Debattsvar från HSV

Det är naturligtvis beklagligt att företrädarna för socialantropologi vid Lunds universitet anser att Högskoleverkets utvärdering av utbildningen inte motsvarade de högt ställda förväntningarna. Det framgår dock av artikeln att problemet inte främst är bedömargruppens iakttagelser och slutsatser, utan snarare utvärderingen i sig som framstår som ett absurt slöseri med tid och resurser. Detta huvudsakligen pga att avdelningens självvärdering inte märks i utvärderings-rapporten. Författarna är också undrande inför vad en kvalitetsgranskning är, om den är allvarligt menad och hävdar att utbildningspolitikens företrädare, läs myndigheten, svär sig fria från påvisade problem och brister. Det är något förvånande att läsa att både syftet med utvärderingen och självvärderingens plats i den kan ha undgått författarna. Vi som har varit ansvariga för utvärderingen vill därför göra några klarlägganden.
Högskoleverkets kvalitetsgranskningar har flera syften; granska om utbildningarna håller tillräcklig kvalitet, bidra till lärosätenas egen kvalitetsutveckling och informera blivande studenter. Till det kan läggas att krav på att högre utbildning ska vara kvalitetssäkrad har blivit allt viktigare i internationella sammanhang. Det är ett stort och viktigt uppdrag som Högskoleverket har fått att granska all grund- och forskarutbildning av ämnen och yrkesprogram inom en sexårsperiod. Den uppgiften tar vi tar på största allvar, inte minst för att verkets sank-tions-möjlighet kan få betydande konsekvenser för de utbildningar som inte uppfyller kvalitetskraven.
En seriös utvärdering, menar vi, ska innehålla självvärdering, platsbesök av en extern bedömargrupp, en offentlig rapport, återföring till berörda lärosäten och uppföljning om ca tre år. Självvärderingen har två viktiga funktioner, dels utgör den ett underlag för bedömargruppen, dels är dess syfte att bidra till den utvärderade enhetens egen kvalitetsutveckling. Det finns många exempel från olika lärosäten som visar att man har haft stor glädje och nytta av självvärderingen, även om den helt visst har inneburit ett mödosamt arbete att ta fram. Exempel finns även på hur andras självvärderingar i ett visst ämne har använts för jämförelser av olika slag och på så vis inspirerat till förbätt-rings-arbete.

Att det finns olika synpunkter på vad som är att betrakta som utbildningskvalitet är närmast självklart. De aspekter som fokuseras i Högskoleverkets utvärderingar, är framtagna i samarbete med företrädare för lärosätena och i första hand en uttolkning av målen i högskolelag och –förordning. Dessa anser vi har med utbildningskvalitet att göra. Men det finns inget som hindrar att man i sin självvärdering lägger till lokala mål och frågor som är av särskild vikt att få bedömargruppens synpunkter på. Naturligtvis skulle det vara en fördel om Högskoleverkets utvärderingar också kunde inkludera forskningen för att göra bilden ännu mer komplett, men det ansvaret har vi inte idag. Vi kan dock nämna en utvärdering som genomförts i samarbete med FAS i ämnet socialt arbete, där såväl grund- och forskarutbildning som forskning ingår.
Påståendet att myndigheten svär sig fri från ansvar tar vi bestämt avstånd ifrån. Vi är synnerligen medvetna om att det i vårt decentraliserade högskolesystem finns problem och brister som inte kan lösas på den enskilda institutionen. Vi försöker ta vårt ansvar genom att bl.a. göra sammanställningar av olika slag och årligen återföra våra mer generella iakttagelser och slutsatser till dem som är ytterst ansvariga för utbildningen, dvs. lärosätesledningar och regeringen. Lärarnas arbetssituation är för övrigt ett område som återkommande har lyfts fram.
Det är ett legitimt krav att få insyn i utbild-ningarna, konstaterar författarna. Högskoleverkets insyn har visat att både grund- och forskarutbildningen i social-an-tropologi i Lund håller god kvalitet. Utvär-deringen kanske i så motto inte har varit helt betydelselös.

RAGNHILD NITZLER
Avdelningschef
Utvärderingsavdelningen
CARL SUNDSTRÖM
Projektledare för utvärderingen


Kategorier: Arkiv