Andelen kvinnliga nybörjare på de tekniska högskolorna har stadigt sjunkit de senaste fem åren, från cirka en tredjedel år 2000 till cirka en
fjärdedel i dag.
–Istället för att vi sitter på var sitt håll och lägger pannorna i djupa veck över hur vi ska få tjejer att söka till tekniska utbildningar så
behövs ett nationellt samarbete, säger Inger Larsson.
Hon kommer därför att kalla till en nationell konferens på KTH, preliminärt den 10 februari 2005.
Till konferensen kommer att bjudas in de universitet och högskolor som utbildar civilingenjörer, näringslivet, politiker och företrädare för
gymnasieskolan.
-Förhoppningen är att konferensen blir ett nationellt avstamp.
Trots alla goda föresatser söker alltså allt färre kvinnor till de tekniska högskolorna. Till KTH:s civilingenjörs- och arkitektutbildningar har
andelen antagna kvinnor sjunkit från 31-32 procent år 2000 till 24 procent i år. På Chalmers har sedan år 2000 andelen sjunkit från 31-32 procent till 23,5 procent och är nu den lägsta på tio år.
Arkitekturutbildningarna har ett annat mönster, de har alla mer än hälften flickor. Tendensen är liknande på andra tekniska högskolor.
-Att det är så få tjejer som söker är ett misslyckande. Men frågan är vems misslyckande det är. Det är samhället, näringslivets, högskolornas – allas misslyckande, säger Ing-Britt Svensson, utbildningschef på Chalmers.
Vad beror då minskningen på?
-Konjunkturen har stor betydelse. Det är ännu inte naturligt för tjejer att söka tekniska utbildningar. Vid minsta svårighet på arbetsmarknaden reagerar de snabbt, säger Christina Sternerup.
Hon har i många år varit informationschef med ansvar för rekrytering vid KTH och är nu KTH:s jämställdhets- och mångfaldssamordnare.
Hon anser att media och näringsliv har stark påverkan, men att de tekniska högskolorna till en del kan ha orsakat raset själva.
-Jag tror att många högskolor minskat på sina riktade satsningar att värva flickor, säger Christina Sternerup.
Ing-Britt Svensson på Chalmers anser också att rekryteringen är mycket konjunkturberoende.
-Min teori är att i tuffare tider blir tjejerna mera försiktiga i otraditionella val. Tjejerna reagerar på osäkerheten, för dem är det ett större ställningstagande att börja på en teknisk utbildning än för en kille, säger hon.
Finns ett samband
Det finns ett samband mellan betyg och andelen tjejer.
-Det visar sig att när antagningspoängen sjunker så sjunker andelen tjejer. Tjejer med lägre betyg vill inte börja på något som ser ut som en osäker utbildning. Killar glider in på utbildningen utan att bekymra sig, säger Ing-Britt Svensson.
Också Inger Larsson på KTH har reflekterat över gymnasiebetygens betydelse.
-Flickor har ofta de bästa betygen och duktiga tjejer vill ha valuta för betygen. Har de 20.0 i genomsnitt söker de utbildningar som kräver det, som
läkarlinjen, säger hon.
Ing-Britt Svensson tror att den låga andelen tjejer som vill börja på tekniska utbildningar också kan bero på en mindre backlash i samhället.
-Jag är säker på att de unga idag inte vill slita lika hårt med att kombinera karriär och familjeliv, som de sett sina 40- och 50-talistföräldrar göra. Och då är det tjejerna som gör avkall på yrkeslivet.
Undviker utbildningarna
En vanlig teori är att den bristande jämställdheten på tekniska högskolor gör att flickor undviker utbildningarna. På Chalmers har jämställdheten tidvis debatterats intensivt.
-Vi på Chalmers har mycket kvar att göra. Grabbigheten repellerar tjejer och det gäller inte bara Chalmers utan andra tekniska högskolor också, slår Ing-Britt Svensson fast.
Hon trycker på att grabbigheten inte bara finns bland studenterna utan att det är en inre högskolekultur ”som sitter i väggarna”.
-Det finns även strukturella problem i akademin att ta tag i. Vad är det som gör att vi har så få kvinnliga professorer och bara 14 procent
kvinnliga lärare? säger Christina Sternerup.
Eric Lindesjöö på Högskoleverket, som utvärderat utbildningen till högskoleingenjör, anser att just mansdominansen inom lärarkåren i teknik och naturvetenskapliga ämnen är ett tydligt problem. Den gör att enstaka kvinnor på kurserna lätt känner sig utanför.
-Men flera lärosäten försöker få in fler kvinnliga doktorander. Jag tror det är rätt väg att gå för att skapa goda förebilder.
Dock har han funnit att få högskolor aktivt arbetar med att införa genusperspektivet på tekniska utbildningar.
-Man borde titta på hur man anpassar kurserna för en minoritet av kvinnor i en miljö dominerad av män, säger han.
Den offentliga bilden av ingenjören är också alltför otydlig.
-Jag tycker högskolan är alltför övergiven i rekryteringsarbetet, vi behöver ett större engagemang från näringslivet, säger Christina Sternerup.
Vad göra?
Över huvud taget behövs det mer kunskap om varför tjejerna sviker.
-Vi vet för lite. Jag vill hitta ett sätt att undersöka varför de unga tjejer som är behöriga att söka inte gör det, säger Ing-Britt Svensson.
Men vad ska man göra för att få fler tjejer att söka till civilingenjörsutbildningar?
-Vi måste tala om och visa att kvinnor behövs i näringslivet. Det har inte framgått hittills. I propositionen Den Öppna Högskolan talas mycket om
vikten av mångfald men hur går det för dem sedan? Det verkar ju som mångfalden bara är till för att högskolan ska uppfylla en kvot, men man pratar inte om att kvinnor och invandrare behövs för att det är berikande för näringslivet och samhällsutvecklingen, säger Inger Larsson på KTH.
Insatserna inte tillräckliga
Det pågår en hel del insatser för att stimulera flickor att söka tekniska utbildningar, men uppenbart är de inte tillräckliga.
-Jag skulle vilja göra ett upprop till alla högskolor och universitet med teknisk utbildning: fortsätt med tjejsatsningarna. Gå ut till skolorna, ha riktade satsningar, inte bara till dem som valt teknik eller
naturvetenskap på gymnasiet. Jag är övertygad om att vi mycket väl kan gå ut till dem som läser det samhällsvetenskapliga programmet, säger Christina
Sternerup.
Hon anser att det inte räcker med webbsidor och broschyrer.
-Ungdomarna måste möta människor, kvinnliga teknologer. Vi måste nå ut väldigt tidigt i skolan och få en dialog med ungdomarna. Det ska kännas
tryggt och naturligt för dem att börja på en teknisk utbildning, egentligen med uppbackning redan från hemmet och dagis, säger Christina Sternerup.
Hon är övertygad om att det går att vända trenden.
-Man kan få goda resultat om man sätter till resurser. För 25 år sedan jobbade jag på Skolöverstyrelsen med olika modeller att rekrytera kvinnor till den dåtida gymnasieingenjörsutbildningen. Vi lät flickor från
gymnasiet träffa flickor på grundskolan. Det var mun till mun-metoden, en resurskrävande process, men enkel – och den fick flickor att börja på en teknisk utbildning som de annars inte tänkt göra.
PER-OLOF ELIASSON
