Gunnar Törnqvist har länge intresserat sig för människors kreativa förmåga. Nu har han skrivit en bok med titeln ”Kreativitetens geografi”. Där analyserar han platser och miljöer där förnyelse har skapats och vuxit fram.
Boken är den första i en ny skriftserie som SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, börjat ge ut.
Serien påminner om de skrifter Verdandi en gång gav ut i samhällsfrågor. SNS:s skrift kommer ut i pocket och ska kunna läsas på en timme eller två.
En inspiratör för Gunnar Törnqvist tänkande kring kreativitet är ekonomen Joseph A. Schumpeter. Kanske en av de största ekonomiska tänkarna som levat, enligt Törnqvist.
Schumpeter växte upp i dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Han skapade en banbrytande teori om hur innovationer skapade cykliska förlopp. Genom ”skapande förstörelse” drivs utvecklingen framåt i den kapitalistiska ekonomin. Ur krisen växer något nytt och bättre. Det gamla ersätts av något nytt.
I processen har entreprenören en viktig roll att skapa nya produkter och företag av kunskaper som redan finns. Han uppfinner inte, men ser till att uppfinnarens kreativitet kommer till nytta. Entreprenören förstår tidigt att dra nytta av det nya.
–Både uppfinnaren och entreprenören behövs i systemet för att skapa något nytt, säger Gunnar Törnqvist.
Få genuina förnyare
Liknade processer av skapande förstörelse finns på de flesta områden – inom konst, arkitektur, litteratur, musik och till exempel vetenskap.
–Vi talar om paradigmskiften inom vetenskapen, säger Gunnar Törnqvist.
Inom forskningen, menar han, finns få genuina förnyare. De flesta är duktiga entreprenörer som fångar upp det nya.
Förnyaren kan inom forskningen, som på andra områden, möta starkt motstånd. Han kan uppfattas som en kuf, en udda person som väcker olust. Som Einstein som på Princeton University fick ett eget laboratorium för att inte väcka anstöt.
Gunnar Törnqvist intresserar sig i boken för i vilken miljö den kreativa människan verkar, alltså de yttre villkoren för kreativitet. Där finns en rad belysande historiska exempel på platser där skaparkraften frodats som Aten, Alexandria, Florens, Manchester och till exempel Göttingen.
Folkrika städer är uppenbarligen bra miljöer för kreativa människor. Där finns marknaden, närheten och den kulturella smältdegeln som kan sätta igång kreativa processer.
Tre viktiga faktorer
Där finns de tre viktiga faktorer som den amerikanske regionalekonomen Richard Florida talar om i boken ”The Rise of the Creative Class” nämligen teknologi, talang och tolerans.
Inte sällan finns en mörk bakgrund till nytänkandet. Till exempel att USA efter andra världskriget tog över en elit av flyktingar från Europa, forskare som gavs goda villkor att verka i landet. USA har därefter fortsatt den politiken.
Det har gynnat landet, menar Gunnar Törnqvist.
Antal nobelpris
Ett mått på kreativitetens resultat i forskningsmiljöer kan givetvis vara ett där antalet nobelpris i de naturvetenskapliga ämnena spelar en framträdande roll . Av de tio främsta universiteten i världen efter den måttstocken är åtta amerikanska och två brittiska. Främst i Sverige är Karolinska institutet på plats 39 i världsligan och Uppsala universitet 20 platser längre ned.
Viktigt är då att påpeka att nobelpristagarnas kreativitet kanske inte uppstått på universiteten, som finns med på listan, utan långt tidigare. Universiteten har dock gett ekonomiska resurser och verktyg som fått kreativiteten att blomma och ge konkreta resultat. Ungefär som finansfamiljen Medici gjorde i renässansens Florens.
Gunnar Törnqvist tror att hemmiljön under barndomen har betydelse för kreativiteten i vuxen ålder. Som exempel nämner han att 20 procent av nobelpristagarna under åren 1901-2001 växte upp i judiska hem.
–Studier av deras biografier visar att många av dem hade en krävande hemmiljö, där god utbildning och intellektuell framgång skattades högt. Familjesammanhållningen var stark och mödrarna fungerade ofta som drivande krafter för att hålla ihop familjen.
–Trycket utifrån var samtidigt hårt, då de judiska familjerna ofta hade en utsatt position i samhället.
Men alla kreativa människor har inte växt upp i sådana hem. Gunnar Törnqvist vill dock betona hemmiljöns betydelse för kommande kreativitet. Han konstaterar även att bristen på kvinnliga nobelpristagare är en följd av sociala strukturer i samhället och att kvinnor ofta står utanför inflytelserika vetenskapliga nätverk.
Gymnasier i Budapest
En annan miljö som Gunnar Törnqvist lyfter fram som ett exempel på en bra grogrund för kreativitet är skolan, till exempel gymnasier i Budapest under förra seklets första årtionden. Tjugo av 1900-talets mest framstående vetenskapsmän kommer från Budapest. De gick ofta i något av tre gymnasier i staden. Där fanns mycket välutbildade lärare med hög status som ställde krav på eleverna, väckte intresset för studier och lockade fram deras förmågor.
Vad kan man då dra för slutsatser av detta? Gunnar Törnqvist är försiktig. Han framhåller dock att han för cirka 20 år sedan mer trodde på att det gick att skapa kreativa miljöer som kunde ge resultat även senare i livet. Idag lyfter han mer fram individen och hans eller hennes tidiga livserfarenheter. Hemmet är då viktigt liksom skolan.
Det nya växer ur krisen
En annan faktor är att nytänkandet inte tycks stimuleras av fasta strukturer och framgång, utan mer av strukturell instabilitet. Det är ur krisen det nya växer. När de går bra kör man på i uppgjorda hjulspår och nya tankar har svårt att tränga fram. Det är en viktig kunskap, eftersom det är i framgången man borde ge utrymme för det som kan komma senare.
–Det är de ganska få kreativa individerna som måste få utrymme. Det är de som skapar de kreativa miljöerna, säger Gunnar Törnqvist.
Vad ger det för förutsättningar för dagens svenska universitet och högskolor med massutbildning och ändå slimmade strukturer?
–Förmodligen inte de bästa, menar Gunnar Törnqvist.
JAN THORSSON
