Glädjande nog blev inte SULF ensamma om att ta upp forskningsfrågor under Almedalsveckan i början av juli (se artikel i denna tidning). Vår egen paneldiskussion blev konkret och saklig. Även om Sverige ligger i topp ifråga om forskningsresursernas andel av BNP, så är det uppenbart att universitet och högskolor har stora svårigheter att fullgöra sitt forskningsuppdrag.
Som sagt, även andra arrangörer under Almedalsveckan uppmärksammade läget för svensk grundforskning. Den medicinska forskningens utsatta position blev mycket tydlig under den diskussion som Läkemedelsindustriföreningen (LIF) arrangerade tillsammans med Industrifacket.
Diskussionen under LIF:s och Industrifackets seminarium betonade att forskningen vid universitet och högskolor skapar förutsättningar för bra och säkra arbetstillfällen. Men idag köps svenska avknoppningsföretag upp av internationella aktörer. Existerande arbetstillfällen försvinner till följd av detta, och de nya jobben kommer befolkningen i andra stater till godo. Givetvis är detta ett orosmoln för SULF:s fackliga kolleger inom industrin, som vet att Sverige på den internationella marknaden enbart kan konkurrera med kunskapsintensiv produktion.
Det finns alla skäl för SULF att till kommande Almedalsveckor söka samarbete kring forskningsfrågorna med nya aktörer. LIF:s och Industrifackets debatt gav en rad uppslag till nya forskningsuppgifter, och pekade på kategorier av anställda inom vården som vid sidan av läkarna skulle kunna öppna nya kunskapsfält, om bara resurserna fanns. Industrifacket pekade på att ett misslyckande för forskningspolitiken går ut över arbetstillfällena i Sverige, och detta givetvis inte enbart inom läkemedelsindustrin.
Några av de som yttrade sig under seminarierna uttryckte stor förvåning över de skildringar som gavs av svensk forsknings besvärliga läge. Deras bild var att universitet och högskolor har expanderat starkt under de senaste tio åren. Att tillväxten i första hand har gällt grundutbildningen verkade vara obekant. Strängt taget har inga hänsyn tagits till forskningen under den svenska högskolans utbyggnad. Här spelar även fördubblingen av forskarutbildningen en viktig roll; kostnaderna för handledning och studiestöd har i stor omfattning tagits från lärosätenas basanslag, de s.k. fakultetsanslagen.
Den i och för sig önskvärda ökningen av forskarutbildade har således skett till priset av att de kvalificerade och etablerade forskarna har fått försämrade forskningsmöjligheter. På DN-Debatt den 31 juli pekade läkarna Bernhard Grewin och Olle Stendahl på att nedgången för medicinsk forskning numera utgör ett påtagligt hot mot kvaliteten i den svenska sjukvården.
I Sverige är det numera ofta så att den kvinna eller man som efter ingående granskning anställs som professor måste inleda sitt arbete med att hos olika finansiärer ansöka om resurser till den egna och medarbetarnas löner! Detta är ett systemfel, och det drabbar inte bara forskningen, utan även arbetstillfällena i industrin och kvaliteten i den offentliga omsorgen.
Inför den forskningspolitiska propositionen är det enligt SULF särskilt viktigt att regering och riksdag förstärker den fria grundforskningen. Förutsättningarna för att kunna arbeta med forskning och högre utbildning måste förbättras. Bland alla de som avlägger doktorsexamen finns en växande frustration över att möjligheterna till fortsatt meritering är oerhört små. Det behövs fler postdok-anställningar, men det behövs framför allt många fler fasta och välavlönade tjänster som erbjuder innehavarna goda forskningsmöjligheter.
GÖRAN BLOMQVIST
