Vi har stött ungefär 100 projekt och vi har besökt ett stort antal lärosäten, vi har lärt oss mycket om vad man kan göra för att öka bredden i rekryteringsbasen och vi har sett vilka hinder som ofta uppstår.
Det säger Erik Nilsson, rekryteringsdelegationens ordförande, ett par veckor innan slutrapporten ska presenteras (efter denna tidnings pressläggning). Han är skolborgarråd i Stockholms stad och hans arbetsplats är Stadshuset. Erik Nilsson fick uppdraget att leda rekryteringsdelegationen eftersom han har en bakgrund som studentpolitiker och ett engagemang i rekryteringsfrågor.
Ett konkret förslag delegationen ger är att en sammanhållande kraft, en central myndighet eller institution, ska få i uppdrag att se till att de nätverk som bildats kring rekryteringsfrågor fortlever och utvecklas vidare.
–Det vore mycket olyckligt om idéerna och kunskaperna i de nya nätverken kring till exempel collegeutbildningar och språkverkstäder går i graven i och med att delegationen avslutar sitt arbete.
Tre olika nivåer
Uppdraget gällde att motverka social och etnisk snedrekrytering och delegationen har kommit fram till att rekryteringen kan breddas om man arbetar på tre olika nivåer. Högskolan måste samarbeta med underliggande skolformer, det måste finnas introducerande utbildningar som överbryggar svårigheterna att komma in på högskolan och högskolorna måste bli bättre på att hålla kvar och lotsa igenom dem som antagits till utbildningarna.
–Redan idag finns en hel del samarbete mellan högskolor och gymnasier, men vi ser att man behöver väcka intresset för högskolestudier redan på grundskolan. Den sociala bakgrunden och om föräldrarna har akademisk bakgrund är helt utslagsgivande för om man väljer att läsa vidare på högskola.
Ett projekt delegationen stött har ordnat bussresor för elever från Rinkebyskolan som tillsammans med sina föräldrar fått besöka Stockholms universitet och KTH.
–Det kommer ofta som en fullständig överraskning för föräldrarna att det inte finns några avgifter till högskolan och att man kan låna pengar för att studera, berättar Erik Nilsson.
Bilden inte entydig
När delegationen har tittat närmre på den etniska segregationen har den kunnat konstatera att bilden inte är entydig. Många invandrare har mycket hög utbildning och även om första generationens invandrare sällan får användning för den i Sverige, så går ofta deras barn vidare till högre utbildningar.
–Värst drabbade är barn till invandrare utan akademisk bakgrund som bor i områden med låg social status – där ser vi att få i den andra och tredje generationen söker sig till högskolan.
Nästa krav är att det finns olika möjligheter att lotsa in de nya studenterna i högskolesystemet. Redan i delegationens direktiv nämns collegeutbildningar som exempel.
–Collegeutbildningar är behörighetsgivande samtidigt som de är introducerande. Vi skulle också vilja se att det finns en platsgaranti för vidare högskolestudier för dem som går collegeutbildningar. Det skulle göra fler motiverade att satsa på en sådan utbildning.
Förändra pedagogiken
Därefter är det viktigt för högskolan att hålla kvar studenterna.
–Studenter som inte kommer från ett hem med akademisk tradition, som inte behärskar svenska språket perfekt, eller som inte känner sig säkra på att uttrycka sig i skrift måste få stöd. Regeringens målsättning är att 50 procent av varje årskull ska gå vidare till högskolan. Om man dessutom vill att de ska slutföra utbildningen måste högskolan förändra och utveckla sin pedagogik.
Delegationen har därför gett stöd till språkverkstäder, handledar- och fortbildningsprojekt inom högskolorna.
–Vi är övertygade om att det här kommer att förbättra hela högskolan och att alla kommer att få nytta av det. Våra förslag avser inte att inkräkta på den akademiska nivån eller på forskningen. Det har hänt alltför lite med pedagogiken inom högskolan och dess kraft och betydelse har underskattats.
–Det är också viktigt att det sociala mottagandet är bra. Brutala nollningar till exempel skrämmer bort dem som redan är osäkra.
