Krönika

Varför ska man vara medlem i SULF? Det enkla svaret är att SULF är den professionella och fackliga organisationen för universitetslärare, forskare och doktorander. Tillhör man eller har tillhört den gruppen är medlemskapet naturligt. Men om man nu inte nöjer sig med det enkla svaret?

Ingen kan väl påstå att fackföreningar för tiden som idé seglar i någon mer påtaglig medvind. Nej, snarare då motsatsen. De utmålas allt som oftast som ett förkroppsligande av det snöda egenintresset. Det är sant att förbundet arbetar för högre löner och bättre anställningsvillkor men de löner och andra villkor som vi avtalar med våra universitet och högskolor tillämpas lika på alla, medlem som icke medlem. Det gör naturligtvis också det tjänstepensionsavtal vi slutit med staten. Egenintresset kanske snarare talar för att stå utanför?

SULF har idag lite drygt tjugotusen medlemmar. Sedan år 2000 har medlemsantalet ökat med gott och väl 15% men vi behöver öka vårt medlemsantal ytterligare. Det säkraste sättet att stärka universitetslärarnas och doktorandernas inflytande är genom att öka förbundets representativitet.

Medlemskapet i SULF erbjuder ett skydd för den enskilde visavi arbetsgivaren, en försäkran om hjälp mot arbetsgivarens godtycke. Dessvärre ser vi hur antalet medlemmar som behöver påkalla förbundets stöd i sådana konflikter ökar. Men främst av allt är medlemskapet i SULF ett uttryck för solidaritet med utsatta kollegor och doktorander och för en identifikation med rollen som universitetslärare och forskare. Vi strävar efter goda arbetsförhållanden inte i bara för egen del utan för universitetslärare och doktorander i allmänhet. I en tid som så kommit att präglas av snävt ekonomiska överväganden måste vi tillsammans försvara det fria kunskapssökandet. Autonomi för den enskilda läraren utgör den akademiska frihetens kärna men med denna frihet följer också ett ansvar för såväl professionen som för verksamheten. Det är kanske det främsta skälet till att SULF:s kongress i slutet av november i år har att ta ställning till ett förslag om etiska riktlinjer för universitetslärare och inrättandet av ett etiskt råd.

En av mina finska vänner besökte en restaurant i en mindre ort vid kusten väster om Helsingfors. Hon kom då i samspråk med källarmästaren som visste att berätta att vid den lokala Rotaryklubbens styrelsesammaträden, som hölls på restauranten, då var notan alltid rejäl, med mycket cognac. Kyrkostyrelsen däremot nöjde sig med kaffe och småkakor. Detta fann han märkligt. Min vän svarade att hon för sin del inte var ett dugg förvånad utan att det var just vad hon skulle ha väntat sig av två så olika sällskap. Olika sällskap och olika sällskap sa källarmästaren på sin klingande finlandsvenska. Nog var sammanhangen lite olika men det var ju förstås samma personer.

Det här drastiska exemplet visar hur omgivningens förväntningar kan styra handlandet. Såväl hos individer som hos organisationer. Det kollegiala ledarskapet utgör inget undantag. Och därför behöver en god arbetsgivare en stark motpart. Bara en dålig klarar sig utan.

För en organisation som vår är det viktigt att det är högt i tak och att alla känner sig uppmuntrade att bidra med sina synpunkter. SULF:s styrka vilar på medlemmarnas engagemang, inte på deras tysta samtycke. Inför den stundande kongressen uppfattar jag därför de 47 motioner som kongressen skall ta ställning till som ett hälsotecken och jag ser fram emot många stimulerande diskussioner.

CHRISTOPH BARGHOLTZ
Ordförande i SULF


Kategorier: Arkiv