Att Paul Oburu kunde disputera på bara tre år beror bland annat på stor motivation.
-Djupt inom mig har jag bestämt mig för att göra mitt bästa i allt jag tar mig för. Jag har också lovat mina välgörare att inte misslyckas i några examina, säger han.
Paul Oburu föddes 1965 i en bondefamilj bland Luo-folket i västra Kenya. I området lever flera generationer tillsammans och polygami är vanligt.
Familjeöverhuvudet, Pauls farfar, hade tre hustrur.
När Paul var åtta år flyttade han till en farbror.
-Min pappa ville att jag skulle få den utbildning han inte hade fått. Och han trodde att jag skulle kunna få bättre utbildning hos min farbror som då var lärare vid en skola med mycket gott rykte, säger Paul.
Efter något år hade föräldrarna inte råd att betala för Pauls skolgång och han stannade hemma från skolan. Men han var en mycket duktig elev och en irländsk katolsk präst, Geoffrey O´Grady, hade fått upp ögonen för honom.
O´Grady fick adressen från läraren och gick hem till familjen, där han fick klart för sig att den inte hade råd att låta Paul gå i skolan. O´Grady erbjöd sig då att bekosta pojkens skolgång om han lovade att studera till präst.
Paul Oburo började därför i en skola för utbildning av katolska präster för att sedan bli antagen till St Patrick´s High School, som varje år bara tog emot de två bästa studenterna från varje kommun i Kenya.
Chansen studera
På colleget där han tog prästexamen tyckte alla han var så duktig att han borde få chansen att studera till lärare. Man såg till att han fick ett stipendium så att han kunde studera vid Moi University i västra Kenya, där han 1990 tog lärarexamen i geografi och historia.
-En av anledningarna till att jag började med universitetsstudier var att jag ville komma från den onda cirkel av fattigdom som jag var van vid. En
annan anledning var att uppfylla min fars önskan att hans söner skulle få bästa tänkbara utbildning, vilket han själv inte kunde få när han var ung, säger Paul.
Men nu hade han fått upp ögonen för stipendier och han började aldrig jobba som lärare. Istället sökte han och fick stipendier och kunde studera vidare vid Moi University, där han 1993 tog en master i utvecklingspsykologi med en uppsats om disciplinstrategier bland förskollärare. Sedan 1998 är
han lektor vid Maseno University nära Victoriasjön i västra Kenya.
Att Paul Oburu över huvud taget fick kontakt med Sverige är resultatet av en rad sammanträffanden, som började med att Kerstin Palmérus, docent i psykologi vid Göteborgs universitet, satt på planet från en konferens i San Diego.
Bredvid henne satt en afrikan som läste i papper från samma konferens. Det visade sig vara John Agak som några år tidigare hade disputerat i Umeå.
-Han bad mig komma till Afrika och upprepa mitt forskningsprojekt om uppfostran där, säger Kerstin Palmérus.
Blev handledare
Det här var i april 1998 och i november samma år gjorde Kerstin Palmérus det första av fem besök i Maseno. Universitet ligger exakt på ekvatorn, med en byggnad på vardera sidan, och i ett område som är det mest
malariadrabbade i Afrika och där 30 procent av befolkningen har hiv.
Där träffade hon Paul Uburo. Han visade sin mastersuppsats och sa att han ville göra en doktorsavhandling om farmödrar som tar hand om sina barnbarn sedan deras föräldrar dött i aids.
-Det fungerar så att någon som är antagen som doktorand vid ett utländskt universitet kan få undervisning här i Sverige. De flesta universitetslärarna i Afrika har fått utbildningen utomlands, säger Kerstin Palmérus, som blev Pauls handledare.
Kulturchock att komma till Sverige
1999 blev Paul Uburu antagen som doktorand vid Maseno Universitety och han lyckades själv skaffa sig stipendium från Svenska institutet för studier i
Göteborg. Först för ett års studier och sedan för ett år till.