Under 2003 har därför också kårerna kunnat söka pengar för att utveckla sitt mottagande och för mentorprojekt där studenter hjälper gymnasieelever med läxhjälp.
Ett annat förslag från delegationen är att en del av resursfördelningen till högskolan baseras på studenternas förutsättningar.
–Lika chans kräver olika resurser, konstaterar Erik Nilsson.
–Vi föreslår därför att man ska titta på studenternas meritvärden när resurserna fördelas. Idag finns inte den aspekten med över huvud taget. De högskolor som rekryterar studenter med lägre betyg måste få stärkta resurser för att kunna erbjuda extra handledning, språkverkstäder, nya metoder och alternativa examinationsformer. Högskoleledningarna måste ta ett fastare grepp om resursfördelningen till olika institutioner.
Ge extra stöd
Är det här dödsstöten för ”ranking” och att högskolor och universitet som utexaminerar många studenter ska få extra resurser?
–Nej, jag tycker att det är bra med ett prestationsrelaterat system. Men det innebär inte att man inte kan ge extra stöd i grundfinansieringen till dem som faktiskt rekryterar nya grupper och som därför också har extra kostnader – detta är redan idag självklart inom grundskolan.
Har högskolorna varit för ointresserade av att försöka rekrytera nya grupper och av att ta hand om dem?
–Uppenbarligen tyckte regeringen det eftersom den tillsatte delegationen. Det finns många eldsjälar ute på högskolor och universitet, mångfaldshandläggarna till exempel. Men ledningarna har ofta varit ganska svala och ointresserade. Det har varit politiskt korrekt att stödja mångfald, men man har inte satsat på att göra det till en verklighet.
Erik Nilsson är nu mest av allt mån om att det arbete delegationen har gjort ska fortleva:
– I vår läggs en högskoleproposition, vi hoppas att regeringen tar tillvara på våra erfarenheter när den skrivs.
Några dagar innan rekryteringsdelegationen officiellt presenterade sina resultat höll Sveriges universitets- och högskoleförbund, SHUF, en konferens om ”högskolors och universitets breddade uppdrag” (efter denna tidnings pressläggning) i Malmö Högskola. Högskolan har ett uttalat uppdrag att bredda rekryteringen och stimulera integrationen av nya grupper.
Enastående förändring
Christina Ullenius, ordförande i SHUF, kommenterar:
–Vi hade egentligen tänkt spetsa rubriken lite hårdare och diskutera högskolan som politiskt instrument. Dit hör ju bland annat uppdrag som snedrekrytering, jämställdhet och mångfald – som dessutom påverkar upplägget av våra utbildningar i väldigt hög grad.
Tycker du att högskoleledningarna har prioriterat social och etnisk snedrekrytering tillräckligt?
–Det låter på din fråga som om lärosätena är dåliga på att verka för mångfald, men det tror jag inte alls att vi är. Hela högskolesystemet har gått igenom en enastående förändring på senare år. Antalet studenter har ökat kraftigt och samtidigt har mångfalden ökat vad gäller ålder, livsstil, erfarenheter, social och etnisk bakgrund. Men det går alltid att göra mer, säger Christina Ullenius.
Hon tillägger det finns bra exempel, till exempel vid Örebro universitet:
–I Örebro kommer 49 procent av studenterna från hem utan studievana. 23 procent av studenterna har minst en förälder med invandrarbakgrund. Det belyser att vi har en mångfald inom högskolan och att rekryteringen når nya grupper i samhället.
Snedfördelning på utbildningarna
Hon vill vidga frågan om snedrekrytering ytterligare och fortsätter:
–Det bekymmer vi har idag är en ökande snedfördelning av kvinnor/män på utbildningarna. Andelen kvinnor inom teknik sjunker. Det är mycket ont om män i lärarutbildningarna. Totalt sjunker andelen män bland studenterna på våra högskolor. I karlstad utgör männen 35 procent av studenterna. det är en internationell trend. Det innebär att vi mer och mer måste fokusera på könsfördelningen i rekryteringsarbetet.
ANKI GUNDHÄLL WOOD
