Ledare

Intervjun i denna tidning med universitetslektorn Ted Goldberg illustrerar konkret den pressande arbetssituationen för lärare inom dagens universitet och högskolor. Per capitaersättningarna för de flesta grundutbildningar har värdemässigt urholkats med cirka 25 procent. Samtidigt har gruppen studenter vuxit och blivit alltmer heterogen. Trycket på den enskilda läraren att göra mera på mindre tid har ökat.
SULF har tagit upp arbetstidsavtalet för universitets- och högskolelärare i den pågående avtalsrörelsen. I allmänhet är det bra att beslutanderätten under det senaste decenniet i en rad frågor har flyttats närmare basplanet, arbetsplatsen, institutionerna.
Men en del chefer missbrukar möjligheterna och försöker pressa ur sina medarbetare så mycket arbete som möjligt. Tillvägagångssätten är många. För en och samma kurs räknas färre undervisningstimmar. Grupperna görs större. Tiden för examination reduceras.

Denna utveckling är inte acceptabel. Exemplen ovan visar att gällande arbetstidsbestämmelser inte fungerar tillfredsställande. Att tvinga den enskilda läraren på sin fritid göra det arbete som det inte finns tillräckliga resurser för leder till ohälsa och vantrivsel. Att ”tvånget” ofta inte är uttalat utan mer handlar om utnyttjande av lärarnas yrkesstolthet, både gentemot studenterna och sina ämnen, gör det inte mer acceptabelt.
SULF har fått förhandlingskartellen SACO-S stöd för att kräva ändringar som, om de vinner gehör, begränsar arbetsgivares godtycke. Det är i och för sig beklagligt att en mera detaljerad, central reglering ska vara nödvändig, men det är bara att konstatera att alla berörda inte är vuxna det ansvar som tilldelas dem. Det finns dock inte ännu skäl att generellt ifrågasätta decentraliseringens fördelar. Dessutom: vilket är alternativet?
Som sagt: det missbruk som finns motiverar tydligare skrivningar i arbetstidsavtalet. Vi har tidigare på denna sida lyft fram Li Bennich Björkmans skrift om den akademiska friheten. Hon konstaterar där att många av dem som utbildats till forskare till sin förtvivlan sätts att ge mängder av undervisning. De känner sig som undervisningsmaskiner. SULF har alltid motarbetat en sådan utveckling, och det kommer vi att fortsätta med. Att slå vakt om den akademiska karriärens attraktivitet är dock en angelägenhet för alla dem som har ansvar för högre utbildning och forskning. Det vore förödande om högskolan drabbades av den misstämning som har varit, och kanske fortfarande är, så utbredd inom ungdomsskolan.

Omsorgen om den akademiska karriärens attraktivitet ligger också bakom SULF:s arbete på att komma till rätta med bristerna i arbetsmiljön. Läsare av denna tidning har t.ex. kunna följa de fackliga insatserna på Mitthögskolan. Förhållandena där är i en del avseende speciella, främst genom att de olika campusen ligger långt från varandra.
Men under de förhandlingar om övertalighet och uppsägningar som SULF har fört på Mitthögskolan under den gångna våren, har från vissa företrädare för högskolan framkommit en syn på lärarna som inte är värdig ett blivande universitet. Människor behandlas som slit-och-släng-produkter som kan bytas ut godtyckligt. Inom SULF är vi övertygade om att detta förhållningssätt inte är förankrat hos ledningen, med det är illa att de finns bland dem som har att handlägga svåra uppsägningsärenden.

SULF publicerar årligen en högskolornas löneliga. Under ett par år har vi också planerat en rankning av hur bra eller dåligt universitet och högskolor fungerar som arbetsgivare. Material till en sådan rangordning finns dels i våra egna erfarenheter, dels i öppna statistiska serier, det senare är dock stort och spretigt. Av olika skäl har detta projekt senarelagts, men det är möjligt att det bör prioriteras framöver. De som söker arbete är ju intresserade av att få besked om vad som utmärker den arbetsplats de kan vara på väg till.

GÖRAN BLOMQVIST


Kategorier: Arkiv