Ted Goldberg har arbetat som universitetslektor i 33 år. Han är sociolog och docent vid Institutionen för socialt arbete vid Socialhögskolan. Hans arbetsplats tillhör Stockholms universitet men är belägen vid Wennergren center i utkanten av Stockholm.
Det första Ted Goldberg berättar är hur mycket han tycker om sitt arbete – hur roligt det är att undervisa, hur spännande mötet med studenterna är, vilket privilegium det är att få forska och möta människor som delar med sig av sina livserfarenheter.
–Det är fritt och intellektuellt stimulerande att vara universitetslektor, säger han medan vi tillsammans med fotografen klättrar upp för trapporna som leder upp på Socialhögskolans tak. En smal dörr märkt Observatorium leder ut på taket. Det här var en gång i tiden Sveaplans flickläroverk som inhystes i ett av Sveriges första och häftigaste funkishus. Vi beundrar den lummiga utsikten, duvslaget i backen mitt emot, och den vackert formade aulan nedanför oss. Ted Goldberg blandar klagomålen över hur plågsamt han tycker att det är att bli fotograferad med lyriska beskrivningar av ljusinsläppet på sin k-märkta arbetsplats.
När vi slår oss ned i arbetsrummet igen är det ett ord som ständigt återkommer i samtalet: stress.
– Stressen har blivit vårt största problem. Förut hade universitetslektorerna två uppgifter: att undervisa och att hålla sig au jour med sitt ämne. Idag har ytterligare två uppgifter tillkommit. Vi ska också forska och samverka med det omgivande samhället.
Mer undervisning
–De ursprungliga uppgifterna har emellertid inte minskat – snarare är undervisningsbördan värre. Vi har färre undervisningstimmar per kurs och för att fullgöra våra tjänster måste vi hålla flera kurser. Eftersom universitetens ekonomi bygger på hur många studenter vi utbildar och hur många poäng de lyckas ta varje termin har vi press på oss att fylla på kurserna med många studenter, berättar Ted Goldberg.
Ju fler kurser, desto mer förberedelsetid krävs – och ju fler studenter, desto mindre tid finns det att lära känna varandra. Ted Goldberg understryker att han tycker mycket om att undervisa, men han skulle gärna vilja ha mindre grupper där man hinner bygga upp sociala relationer och skapa ett fritt diskussionsklimat. Undervisningen och inlärningen blir bättre om alla är trygga.
–Samhällsvetenskapen är inte ett exakt ämne. Vårt sätt att tolka samhället beror på antaganden och teoretiska föreställningar – svaret påverkas av hur vi angriper frågan. När jag inte hinner lära känna mina studenter vet jag inte vilken utgångspunkt de har för sina analyser. Det är först när man hinner prata och förstå varandra som studenterna kan föra en fri diskussion, där de vågar kasta fram halvfärdiga idéer och där det fungerar att ta och ge kritik.
Universitetslektorerna ansvarar också för att det ska finnas aktuell kurslitteratur och måste på olika sätt producera lämpligt studiematerial. Handledning av doktorander tar tid för dem som är docenter och det gäller att inte missa att få iväg ansökningarna om forskningsbidrag. Skriv- och nattygsbord dignar av böcker som borde läsas.
– Det stöd vi tidigare fick av administrativ personal är i stor utsträckning borta. Jag har inte mycket emot det, men visst känns det när man står vid kopieringsapparaten och tiden rinner iväg.
Studenternas situation har också blivit stressigare, påpekar Ted Goldberg. De får allt mindre personlig kontakt med lärarna, kurserna blir allt mer snuttifierade, grupperna är större och det erbjuds färre kurser med fördjupning i ett specialområde. Många arbetar också extra för att studielånen inte räcker till.
Avtal tolkas olika
Ted Goldberg är fackligt aktiv som styrelseledamot i SACO-fackklubben vid Socialhögskolan, vice ordförande i SULF vid Stockholms universitet och suppleant i ULF, Sveriges Universitetslektorers och Forskares Förening. De viktigaste fackliga frågorna är just nu arbetsmiljön och arbetstidsavtalet:
– En del arbetsplatser präglas av dålig stämning, bristande inflytande och delaktighet – då blir arbetet naturligtvis ännu tyngre. Villkoren för lektorerna varierar dessutom mycket beroende på hur arbetstidsavtalen tolkas. Det kan skilja mycket på hur lång förberedelsetid man får per undervisningstimme och om tid för examination ska ingå eller särredovisas.
Lösningen på lektorernas problem handlar enligt Ted Goldberg om institutionernas resurser:
–Jag vill inte slippa undervisningen, men det är den enda delen som skulle kunna lättas upp – om institutionens ekonomi inte var så beroende av våra insatser där.
–Vi behöver också höja statusen kring undervisningen. En del har hänt under senare år, men man får fortfarande de tunga meriterna för forskningsinsatser. Det är där prestigen finns och det påverkar löneläget.
Den uppgift som det kanske är lättast att släppa när tiden inte räcker till är ”tredje uppgiften”, samverkan med det omgivande samhället. Men Ted Goldberg menar att det är forskarens plikt att se till att relevanta forskningsresultat kommer samhället till godo.
Ted Goldberg forskar i narkotikafrågor och han har framträtt i media många gånger – både som intervjuperson i TV och radio, men ibland på eget initiativ med debattartiklar i till exempel DN och SvD. Han håller också föredrag för socialarbetare och allmänheten och är aktiv i Rifo – Sällskapet riksdagsmän och forskare.
–Att delta i samhällsdebatten tar tid. Det tar timmar i anspråk att skriva en debattartikel och att vara tillgänglig för journalister. Men jag kan inte räkna detta som arbetstid, det blir fritiden som går åt.
Samhällsdebatten viktig
Han har hållit på med narkotikafrågor sedan 60-talet. Under mer än fyra år arbetade han med deltagande observationer och levde ihop med missburkare på gatan:
–Jag har unika erfarenheter kring narkotikamissbruk på grund av det. Jag har kommit fram till att narkotikapolitiken i Sverige bygger på en felaktig teori – en biokemisk syn, som säger att det är drogen som styr missbrukarbeteendet. Jag är övertygad om att det är psykosociala relationer som är det viktiga.
–Alla de tunga missbrukare som har berättat om sitt liv för mig har gett mig sitt förtroende. Jag måste förvalta det på ett riktigt sätt, dels i undervisningen av socialarbetare som kommer att möta många missbrukare i sitt arbete, dels i den offentliga debatten.
–Mitt ämne behandlas ofta så illa att jag tycker att det är nödvändigt att säga ifrån. Som forskare bör jag yttra mig – därför är den tredje uppgiften så viktig.
Ted Goldberg är övertygad om att det de flesta universitetslektorer kämpar för att räcka till för allt de ska och bör göra. De skriver, forskar, läser och undervisar.
–Det är självklart att man inte behöver vara bra på allting samtidigt, vissa terminer kanske man satsar mer på undervisning, andra på forskning. Men vi måste hinna med och vi måste orka – det är svårt att få alla pusselbitar på plats, säger Ted Goldberg.
ANKI GUNDHÄLL WOOD