnova om Teknisk framsyn. Ett seminarium om Östersjön och marinbiologisk forskning i Formas regi har givetvis varit intressant för medlemsländerna runt Östersjön.

Besök från företag
Vardagen på Sveriges Representation i Bryssel omfattar också besök från svenska företag.
–Mycket av den europeiska forskningen har industriell relevans, fortsätter Bjarne Kirsebom.
–En hel del svenska företag behöver stimulans och en del stöd för att engagera sig i europeiska forskningsprogram. Min roll i det sammanhanget är att lyssna, råda och öppna en eller annan dörr härnere. Mycket av detta arbete vilar också på andra, t ex det svenska EU/FoU-rådet .

Goda skäl att lyssna
Visst är det mycket i övriga Europa som är annorlunda än i Sverige, bekräftar Bjarne Kirsebom.
–Nästan allt i Sverige, när det gäller lagstiftning och institutioner, finns i alla europeiska stater. Det är inte säkert att det svenska sättet att lösa den ena eller andra frågan är det enda sättet eller ens det bästa. Vi har utomordentligt goda skäl att lyssna på de andra länderna. Det går inte en dag, utan att jag själv lär mig något nytt.
–Det finns skillnader som kan vara ”svåra” att förstå, fortsätter han.
–Europeiska institutioner, till exempel EU-kommissionen, är mycket legalistiska och angelägna om att följa alla lagar och förordningar. Jag, som gammal universitetsbyråkrat, har ju hört hårda ord om den svenska byråkratin, men jag kan garantera att den är en västanfläkt i förhållande till den europeiska byråkratin.
–I Sverige är vi förhållandevis ”smidiga”, tycker jag. Men det är lättare att vara ”smidig” i ett land med 9 miljoner invånare än att styra en union med 25 medlemsstater och 450 miljoner invånare. Det går långsammare och det finns fler led i processen.
Han fortsätter:
–Å andra sidan finns också praktiska lösningar. Till exempel EU-ordförandeskapet, som pågår ett halvår i taget. Varje land som är ordförandeland utövar stort inflytande över agendan under den tiden. Det skulle aldrig bli något om alla 25 medlemsländer skulle enas om vilken fråga som ska stå på dagordningen, för då skulle man aldrig komma någon vart. EU-kommissionens "ensamrätt" att framlägga förslag verkar i samma riktning.

EVA RÅDAHL

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023