Höga förväntningar på tjugoårigt förbund

Förväntningarna var höga och stämningen god när 2004 års kongress öppnades på Vår Gård i Saltsjöbaden. SULF:s ordförande Christoph Bargholtz inledde med att summera både tråkiga och goda saker som hänt sedan kongressen för två år sedan. SACO:s ordförande Anna Ekström hade bjudits in och hon lyckades både med att underhålla och provocera.

Det har nu gått 20 år sedan SULF bildades genom en sammanslagning av Universitetslärarförbundet, ULF, och Sveriges Universitetsadjunkters förbund, SUAF. Det som i dag kan tyckas som en ganska självklar fusion var dock inte ett allt för enkelt beslut när det fattades på Grand hotell i Stockholm 1984.
– Vi tog upp frågan redan 1982. Men då var motståndet från professorerna för stort. De var helt enkelt rädda för de yngre. Det tog ytterligare två år innan vi kunde bilda SULF, säger John-Erik Thun, dåvarande ordförande för ULF.
Anders Grundström, som då var 1:e vice ordförande för SUAF menar att hela poängen var ju att göra förbundet starkare.
– Det har visat sig att vi hade rätt, säger Anders Grundström.
Och det var något som även Christoph Bargholtz poängterade när han öppnade och hälsade alla välkomna till 2004 års kongress.
– Det är glädjande att se att förbundet står starkt, sa han.
– Men det har hänt tråkiga saker sedan dess. Urholkningen av grundutbildningen har fortsatt. Finansdepartementet har hittat kryphål i lagen. Två högskolor, Jönköping och Chalmers, får inte höjda anslag på grund av att de inte är statliga myndigheter. Jag anser att vi har all anledning att vända oss emot det.

Kritisk till otillräckliga medel
Christoph Bargholtz var även mycket kritisk till den fortsatta urholkningen av forskningsanslagen. Trots att antalet forskarstuderande ökat de senaste åren har inte motsvarande medel skjutits till. Han uttryckte även oro över att det skett en ökning av uppsägningar inom högskolevärlden.
– Men allt är inte elände och förtvivlan. Under de två senaste åren har vi även nått en rad framgångar. Vi har fört en kamp mot staten och vunnit, säger han. Han syftar på Arbetsdomstolens dom där förbundet stämde Lunds universitet för att inte följa Lagen om anställningsskydd, LAS, vad det gällde en vikare som hade varit visstidsanställd i tre år. Förbundet krävde att vikarien skulle ha en tillsvidareanställning och Arbetsdomstolen bekräftade att SULF hade lagen på sin sida.

Trendbrott i löneavtalen
Dessutom var förbundets ordförande glad över att medvetenheten om högskolornas resurssituation har höjts utanför förbundet och menade att numera accepteras den verklighetsbeskrivning som SULF gjort.
– Jag är också glad över att vi för första gången på väldigt länge ser ett trendbrott i löneavtalen. Senaste avtalsperioden har SULF:s medlemmar klarat sig bättre än jämlika förbunds medlemmar.
Lönenivåerna har alltid varit en av förbundets kärnfrågor. Redan när förbundet bildades för 20 år sedan var det en huvudfråga och mellan 1989 och 1990 gjordes några av SULF:s bästa löneförhandlingar genom tiderna. Men därefter följde fem svåra år. Under 1990-talets senare hälft lyckades förbundet bättre, men under de tre senaste åren har löneavtalen legat en procent under utvecklingen.
– Vi är fortfarande inte i kapp, men det är viktigt att den negativa utvecklingen brutits, säger Christoph Bargholtz.
Christoph Bargholtz valde även att peka ut vad han ansåg vara centrala frågor för förbundet i dagsläget. Enligt honom är det bland annat viktigt att arbeta för att det kollegiala ledarskapet bevaras, att adjunkterna ges samma rättigheter som sina kollegor, att kampanjen för att alla doktorander ska få anställning fortsätter och att förbundet jobbar aktivt för att undanröja missbruket av visstidsanställningar.

Såg även orosmoln
I framtiden vill Christoph Bargholtz fortsätta arbetet med målet att få mer resurser till grundutbildningen och att basfinansiering av forskningen ökar. Han vill att sambandet mellan forskning och grundutbildning ska klargöras. Han såg även några orosmoln. Man måste till exempel fortsätta arbetet med att stoppa planerna på att ta avgifter av utomeuropeiska studenter.
Därefter förklarade han kongressen öppnad och hälsade alla hjärtligt välkomna till ett par spännande dagar med intensiva förhandlingar.
Men innan han lämnade över till kongressens gäst, SACO:s ordförande Anna Ekström, passade han på att säga att SACO är den naturliga hemvisten för SULF.
– Det finns ett speciellt skäl för det: Anna Ekström. Om jag kunde skulle jag utmärka henne till hedersuniversitets-lärare för hon är en hedersknyffel.
Det fick både de hundra ombuden som var samlade och Anna Ekström att skratta. Och det visade sig att Anna Ekströms tal skulle bjuda på ännu fler skratt, men samtidigt var hon provocerande i sitt tal.
Hon började med att prata om tillväxt.
– För ett år sedan var tillväxt på allas läppar. Det tycktes vara svaret på jungfruns bön. Men ordet har många tolkningar.

Jobba mer och smartare
För Anna Ekström innebär tillväxt att man måste jobba mer och smartare. Smartare är enligt henne bland annat att ha en lönepolitik som godkänner löneskillnader.
– Jag ser att vissa nickar och vissa skakar på huvudet. Det är viktigt att det är en löneskillnad mellan begynnelselönen och slutlönen och att de som tar i extra och vidareutbildar sig får lön för mödan. Däremot vill jag naturligtvis kämpa emot slentrianmässig lönesättning där skillnaderna beror på kön och etniskt ursprung.
En kommande utmaning enligt Anna Ekström är att både de äldres och invandrares arbetskraft tas till vara av arbetsmarknaden. Hon menar att universitetsvärlden har visat vägen när det gäller de äldre.
– Professorer som går i pension erbjuds en vacker titel och vissa får behålla sina arbetsrum och fortsätta arbeta med det de tyckt varit roligt.
Anna Ekström menade att det inte är lönsamt att ständigt gapa efter mer resurser, men hon poängterade att det finns ett område där hon ser ett behov. – Det är just forskningen. Det är dumsnålt att inte satsa tillräckligt på forskning och i dag satsar Sverige för lite.
Men Anna Ekström strök inte SULF:s medlemmar medhårs hela tiden. Hon hävdade att forskningsresurserna borde satsas på en spetskompetens och att anslagen inte skulle smetas ut till alla. När kongressens ombud gavs tid att ställa frågor visade det sig att flera av medlemmarna tyckte annorlunda.
Ann Fritzell, ombudsman på SULF, frågade hur man vet vilka som är de framtida spjutspetsarna?
Anna Ekström sade att hon inte hade något bra svar.
Hon fick även frågan om varför inte SACO slagits för att doktorander skulle få anställningar, en stridsfråga som SACO och SULF varit oeniga i. Hon svarade att SACO också lyssnade på andra förbund.
– Min åsikt är inte att de som redan jobbar massor med timmar ska jobba mer. Utan jag menar att fler ska jobba, vilket innebär att arbetsmarknaden får fler arbetstillfällen.
Efter Anna Ekström tog Christoph Bargholtz åter ordet och menade att det vore konstigt om en stor grupp intellektuella som var samlade i ett rum var eniga i allt.
– Men i slutet av dessa två kongressdagar krävs gemensamma beslut, sa Christoph Bargholtz.

LOTTA FOLCKER


Kategorier: Arkiv