Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Central organisation behövs om lärarundantaget tas bort

Samhället kan tjäna på att lärarundantaget tas bort. Förutsättningen är att staten gör stora investeringar för att bygga upp en centraliserad organisation med uppgift att patentera forskningsresultaten. Det har Mark Sellenthin kommit fram till i en aktuell undersökning.

14 december, 2004
Universitetsläraren

I Tyskland äger sedan 2002 universiteten rättigheterna till forskningsresultaten. För att ta hand om patent och licenser finns i varje delstat en central patent- och kommersialiseringsbyrå, PVA. Det är stora enheter, men å andra sidan har delstaten Nordrhein-Westfalen dubbelt så många invånare som Sverige.
Dessutom har alla industriforskningsinstitut i Tyskland en gemensam licensierings- och patenteringsorganisation. Systemet är tillräckligt stort för att sprida riskerna vid patentering av forskningsresultat.
Mark Sellenthin är doktorand vid Linköpings universitet. Han har jämfört situationen i Sverige, där forskare på universitet och högskolor har rätt att själva exploatera sina forskningsresultat – det så kallade lärarundantaget, med situationen i Tyskland där lärarundantaget har avskaffats.
–Det är bara en mycket liten del av patenten som blir lönsamma, de flesta patent täcker inte ens sina kostnader. Så får till exempel Stanford University och MIT (Massachusetts Institute of Technology) i USA sina intäkter från bara 1-2 procent av sina patent och likadant är det för Max-Planck-Gesellschaft (en fristående organisation, som driver ett 80-tal forskningsinstitut) i Tyskland. Därför krävs det stora centraliserade organisationer för att kunna sprida riskerna. För det är dyrt att söka patent, speciellt om man ska göra det i flera länder, säger Mark Sellenthin.
De tyska PVA är inriktade på att dra in royaltyn för sina patent och ersättningen till forskarna är relativt generös. Men att PVA-byråerna är inriktade på royaltyn är samtidigt en stor nackdel, de tar inte något ansvar för den viktiga frågan att skaffa externfinansiering så att forskarna får möjlighet till fortsatt forskning.
-Följden kan bli att forskare drar sig för att anmäla sina upptäckter till universitetet och hellre ger dem till sina kontakter inom industrin mot att de får fortsatt forskningsfinansiering. Och universiteten har små möjligheter att kontrollera forskarna. Enbart universitet i Aachen har årligen 4 000 externfinansierade projekt och har naturligtvis inte en chans att kolla mer än några få, säger Mark Sellenthin.
Han anser att Tysklands centraliserade struktur för patentering som helhet är lyckad. Troligen kommer den att medföra en ökning av ansträngningarna att
kommersialisera forskningen. Det tveksamma är att PVA-byråerna inte tar hänsyn till forskarnas behov av fortsatt forskningsfinansiering.
Ett positivt exempel är PVA-byrån i Hamburg. Den har en matrisorganisation med ansvar för både patent, groddföretag och fortsatt forskning och har därför inbyggt i strukturen att också hjälpa forskarna att få fortsatta forskningsmedel.

Avtala bort
Sverige har ju till skillnad mot Tyskland kvar lärarundantaget även om det nu ska utredas.
Men att svenska forskare äger sina forskningsresultat är en sanning med modifikation. Lärarundantaget går att avtala bort i kontrakt och överenskommelser.
-Det innebär i praktiken att det är ovanligt att forskare äger sina forskningsresultat eftersom många finansiärer kräver rätten till resultaten, säger Mark Sellenthin.
Han menar att risken finns att sådana här frivilliga överenskommelser kan vara samhällekonomiskt olönsamma. Om finansiären bara står för en liten del av den totala kostnaden, och inte till exempel overheadkostnader, men ändå tar hand om den kommersiella avkastningen så förlorar universiteten på överenskommelsen.
I Sverige finns knappast någon fungerande infrastruktur vid akademin för kommersialisering av forskningsresultat. Det nuvarande systemet ger heller
inte universiteten mer än svaga incitament att investera i en sådan infrastruktur, menar Mark Sellenthin.
Han påpekar att patent och kommersialisering av
forskningsresultat inte är samma sak.
-De flesta akademiska upptäckter kan man inte söka patent på. Men däremot kan man bygga upp företag runt dem. Avknoppningen av groddföretag är ganska lyckosam i Sverige, men verksamheten förutsätter ett lokalt engagemang som finns i bland annat teknikbrostiftelser, säger han.

Kräver vidareutveckling
Om man skulle ta bort lärarundantaget i Sverige måste man ta med i beräkningen att de flesta patent som kommer från akademin kräver vidareutveckling, något som kostar stora summor. Överförs äganderätten till universiteten krävs det därför stora investeringar från universitetens sida för att göra det möjligt att få kommersiell lönsamhet för forskningsresultat.
-Om man skulle upphäva lärarundantaget i Sverige så finns det ingen beredskap vid svenska lärosäten. –Universitet som Chalmers där man har en lång tradition av kontakter med näringslivet skulle nog klara av det bra. Men frågan är om breda universitet som de i Stockholm, Uppsala eller Lund skulle kunna samla sig till en slagkraftig organisation för kommersialisering av forskningen.
Det behövs en stark infrastruktur för att ta hand om innovationerna.
-Universiteten har inte finansiella medel att bygga upp en sådan infrastruktur, eftersom det rör sig om stora pengar.

Stora risker
Kommersialisering och särskilt patentering av forskning är högriskprojekt.
Mark Sellenthin hävdar att bara en centraliserad organisation kan klara av de stora risker som är förknippade med patent.
-Staten måste gå in med betydande investeringar för att bygga upp en centraliserad patenteringsorganisation, säger han.
Alltså en organisation för samtliga Sveriges tekniska högskolor, eller kanske alla svenska lärosäten.
-Man måste satsa tillräckliga resurser. Och inte glömma forskarna själva, säger han.
För om man vill öka kommersialisering av forskningen måste innovationer belönas inom akademin. Patent behöver då erkännas som en merit vid tjänstetillsättningar och också som ett av kriterierna för att få
forskningsanslag. Just möjligheter till fortsatt forskningsfinansiering får inte glömmas bort.

Kommande avhandling
Mark Sellenthin är själv från Tyskland och kom till Linköpings universitet som utbytesstudent 1997-98. Ett par år senare blev han ombedd att stanna för en projektanställning. Hans sambo, som också kommer från Tyskland, är även hon doktorand vid Linköpings universitet.
-Vi har två barn och jag skulle gärna stanna här eftersom det är lättare att leva med barn i Sverige än i Tyskland, säger Mark Sellenthin.
Hans undersökning är en del av hans doktorsavhandling vid Tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet. Undersökningens resultat är publicerade i en rapport utgiven av ITPS, Institutet för
tillväxtpolitiska studier.
Mark Sellenthin ska fortsätta sitt avhandlingsarbete med en webbenkät till ett stort antal forskare både i Sverige och i Tyskland. Avhandlingen beräknas bli klar i början av 2006.

PER-OLOF ELIASSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023