SULF vann målet om vikarierna. Arbetsdomstolen (AD) gav förbundet helt rätt och i en dom 23 juni blev det äntligen fastslaget: Vikarier på landets universitet och högskolor har samma rätt till en tillsvidareanställning som vikarier på andra områden i samhället. Det är Lagen om anställningsskydd (LAS) som gäller, även om staten genom Lund universitet ansåg att Högskoleförordningen (HF) borde väga tyngre.
–Det är glädjande att AD så otvetydigt fastslår att vikariatsregeln i LAS gäller även vid universitet och högskolor, där det finns väldigt många vikarier som anställs under lång tid, säger Thomas Kihlberg, SULF:s förbundsjurist.
SULF har i flera år protesterat mot att vikarier på landets lärosäten missgynnas för att de är anställda inom högskolesektorn.
Enligt LAS måste en vikarie få tillsvidareanställning efter den så kallade bortre vikariatsgränsen på tre år. Men enligt HF kan ingen tillsvidareanställas förrän lärosätet formellt inrättat och kungjort anställningen, det vill säga att tjänsten fått en anställningsprofil och förklarats ledig.
Förbundet har flera gånger uppvaktat utbildningsdepartementet i ärendet, senast i april i våras, då Thomas Kihlberg tillsammans med förbundsdirektör Göran Blomqvist träffade statssekreterare Kerstin Eliasson för att kräva rättvis behandling av vikarierande lärare.
Alla vikarier ska ha samma rättigheter och skyldigheter, oavsett om de är anställda inom HF:s tillämpningsområde eller inte, förklarade de än en gång.
Men förbundet har även agerat på det rättsliga planet.
För drygt ett år sedan stämde SULF Lunds universitet inför AD. Universitetet vägrade nämligen tillsvidareanställa en universitetslektor, som hade varit vikarie i mer än tre år.
–Detta just för att universitetet hävdade att HF:s regler om inrättande och kungörande av anställningar hade företräde framför vikariatsregeln i LAS, säger Thomas Kihlberg.
AD-domen ger SULF rätt
SULF ansåg däremot att LAS måste gälla och att lektorn hade rätt till en tillsvidareanställning. Förbundet krävde ett ideellt skadestånd på 50 000 kronor.
AD-domen ger SULF helt rätt. Det är LAS som ska gälla och de regler om kungörelse med mera som finns i HF kan inte åberopas för att kringgå LAS. AD konstaterar även att treårsregeln i LAS skrivits in i lagen för att riksdagen velat markera att vikarier inte får överutnyttjas. Domstolen fastställer skadeståndet till 40 000 kronor.
En förklaring till det lägre skadeståndet kan vara att lektorn under tiden sökte ett annat jobb som universitetslärare, vilket hon fick.
–Vi har ett antal vilande tvister om vikarier i liknande situationer. Men förhandlingarna har lagts på is i avvaktan på den här AD-domen. Nu kan de återupptas och flera vikarier kan räkna med att de blir tillsvidareanställda, kommenterar Thomas Kihlberg.
Han tillägger:
–Förhoppningsvis innebär domen att de arbetsgivare som slentrianmässigt tidsbegränsar anställningarna börjar tänka efter och planerar sitt personalbehov mera långsiktigt än vad som ofta är fallet.
Gäller behöriga
Viktigt i sammanhanget är att den vikarierande universitetslektorn var behörig. SULF och Lunds universitet var eniga på den punkten: målet gällde en lektor som fyllde alla krav på kompetens.
Arbetsgivarverket betonar på sin hemsida behörighetskravet i sin kommentar till domen och framhåller att dess rådgivning i Arbetsgivarverket informerar 2002-09-26 fortfarande är korrekt. Den går ut på att treårsgränsen i LAS gäller, men inte för obehöriga vikarier.
–Detta rättsfall påverkar inte denna rådgivning utan Arbetsgivarverkets uppfattning i dessa frågor står fast.
Däremot konstaterar Arbetsgivarverket att det inte längre råder någon ovisshet i rättsläget.
–Domen innebär att rättsläget i detta avseende nu är klarlagt. Högskolor och universitet kan inte åberopa bestämmelserna i HF om fastställande av anställningsprofil, om ledigkungörande av anställning och om beredning av anställningsärenden som hinder för att tillämpa bestämmelsen i 5 § 2 stycket LAS om övergång till en tillsvidareanställning som lärare efter viss tids vikariatsanställning.
Thomas Kihlberg är lättad. AD-domen är ett steg på vägen mot bättre villkor för medlemmarna. Men det finns mer att göra:
–Det behövs tydligare regler och gränser för hur långvariga andra former av visstidsanställningar sammanlagt får vara. Bristen på sådana regler gynnar godtycket och bidrar till rättsosäkerheten. Det krävs en annan och mera positiv syn på de anställda än den som är förhärskande inom universitet och högskolor. Risken är annars uppenbar att universitet och högskolor kommer i vanrykte och mister sin attraktivitet som arbetsplatser.
EVA RÅDAHL