Att komma till Sverige var en kulturchock.
-Jag var van vid ett kollektivistiskt sätt att leva, det här var första gången jag kom till en totalt främmande kultur, säger Paul Uburu.
Han bodde i korridor och fick bland annat lära sig att laga mat, eftersom det är kvinnorna som sköter matlagningen och annat hemarbete i Kenya. Han
tyckte det alltid var kallt, mörkt och regnigt och hade på sig sin vinterjacka både vinter och sommar.
-När jag första gången tog med honom på promenad i snö och 20 graders kyla trodde han att han skulle frysa ihjäl, säger Kerstin Palmérus.
Mödan gav resultat
Själv prisar Paul Oburu den svenska känslan för ordning och berömmer forskningskulturen vid psykologiska institutionen.
-Och alla vänner vid institutionen och utanför gjorde livet intressant och drägligt, säger han.
Men mest arbetade han.
-Han var här på institutionen alla dagar i veckan, han tog dock alltid ledigt för att gå i kyrkan på söndagar, säger Kerstin Palmerus.
Och mödan gav resultat.
-När han skrivit den första versionen av två artiklar och tagit några doktorandkurser antogs han som doktorand hos oss i november 2000. Då var han också garanterad försörjning de sista 15 månaderna, säger Kerstin Palmerus.
Under doktorandtiden var Paul bara en gång tillbaka i Kenya. Det var under ett halvår för att samla mer data om barnen. Då de flesta av de cirka 500 intervjuade farmödrarna var analfabeter har arbetet varit mycket omfattande.
Men genom intensivt arbete klarade han av studierna och disputerade på avsatt tid.
-Betygskommittén var mycket imponerad av projektet och av hans prestation, säger Kerstin Palmérus.
Internationell bas
Strax efter han disputerat for han hem till Kenya. Han har fru, sina föräldrar, yngre bröder och sin döde brors fru och hans barn att försörja och ta hand om.
Tre av fyra artiklar han skrivit har publicerats, den fjärde väntar på att bli antagen. Han har varit på internationella konferenser och workshops och har blivit tillfrågad att vara med i två internationella forskningsprojekt (ännu inte finansierade).
-Målet var att han skulle få en internationell bas, och de viktiga personerna inom det här området känner till honom. Jag hoppas att han kan få fortsätta att forska, han är alldeles för duktig för att bara gräva ned
sig med undervisning på Maseno.
–Hans framtida forskargärning behövs. Afrika är lika viktigt som USA och Europa att finnas som bas för våra kunskaper i utvecklingspsykologi, säger Kerstin Palmerus.
Paul har lovat sin farfar att bli professor och det kommer han säkert att bli, avslutar Kerstin Palmérus.
PER-OLOF ELIASSON
Allt fler doktorander från fjärran länder disputerar i Sverige. Antalet har ökat stadigt sedan början av 1990-talet och många är födda i Kina.
Enligt SCB:s statistik är cirka 15 procent av doktorandnybörjarna gästdoktorander, det vill säga kommer till Sverige för att doktorera. Det innebär att läsåret 2000/01 antogs cirka 470 nya gästdoktorander.
Om man räknar in också de som är bosatta i Sverige har andelen doktorander med utländsk bakgrund ökat med 17 procent sedan läsåret 1994/95, medan andelen av samtliga doktorander varit konstant och pendlat mellan 24 och
26 procent.
De flesta doktorander med utländsk bakgrund kommer från Europa som står för 57 procent, därnäst kommer Asien med 27 procent, Afrika sex procent, Nordamerika och Sydamerika med fem procent vardera. En procent kommer från Oceanien.
Det enskilt största landet är Kina som ensamt står för nio procent av de utländska doktorandnybörjarna.
Utbildningsminister Thomas Östros vill undersöka möjligheten för lärosätena att ta ut avgifter av gästdoktorander, men även bland utländska
studenter på grundutbildningen. En utredning ska tillsättas i höst.
Per-Olof Eliasson
